Rädd att föräldrarna snor operationspengarna

Precis som taxörat skriver så var väldigt noga med att sätta in pengarna på ett konto som ingen annan än du kan komma åt! Jag har själv varit med om att mina föräldrar tagit pengar av mig, när jag fyllde 17 år fick jag 50 000 av en släkting och redan då visste jag att dessa pengar ska jag ha till en bröstförstoring i framtiden. Men eftersom jag var under 18 då så hade mina föräldrar tillgång till pengarna, och när de sedan skiljde sig tog de alla pengar till att köpa möbler till sig själva. Så nu har jag 4 år senare sparat ihop nya, egna pengar till min op. På ett konto som bara jag kommer åt :) När jag berättade att jag ville operera mig för min mamma skrattade hon mig princip i ansiktet och tyckte jag var urlöjlig, men nu ett år senare har hon börjat förstå, även fast hon tycker att jag slösar bort mina pengar. Men det får hon tycka, för mig är det här det mest värdefulla jag kan göra för mina pengar, någonting som kommer förändra mitt liv och få mig att känna mig som den kvinna jag egentligen är. Det är såååå många som inte förstår detta med att vilja göra en bröstförstoring eller "ytliga" plastikoperationer i allmänhet, så jag har valt att berätta för så få som möjligt, inte ens min pappa vet något. Det som fick min mamma att förstå mig lite var när jag drog liknelsen med att barn kan bli mobbade och må dåligt för att de har stora, utstickande öron och brukar opereras för detta utan att någon säger något om det. Jag mår dåligt för att jag har obefintliga bröst och inte kan fylla ut de kläder jag egentligen vill ha, att jag känner mig som 13 år och blir gråtfärdig varje gång jag ska visa mig naken inför min pojkvän. Varför ska inte jag få göra en operation som får mig att må bättre, utan att jag ska ses som en ytlig bimbo i andras ögon? Bara för att det har med bröst att göra? Ser att det inte handlar om bröst för din del(?) men det är väl ungefär samma sak ändå. 

Det var det som hjälpte för mig, att verkligen försöka förklara hur DÅLIGT jag mår över hur jag ser ut, och att jag tänkt på det i många år.

Tänk att operationen är för din egen skull och ingen annans, även fast det är tungt att inte få stöd från sina föräldrar. Min pojkvän har varit mitt stora stöd i detta och följt med mig på alla konsultationer och peppat mig att göra det jag vill. Stå på dig!! Kram