Operera eller inte när jag har en 1-åring hemma?

För mig var det jättetufft att plötsligt inte kunna gosa, bära och ligga bredvid min ettåring. Men, pappan var hemma och efter två dagar valde hon själv att få sina gosbehov tillgodosedda av honom. Jag lekte med henne på golvet och kramade henne när mannen höll i henne eller efter några dagar sittandes på golvet. Jag ångrar inte att jag valde att göra operationen när hon var så liten, allt annat klaffade så bra med jobb, ledighet osv. Och efter två, tre veckor var allt nästan som innan, förutom att jag inte bar runt på henne så mycket som tidigare (positivt!), dessutom fick hon en ännu närmre relation med sin pappa:)

Jag opererade mig i måndags från 75a knappt till 80D i "tortyren" jag är tyvärr separerad men i det här fallet är jag jätteglad över att barnen är hos sin pappa (7 & 8 år)
Jag har väldigt hög smärttröskel men denna Bh:n man får på sig hem den kramar bokstavligt talat musten ur en. Inte så ont, men all ork är borta om man är väldigt begränsad vad jag tycker nu dag 3. Min minsting kommer idag och vill sova hos mamma och jag hoppas jag kommer greja det.
Har inget val det bara ska gå för man saknar ju dom. Så med facit i hand så hade jag inte gjort det med så små barn.
Men lycka till vad du är väljer, ni är sökert tuffare cookis än jag! ;-)

Nu har jag ju inte barn så jag funderar bara fritt och har inga svar men jag tror att du kommer ha samma problem om du väntar. För barnen vill ju ha närhet och gos även sedan, så även om det kanske är jobbigt i några veckor så blir det ju jobbigt i några veckor oavsett hur gammalt barnet är sådvida hen inte är gammal nog att förstå varför man inte kan krama eller bära (eller att barnet kanske är för stort för att bära) och det kan ju ta ett tag. Fördelen nu är ju att barnet väger mindre om du plötsligt skulle bli tvungen att lyfta barnet (mindre vikt=mindre belastning på ärren).

Linh skrev:

För mig var det jättetufft att plötsligt inte kunna gosa, bära och ligga bredvid min ettåring. Men, pappan var hemma och efter två dagar valde hon själv att få sina gosbehov tillgodosedda av honom. Jag lekte med henne på golvet och kramade henne när mannen höll i henne eller efter några dagar sittandes på golvet. Jag ångrar inte att jag valde att göra operationen när hon var så liten, allt annat klaffade så bra med jobb, ledighet osv. Och efter två, tre veckor var allt nästan som innan, förutom att jag inte bar runt på henne så mycket som tidigare (positivt!), dessutom fick hon en ännu närmre relation med sin pappa:)

Det är ju just det jag är rädd för.. att hon ska tappa den nära kontakten vi har nu.. har ju vart hemma med henne sen hon föddes och jag älskar ju det här goset vi har varje dag.. det jag tycker är smidigt om jag skulle göra det nu är att det är i slutet av min föräldraledighet, börjar jobba i början på oktober.. dvs jag behöver inte ta ledigt från jobbet osv.. Men samtidigt känns det ju som att jag "snor" dagarna från mitt barn om du förstår vad jag menar..

Nu är min sambo pappaledig men har du vänner eller övrig familj som kan hjälpa till?
Självklart är det jobbigt att inte kunna gosa och göra det man brukar me sitt/sina barn, jag har det rätt jobbigt nu till exempel när jag inte kan bära eller hålla om min 6 månaders son men man kommer ju kunna gosa snart igen. De är ju ändå en sån kort tid om man nu ska tänka positivt. :)
Ville också ha boobs sen 14 års ålder för jag fick nästan inga alls.

tjoff skrev:

Linh skrev:

För mig var det jättetufft att plötsligt inte kunna gosa, bära och ligga bredvid min ettåring. Men, pappan var hemma och efter två dagar valde hon själv att få sina gosbehov tillgodosedda av honom. Jag lekte med henne på golvet och kramade henne när mannen höll i henne eller efter några dagar sittandes på golvet. Jag ångrar inte att jag valde att göra operationen när hon var så liten, allt annat klaffade så bra med jobb, ledighet osv. Och efter två, tre veckor var allt nästan som innan, förutom att jag inte bar runt på henne så mycket som tidigare (positivt!), dessutom fick hon en ännu närmre relation med sin pappa:)

Det är ju just det jag är rädd för.. att hon ska tappa den nära kontakten vi har nu.. har ju vart hemma med henne sen hon föddes och jag älskar ju det här goset vi har varje dag.. det jag tycker är smidigt om jag skulle göra det nu är att det är i slutet av min föräldraledighet, börjar jobba i början på oktober.. dvs jag behöver inte ta ledigt från jobbet osv.. Men samtidigt känns det ju som att jag "snor" dagarna från mitt barn om du förstår vad jag menar..

Jag förstår PRECIS vad du menar! Mina tankar var som dina. Men när jag sedan kunde vara fullt närvarande fysiskt och mentalt så hade inte vår relation på något sätt påverkats negativt. Tvärtom, hon hade fått upp ögonen för även den andre föräldern och jag upplevde henne som ännu tryggare efteråt. För mig var det två veckor som var riktigt jobbiga men sen kunde jag i stort sätt fungera som vanligt. Jag gjorde som du tänker, operation i samband med föräldraledighet innan jag gick tillbaka till jobbet.
Som någon annan skrev, barnen kommer ju alltid behöva dig och din närhet oavsett ålder så den perfekta tajmingen finns nog inte för oss med barn. Men jag vet, det dåliga samvetet finns där alltid... Lycka till i ditt beslut

peachy88 skrev:

Nu är min sambo pappaledig men har du vänner eller övrig familj som kan hjälpa till?
Självklart är det jobbigt att inte kunna gosa och göra det man brukar me sitt/sina barn, jag har det rätt jobbigt nu till exempel när jag inte kan bära eller hålla om min 6 månaders son men man kommer ju kunna gosa snart igen. De är ju ändå en sån kort tid om man nu ska tänka positivt. :)
Ville också ha boobs sen 14 års ålder för jag fick nästan inga alls.

Min man har iofs möjligheten att jobba hemifrån. Men jag tänker mest på hur länge jag inte kommer att kunna bära henne eller krama/gosa!?

Kanske hjälper dig i ditt beslut om du frågar dig själv om det kommer vara lättare för ditt samvete om sex månader, ett år, fem år? När jag var mitt uppe i tiden precis efter operation så frågade jag mig många gånger vad fasen jag gjort för skevt val som "valde bort" mina barn för fåfänga. Men såhär i efterhand, den tiden var ju egentligen väldigt kort och de stunder jag kunde och orkade vara nära dem var ju verkligen kvalitetstid! Och idag, två månader senare har jag faktiskt inget dåligt samvete över mitt val.

tjoff skrev:

peachy88 skrev:

Nu är min sambo pappaledig men har du vänner eller övrig familj som kan hjälpa till?
Självklart är det jobbigt att inte kunna gosa och göra det man brukar me sitt/sina barn, jag har det rätt jobbigt nu till exempel när jag inte kan bära eller hålla om min 6 månaders son men man kommer ju kunna gosa snart igen. De är ju ändå en sån kort tid om man nu ska tänka positivt. :)
Ville också ha boobs sen 14 års ålder för jag fick nästan inga alls.

Min man har iofs möjligheten att jobba hemifrån. Men jag tänker mest på hur länge jag inte kommer att kunna bära henne eller krama/gosa!?

Som en annan skrev, barn kommer slltis vilja ha närhet oavsett ålder... Vi kvinnor som vill ha bröst får ett sådant litet dilemma, men du kommer ju kunna ligga i sängen eller soffan och gosa efter ca 1 vecka och veckan efter de kanske ni kan kramas lite mer. Man får försöka vara lite påhittig. Just nu får min sambo bära vår son medan jag pussar på honom :)

Jag ska operera mig om 1,5 vecka.. Yngsta blev ett år i tisdags. Jag har också funderat på det där men jag känner ändå att det är så pass kort tid man måste vara försiktig. Jag tror inte något hinner förstöras permanent på den korta tiden och jag kommer ju vara hemma så hon får se mig och umgås med mig ändå :)

Hur länge är det egentligen som man inte kan krama och bära?