Opererade småbarnsföräldrar! Hur länge behövde ni hjälp hemma?

Samma problem här ... En 3 åring och en snart två åring.... O lyft och inlägg om 3 veckor...

Vill gärna också veta, op imorrn och har en på snart två och en på fyra. De kan ju fixa det mesta själva iaf, jag är nog mest rädd att de ska vara lite väl ovarsamma och typ hoppa in i mig :P

Mina vill gosa i soffan och gärna ligga och även tro jag är en studsmatta så jg vet vd du menar..

Jag kommer ha en 3åring och en 1 åring hemma när jag ska opas i januari, men de två första dagarna ska jag stanna kvar i Malmö där jag ska opas .. Sen får min man vara hemma ett par dagar :) Blir nog svårast att inte få lyfta barnen!

Jag gör min förstoring på tisdag, har en 7 åring samt en 6 månaders .. Får hjälp första veckan av min syster då min man är iväg mycket samt kvällar .... Andra veckan har jag planerat att sköta det mesta på golvet med den lille och min sjuåring får ta det nödvändiga lyften åt mig med mig bredvid då såklart... Hushålssysslor får vänta till mannen är hemma om jag verkligen inte klarar av det, eller så får 7 åringen hjälpa till ( vilket hon älskar) de säger ju att man inte ska lyfta på 4 veckor, men måste man så får man tänka på hur man lyfter och använder ben och rygg och inte lyfter med "armarna" om det inte låter allt för dumt- tätt inpå kroppen och inte ut i luften lyft... Lycka till och hoppas det löser sig :)

Hej! Ja jag har varit hemma i 2 veckor nu och jag behöver fortfarande massa hjälp. Är dock orolig över att killen börjar jobba nästa vecka när jag inte kan lyfta ordentligt, har en 6, 5, 2 och en 11 månaders hemma. Och dom vill kramas, bäras och massa annat. Det är så svårt :( vill verkligen komma igång så barnen kan komma upp i knät och mysa med mig. Just nu får jag sitta på golvet mycket så dom får närhet.

Jag opade mig för lite mer än 3 veckor sen. Har en dotter på snart 2 år. Första veckan när jag bar sjukskriven så fick jag hjälp av min son som är 12. Han hämtade på dagis och var verkligen jätteduktig. På kvällarna var det sambon som fick göra det mesta :-) Jag försökte förklara för min dotter att jag inte kunde bära henne och att jag hade ont. Jag var alltid på spänn när hon satt hos mig, för helt plötsligt kunde det komma en arm eller nåt farande.. :-) Nu 3 veckor efter funkar det mesta, känner lite i bröstmusklerna när jag bär nåt. Men jag kan bära min dotter o kan bära kassar när jag handlat o så :-D

Hej alla!!! Jag gjorde min operation mån 14/10-13 , alltså för10 dagar sedan. Jag hade min sambo hemma mån och tis, sen sov barnen borta dag 3,4,5 , jag hade ingen som helst möjlighet att ta hand om dom... På lördagen var min sambo ute hela dagen men kom in när barnen skulle lyftas i/ur vagn, barnstolar och bytas på... Resten klarade jag av själv. Söndagen och måndagen kunde jag ta hand om dom lite försiktigt med blöjbyte på golvet osv. Jag har förresten 2 barn, en 2,5 åring som gör hyfsat mycket själv och en 11 mån mycket rörlig kille. De värsta dagarna/nätterna var för mig dag 3 ,4 (tor fre ) och då fanns det ingen möjlighet alls för mig att ta hand om barnen, men jag hade så himla go hjälp av mina nära och kära så jag är lyckligt lottad!!!!! Det ska tilläggas att jag fortfarande på dag 10 inte kan ta av mig mitt linne/ min tröja utan hjälp och jag kan inte ta mig upp på morgonen själv ur sängen... MEN detta är mitt personliga läge och det är nog väldigt olika hur ont man har!!! Så det kan ju bli precis tvärt om för er om ni har tur;) hoppas ni alla får så bra hjälp ni kan få och lycka till!!! Det är ju absolut det bästa jag har gjort förutom barnen förstås;)

Jag planerar att op när min son är 1,5 år. Min man kommer ta en v semester eller pappadagar när jag opereras. Antar att man får ta det som det kommer och hoppas att min son inte blir alldeles för ledsen att jag inte kan lyfta eller kramas allt för hårt första tiden. Räknar med att jag kommer ha jätteont, så blir man positivt överraskad om det blir tvärtom. Våga be om hjälp är det bästa:)

Bra förutom när Lillån skalla mig på bröstet dagen efter operationen.. Döda mig kände jag av smärta.... Men nu lugnt han förstod att de gjorde ont då jaggrät värre än barnen...