Partners reaktioner?

Jag tycker personligen det var väldigt fult gjort av din partner att reagera som han gjorde. En bröstförstoring gör man för sin egna skull och inte för någon annan. Du ska känna dig nöjd med dig själv och din kropp. Jag hoppas för din skull att han kan acceptera det valet du gjort och se att du mår bra över ditt beslut.

Hej, Jag och min sambo har varit tillsammans i 13 år, vi har pratat om att jag någon gång kommer göra brösten men nu när det blev skarpt läge var det en annan sak. Han är rädd för att jag ska förändras och är orolig att det ska påverka vår relation negativt. Vi har pratat om det mycket och han är nog fortfarande inte helt lugn, men beslutet var ändå mitt. Hoppas din sambo älskar dig för den du är och kan acceptera ditt val för dig. Tror ändå att det är viktigt att ni pratar om det, han kanske lägger in massa andra värderingar i varför du valde att operera dig. Det finns mycket fördomar om oss som valt att göra brösten och det här forumet visar verkligen att vi är alla olika och det finns inte bara en”typ” som väljer att operera sig. Förstår att det måste kännas jättetråkigt att han inte kan glädjas med dig, hoppas det blir bättre, Stå på dig! Kram

Hej! Vad tråkigt att din sambo beter sig så. Han skall ju vara din livspartner och inte alltid sätta sig själv och sina egna känslor och uppleverser först. Jag tycker att det är både barnsligt och oempatiskt. Ledsen att jag låter hård mot din sambo men ni har ju pratat om det innan, och det verkar ju inte ens varit från honom du fick hjälp och stöd efter operationen. Är detta en ny sida du ser utav honom, eller är det något du upplevt tidigare? Jag hoppas att han skärper sig snart! Och vad skönt att du har en pappa som både stöttar och tar hand om dig!

Håller med om att det var lite fult av din partner att reagera på det där sättet, speciellt när han har haft 4 dagar på sig efter att han visste att operationen var gjord att bearbeta de där känslorna! Du är ju fortfarande du, även om dina bröst är större än vad de var innan och han borde må bra över att du mår ännu bättre över din kropp! Min partner älskade också mina minituttar men gillar mina plasttuttar minst lika mycket och kan knappt hålla sig tills han får klämma och känna på dom så snart som läkt. Han säger dock varje gång han ger komplimanger för dom (oftast när jag själv pratar om dom) att han gillade mina bröst innan också. Det är superviktigt att stötta varandra i ett förhållande och tror att det är därför ännu viktigare att du pratar om reaktionen och vilken typ av uppskattning och stöd du vill ha med din kille. Det är ju som om du skulle börja störtböla och göra ställa till världens scen om han t.ex hade tatuerat sig.

För mig var det precis tvärtom. Min man blev överlycklig när jag sa att jag ville operera brösten, även om han i början försökte behärska sina känslor för att jag inte skulle bli ledsen. Jag kunde inte låta bli att ta åt mig lite ändå över hans reaktion, men jag vet hur mycket han saknar mina bröst från innan graviditeter och amningar nästan utplånat dem.

Väldigt dålig reaktion av din sambo, han tänkte sig nog inte för alls när han betedde sig som han gjorde. Jag tror han kommer vänja sig och finna sig i det med tiden samt börja älska dina ”nya” bröst! Lycka till ?

Jag kan tänka mig att din kille har en aningens skrev bild av tjejer med bröstimplantat, han kanske tror du ska bli som på det vis som tjejerna på Paradise Hotel eller Ex on the beach porträtteras, eller att du ska lämna honom. Ibland blir man inte klok på killar alltså, men hans reaktion är lite av en "dramaqueen"...

Håller med samtliga föregående talare. Det man kan vara lite öppen och lyssna kring är ju om det är så att denna reaktion grundas i någon slags osäkerhet/svartsjuka. Att han helt enkelt är rädd att dina nya bröst ska få dig att söka uppmärksamhet från andra än honom. Det kan man i så fall prata om. Han väldigt stora reaktion tycker jag inte riktigt är okej. Precis som man säger till sina barn att de inte bara kan få hysteriska utbrott utan att berätta vad de känner och varför så tycker jag att man kan ha samma krav på en vuxen karl. Nya bröst ska ju vara roligt! och han bestämmer lika lite över dina kroppsdelar som han bestämmer över vilken hårfärg du väljer att ha. Hoppas ni kan ha ett mer konstruktivt samtal om detta och komma tillrätta med det hela. Och glädjas tillsammans!

Jag tycker så synd om dig att en sak som ska vara rolig och få dig att må bra istället blir en jobbig sak som du ska behöva försvara!! Tror som någon tidigare nämnt att han är rädd att du ska förändras på nåt sätt men kanske ska du påminna om var i kroppen hjärnan sitter..! Spontant tänker jag också att han kanske känner lite mindervärdeskomplex typ ”ska min fantastiska tjej bli ännu mer fantastisk, då kommer ju alla försöka lägga an på henne”. Så be din kille lugna sig lite och förklara att det är honom du vill ha- med bröst eller utan!

Det var en tråkig reaktion. Han får vänja sig och acceptera ditt val. Det är ju din kropp och du som skalll må bra och om han älskar dig måste ju ditt mående vara viktigt för honom. Hoppas han kommer till sans och att ni får det bra tillsammans igen. Kram

Sambon och jag har varit tillsammans i 10 år och det har alltid varit på tal om att jag någon gång skulle göra en operation då jag tänkt på detta sen jag var 18 (12år sen), någon gång har jag skämtat och sagt att han skulle "få" det av mig i 30-års present, det blev helt misslyckat då han uppfattade det som allvar och blev uppriktigt upprörd förra sommaren då han fyllde 30 och jag inte gjorde dem då. Jag förklarade att han betedde sig dumt i huvudet och att jag ammade vårat gemensamma barn så det var inte aktuellt just då + jag gör det för min skull så han skall fan inte pressa, efter det backade han. När företaget jag jobbade för gick i konkurs vid årsskiftet och jag då slutat amma 3 månader tidigare kändes det som en perfekt tid och bokade in konsultation och sen direkt efter det en operation 2 veckor senare. Sambon var sjukt chockad men överlycklig över att jag faktiskt bokade operation då han inte trodde det skulle bli av och vi hade ett till stort gräl då han antydde att han blev upprörd över att jag meddelade att jag gjorde brösten för min skull och inte för hans skull, tydligen "sårade" det hans känslor och han tappade typ glädjen över operationen. Efter operationen har han varit otroligt stöttande och hjälpte mycket till med barnet i början och lyfter allt åt mig som väger mer än 3kg ^^ han älskar dem och kan inte få nog av dem. Vi har till och med fått en negativ reaktion på hur mycket han gillar dem, han säger att han känner sig lite som en sexgalning för han bara vill röra vid mig hela tiden och han kände att det gjorde mig obekväm så vi fick ha en stor diskution kring det hela och nu har vi en mycket bättre balans i det hela. Han säger att han tycker de förhöjt hela mitt utseende, det är inte bara brösten han lixsom fixerar vid utan han har typ fått en nytändning på hela mig och vårt sexliv har förbättrats väldigt mycket, mycket av att jag känner mig mer bekväm i min kropp och såklart lite hetare med dessa nya "behag" ^^ Så allt som allt så har vi haft några bakslag men både jag och min sambo är sjukt nöjda med beslutet och ingen av oss skulle vilja få det ogjort.

Tack allihopa för alla stöttande och peppande kommentarer. Har väl fått lite mer skinn på näsan efter detta. Bara att den där jävla överpolen kvar innan jag kan se ”naturlig” ut någongång. Hur gick/här det för er nu?

Visst är detta något man gör för sin egen skull, men handen på hjärtat - hur hög prio skulle det ha för de flesta som visste att de aldrig skulle träffa en levande själ igen utan bo på en öde ö..? 
Personligen kan jag därför tänka mig att det vid en negativ första reaktion hos en partner även ryms tankar som "Hon gör väl ändå inte detta för att hon tror att JAG skulle föredra det? DET måste jag i vart fall se till."

Och sen tar jag risken att sticka ut hakan lite till med ett lite omvänt resonemang... Låt säga att ni är väldigt nöjda med hur er pojkvän är utrustad idag. Och så kommer han och har bestämt sig för att hans penis borde göras hälften så stor, då det vore klädsammare. Skulle ni helt avstå från att tala om vad ni tycker?😇

Ja, jag förstår hur ni tänker allihopa. Som du skriver, Marina, la han fram precis samma argument "du skulle ju inte gjort det om du var ensam på en öde ö där ingen såg, så därför MÅSTE det ju i grunden vara för andra". Och visst, det är för andra, men hur långt ska man dra det då? Han skulle ju inte direkt använda parfym då heller. Skillnaden mellan en snopp och tuttar är väl att de inte direkt fyller "en funktion" på samma sätt. En snopp är för barn och sex och om den är för liten blir det ju inge bra. Tuttar känns ju då som en ren utseendemässig grej eftersom mjölk-körtlarna funkar oavsett storlek och det inte direkt påverkar sex heller. Särskilt inte när ens partner föredrar små. Mitt dilemma just nu är väl att han 3 mån senare ändå accepterat utseendet fast han pratar om dem som om de vore ENORMA (notera att jag har 65C) och att det är plast. Om jag kunde lägga på mig fett skulle jag absolut lagt i fettet istället, men nu är det så att jag har en omänskligt hög ämnesomsättning att det liksom inte går. Kanske blir annat efter 30 och barn och då kanske jag ändå överväger att flytta upp hullet några decimeter. Tack återigen för era synpunkter <3

Mjo... men killar är ju ofta ganska "visuella" och tycker inte det är lika trevligt med lampan släckt, så lite kan jag ändå tänka  att bröstens utseende och sexuella funktion för deras del kan hänga ihop. Barn kan det bli även med en liten snopp, så det handlar ju mer om upplevelsen då. Och vem har rätt att avgöra att den sexuella upplevelsen ska vara fysisk, inte visuell, för att "gillas"..?

Med det vill jag dock inte säga att man ska göra som nån annan vill! Bara att man kanske inte ska döma sin kille så hårt om han invänder mot ingreppet för att han är nöjd som det är. Personligen hade jag föredragit invändningar framför jubel. 😉 

Min partner hejar på mig när det kommer till min operation. Han älskar mig som jag ser ut nu och han stöttar mig i det här beslutet också. ”Om du blir lyckligare så har du mitt fulla stöd” var hans exakta ord.

Min man visste från första början att jag skulle fixa mina bröst nån gång och när det väl blev dags att göra det så blev han lite osäker i sig själv och trodde att jag skulle lämna honom nu när jag har blivit smal igen och sen skulle jag ju fixa mina bröst oxå och skulle bli attraktiv igen. Men jag försäkrade honom att allt som jag har gjort gjorde jag för mig själv och inte för andra så då lugnade hans sig lite. Nu 1 mån senare älskar han mina nya bröst fast han inte får röra dom ännu... haha

Vi gör alla operationen av olika skäl. Jag valde att göra den för att jag insåg att jag faktiskt skulle vilja ha större bröst även på en öde ö. Jag skulle inte sminka mig eller fixa håret på en öde ö, så det gör jag för hur andra ser mig. Brösten handlar om hur jag ser mig själv. När jag insåg detta så slutade jag inte att sminka mig så det tankegångarna blev motivation till att faktiskt operera mig. När det gäller partners stöd så är det ju så att man fortfarande kan ta hand om och stötta någon även om man själv inte förstår eller vill att den andra ska göra något. Man är ju inte alltid överens om allt i ett förhållande. Det är ju lite som att inte ta hand om och stötta sin partner efter t ex en MC olycka för att man själv inte tyckter att han borde åka MC.

Vad gulligt sagt!! Kanske inte är en självklarhet även om det kanske borde vara det? :D