På väg hem i bilen från op på Citadellkliniken och Cosmo! :)

Nu är jag klar. 400 cc högprofil under muskeln la fantastiska Cosmo in, och jag är superlycklig, även om jag inser att det jag ser är långt ifrån slutresulatet. Jag har tagit tretusenfemtioelva bilder och undrar om ni vill se? Har tagit med mobilen så det blir kanske lite knöligt att lägga över till datorn, men finns det ett intresse så visar jag gärna! :)

Vilka är det mer som opererats nu i dagarna. Kan ni inte skriva här så kanske vi kan följas åt?👍

Kram!

Tillägg: Kanske ska skriva här vad jag skrev nere i tråden istället! :)

ja, ni tjejer. Var ska man börja? Jag hade väntat mig lite träningsvärk och sedan minisemester på rummet. Hade till och med tagit med mig min hemtenta jag förväntas skriva klart nu i veckan. Yeah, right. Vaknade en timme efter på och grät av smärta. Fick morfin på morfin, men ingen dos i världen lyckades ta bort elefanten som parkerat sig på mitt bröst. Jag hade visserligen blivit förvarnad om att just trycket kunde vara obehagligt, o att jag på inget sätt skulle vakna o tro att något var fel med hjärtat eller andningen..

Vad pratar de om, tänkte jag? Elefant? Hjärtat? Jag ska göra en simpel operation o sedan ta tåget hem till La Familia..

Men men. Ett par timmar efter den tanken vaknade jag i panik, o insåg med ens att bröstbenet råkat gå av. Det var min fullaste övertygelse. Klåparkirurg!

Jag blev morfinpumpad och en ängel till sköterska satt hos mig i en hel timme när jag lämnat uppvaket ocg kommit upp på mitt rum. Hon satt o klappade mig o höll mig i handen, trots att jag dreglade och inte på något sätt kunde kommunicera bättre än någon som druckit ett halvt flak öl i femton minusgrader. Ansiktet uppförde sig helt klart mörkligt efter morfinet. Ytterligare ett par timmar senare, dvs långt in på kvällen, ringde jag snörvlande till min sambo och deklarerade att jag definitivt inte skulle kunna ta nåt jäkla tåg hem. eventuellt kunde jag ta taxi under förutsättning att taxichauffören BAR mig till bilen. Min kära sambo tycktes förstå dilemmat och kostnaden i att åka 20 mil i taxi, så valet var inte så svårt. Han struntade i sin salstenta idag o kom och hämtade ynkliga mig.

Fast i morse var jag betydligt bättre, o hade nog kunnat ta tåget om jag fått åka taxi DeLuxe till tåget (som absolute inte fick vara försenat) Men, men. Nu är jag hemma o har pallat upp mig i soffan med ett berg av kuddar och sambon på lagom, uppassande avstånd! 🤭

Brösten ser fina ut, även om jag fick en chock när jag såg dem. På bild ser de acceptabla ut, men i spegeln...? Jag råkade utbrista "jävlar i helvete!!" när jag först såg dem inne på klinikens toalett, varpå sköterskan - som ville vara med utanför under första toabesöket - kom inrusade och trodde något hade hänt. ;) De ser verkligen gigantiska ut. Strutiga, gigantiska och helt oproportionerliga ut till min kropp. Men svullnaden lär ju lägga sig o de kommer så småningom att hänga till sig.

Jag frågade Peter om jag kommer kunna få ihop dem något med hjälp av bröstbandet, vilket han sa att jag kunde, men att han nog inte trodde att jag skulle vilja det, efetrsom man lätt låter sig luras av att mellanrummet är bredare än vad det egentligen är. Detta eftersom kuporna på BH:n är uppklippta, o mellan brösten är det byglarna samt lite rester från kuporna, vilket lurar ögat att tro att mellanrummet är större än vad det är.

Det enda som jag oroar mig för är om implantaten kommer komma för långt ner, när väl muskeln släppt? För många bröst har ju suttit (bokstavligt) under hakan i början, för att därefter halka ner en hel del under de första veckorna. Om mina bröst ramlar ner lika myckt så kommer implantaten komma för långt ner. För som de är nu så är de i rätt bra höjd, o ska bara få en bättre form och lite mer häng.

Vore så himla roligt o höra vad ni har att säga. :) Som sagt var. Brösten är bara några timmar gamla på bilderna och de är betydligt större i verkligheten. Förebilder finns i mitt galleri.

Tack för respons och visat intresse.

Kram!