Råd kring stigma

Jag har inte heller berättat för någon annan än min partner pga att jag vill undvika skvaller och andras åsikter. Låter väl som en jättebra idé att göra det i samband med semester :) Jag använde inte heller sjukskrivningen som kliniken gav mig. Lycka till!

Tror spontant det kan bli svårt att dölja att du genomgått en bröstförstoring om du har väldigt små bröst. Däremot, om du använder bombshell BH i dagsläger och efter OP är ungefär lika stor (utan bombshell) kanske det inte märks. Men om du går från "platt" till större bröst bara sådär lär det nog märkas tyvärr. Låter dock smart att opereras på semestern oavsett så du hinner vila och dylikt utan att behöva stressa över jobb :)

Jag valde att inte berätta för någon annan än mina absolut närmsta. Jag fick heller aldrig några frågor, vare sig från arbetskamrater eller min övriga umgängeskrets efter ingreppet. Jag har ingen aning om någon misstänkte nåt eftersom storleksökningen var klart märkbar , men de sa aldrig något till mig.

Du har ingen upplysningsplikt. Om vännerna frågar är det väl bara att säga som det är. Det kan ju vara ett bra tillfälle att rensa I umgängeskretsen med. Det blir tydligt vilka vänner som faktiskt bryr sig om en. 

Vad tråkigt att du känner att dina kompisar skulle vara dömande:( Jag tänker som HelenaG ovan att det kanske blir ett bra tillfälle att rensa i kretsen. Men testa att prata med nån av dem du är trygg med kanske? Hon kanske kan överraska dig. Trots poserande ställning om vad som är rätt och feministiskt och inte, så tror jag de flesta kvinnor ändå har någon förståelse för kroppsångest. Tänker bara att det blir tråkigt för din skull att lägga semestertid på att ha ont efter en operation. Jag skulle köra sjukskrivning. Skit i kollegorna! Det är din kropp och du gör vad du vill med den. Hoppas det löser sig och lycka till!

Jag relaterar! Inte att det skulle vara antifeministiskt men väl ”trashigt”. Det jag skulle göra: 1) inte för stor skillnad 2) under semester 3) inte umgås med folk som reagerar starkt negativt 4) försök få det till att du mår dåligt över dina nuvarande bröst (jag gör inte riktigt det utan det är mer ytligt för mig) så har folk oftast mer förståelse

Det beror ju på storleken på implantaten. De enda som vet att jag har implantat är min sambo och min mamma. Ingen annan tycks se någon skillnad utan tror kanske att det isf bara är mer vaddering i sport-bhn och eller omfördelning av vikten.

Jag avvaktade med min operation i över fyra år för att jag oroade mig för vad folk i min omgivning skulle tycka. Efter 4 år kom det bara till mig som en blixt från klar himmel: 1. Jag har ingen upplysningsplikt. Jag behöver inte berätta för någon om jag inte vill. Om någon frågar rakt ut kommer jag att säga som det är, men jag behöver inte ringa runt och berätta. 2. Jag struntar faktiskt i vad folk tycker! Det här har jag gjort för min egen skull. Så hur har det gått? INGEN har frågat. Ganska säker på att ingen på jobbet ens gissat. Jag jobbade hemifrån i två veckor, men sa bara att jag kände mig lite krasslig. Jag berättade för min man och min mamma innan operationen. Min syster och 4 av mina närmsta vänner har jag berättat för efteråt. Jag har ENBART fått positiva och förstående reaktioner. Jag har gått från en 70A (dvs i princip helt platt) till 70C. Men eftersom jag ofta hade en bh med lite fyllnad och push-up så syns det inte jättestor skillnad när man har kläder på.

Känner precis som du men försöker tänka att även om det inte är någon i min närhet som opererat sig så är det väldigt vanligt. Förhoppningsvis är kollegor så pass vettiga att de inte frågar rätt ut...

Jag går i tankarna att göra en operation och min utgångspunkt är att mina bröst är nästan obefintliga och är mest orolig för uppmärksamhet på jobbet. Om jag går vidare kommer det absolut att märkas att jag har gjort en förstoring helt enkelt och har nästan bara kvinnliga där det inte skulle gå obemärkt förbi. I vissa lägen tror jag att det kan vara en fördel att bara äga det och inte sopa under mattan helt enkelt. Tänker jag fel?

Ja det bästa för en själv vore nog absolut att bara äga det och bara säga som det är. Tyvärr vet jag inte om jag är så bekväm med det som jag skulle önska.

Jag opererade mig i maj och jobbar inom en mansdominerad bransch, med många nära vänner som då är män, där jag kände mig 100% bekväm med att berätta för vissa, då män ofta inte skvallrar lite mycket som tjejer om ni förstår vad jag menar haha :) Jag känner mig stolt och snygg i min kropp nu jämfört med tidigare! Och precis som kommentaren ovan, jag tror det blir en annan approach utåt om man bara äger det!