Rädd för smärtan..

Hej! Jag har inte bakom men jag tycker du ska förbereda dig på ordentlig smärta så att du förhoppningsvis blir positivt överraskad. Ställ in dig redan nu på att det kommer göra ont, du kommer va sängbunden i några dagar, du kommer behöva hjälp MEN att det kommer vara värt det, flera gånger om! :)

Jag tror att alla har olika grad på smärt tröskeln, försök att inte oroa dig, tänk positivt att du fixar detta och har du tur så kommer du inte ha så ont och det finns ju smärtlindring och få

Jag tyckte det var som om man hade fått ett kok stryk;-) ja var stel o öm men inte värre än ja klarade av;-) har själv fött två barn (varav det senaste utan någon bedövning) o ja tycker inte nån av de smärtorna -barnafödande o bröstop-smärtor är värre än man klarar av. Det gör ont men man kan hantera det. O det resulterar i nåt bra:-) när det var jobbigt försökte ja skratta lite åt mig själv o säga "vill man bli fin får man lida pin" ! Det gäller att göra den första veckan så smärtfri som möjligt sen e det värsta över. Ta tabletterna regelbundet o vila o rör på dig lite om vartannat. Ett tips är att röra på dig ordentligt innan op! Man får jätteont i ryggen efter op av dels operationen o dels för att man ligger så still o e så stel. Så låt ryggen få jobba lite samma dag innan op:-)

Min kirurg förvarnade mig med meningen: "-Det kommer kännas som om du blivit överkörd av ett tåg och 10 gånger värre" Jag är rätt tunn och smal bröstkorg så det var han sätt förbereda mig på smärtan ;) I vilket fall så är det värt det, alla gånger :D

Jag ska vara väldigt ärlig nu. Gjorde mina igår förmiddag så går genom allt nu. När jag vaknade så var det inte så hemskt men snart kom smärtan och fy helvete vad det kändes. Kunde inte äta, dricka eller röra mig ur fläcken. Smärtan gjorde så jag tappade all aptit fastän jag inte ätit på över 24 timmar.. När jag pratade viskade jag och hade typ svårt att ta djupa andetag. Övningar jag skulle göra var omöjliga att göra ordentligt. Svimmade när jag gick på toa första gången med sköterskan pga. Lågt blodtryck och lågt blodsocker. På kvällen bytte nattsjuksköterskan ut mina citodon mot tramadol och jag kände skillnad. Idag när jag vaknade tvingade jag i mig frukost vilket tog nån timme bara att göra i ordning och äta.. och allteftersom timmarna gick blev det faktist mycket bättre! Nu väl hemma och ska strax sova har jag svullnat upp oerhört och mer ont på kvällen då jag ändå rört mig rätt mkt under dagen.. Jag har hög smärttröskel så det var inte så jag grät eller så, mer chockad över smärtan för jag förväntade ju mig mindre konstigt nog..men alltid haft väldigt stark Bröstmuskel vilket jag tror bidragit till den förlamande smärtan, men jag äter smärtstillande som om de vore godis för vill ta det lugnt och läka och inte Ha så ont, så det är mitt tips, be om starkare, för ont kommer det göra men det finns en lösning. Och sen har vi alla olika förutsättningar ju, så förhoppningsvis har du det bättr än mig. Men ändå så värt det. Förbered dig bara på det och ta det väldigt lugnt. Nu när jag slappar i sängen med mobilen känner jag inget, men tog smärtstillande för en dtund sen och ligger högt med huvudet och med kuddar under armarna också. Lycka till och var inte rädd för smärtan kommer du inte minnas men dina fina tuttar kommer du leva med länge! ;)

Så konstigt hur olika det kan vara! Har bakom, och den värsta smärtan hittills har inte varit värre än att belasta en muskel med mycket träningsvärk. Det stramar obehagligt i huden och jag får himla ont i ryggen istället, muskeln i sig känns mest öm.

Skriver som många andra, har inte känt av någon speciell smärta, men är mer handikappad, dock börjar det bli lite bättre nu. OP i tisdags!

Det är så olika beroendes hur man är byggd, min smärta var precis exakt som missR skrev, så fruktansvärd! De första dagarna ville jag åka tillbaka och skrika åt dem: "-ta ut dem för f*n!!" Efter dag 4-5 vände det och blev bättre, behövde inte knapra i mig alla mediciner och såg en ljusning..efter det? Bara bättre och bättre..älskar mina nya vänner nu och att äntligen få vara kvinnlig, så värt det! :)

Som många säger här får du nog vara inställd på att vara handikappad ett bra tag, smärtan är ju olika på alla, min väninnna gjorde bakom muskeln och hade ont tre dagar cirka, jag är på dag sex och har fortfarande olidligt ont... Väntar på att det ska vända snart, men jag tycker inte det är själva brösten som gör ont som man kan tro, dom har man ingen känsla kalla, utan jag gjorde mitt via bröstbenet å det är de som gör ont på mig, samt att man känner sig mörbultad. Runt omkring brösten bröstkorgen, men absolut snitten som är det som gör mest ont....

Lite stavfel, brösten känner man inte alls då dom är bortdomnande ska det stå, och gjorde mitt via bröstvecket inte bröstbenet ska det stå :)