Rädsla in för operationen, några tips?

Brukar också ha ångest inför narkos, men egentligen är den ganska rolig. Du somnar snabbt (från 100 till 0 på mindre än en sekund) och när du vaknar känns det som det har gått en sekund fast du har varit borta i tre timmar.

Sövdes senast idag. Det sista jag minns är att de bad mig lägga mig lite längre upp på britsen och att de satte en infart i handen. En sekund senare (som snarare var kring tre timmar), låg jag på uppvaket och frågade om det redan var klart.

Förra gången mindes jag i alla fall att de satte en mask för ansiktet på mig. Den här gången måste de ha injicerat narkosmedlet just som jag hamnat i rätt position på britsen.

Du får, som sagt, lugnande medicin. Vet inte vad de stoppade i mig idag, men jag raglade omkring på mottagningen som ett fyllo och brydde mig inte ett skit om sådant som eventuellt skulle kunna vara skrämmande, som narkos och smärta t.ex. "Jonas, vad ääär det du har drogat mig med!!" frågade jag låtsas-indignerat. (Samma Jonas som Systermindy opererades av.)

Smärtan var helt hanterbar. Irriterande just när jag vaknade, eftersom jag är så rastlös och hatar att ligga still och dessutom har lätt att drabbas av "sensory overload", men lätt hanterbar med smärtstillande. Citodon är kung.

Av egen erfarenhet rekommenderar jag att man når en stabil målvikt innan man opererar sig. Jag vägde ca. 64-65 kg när jag gjorde min första operation, men brösten förändrades märkbart när jag helt plötsligt droppade till 59-60 kg och stannade där, och detta är också en av anledningarna - om än en liten del - till att jag valde att göra en ny operation.

Åh va skönt att höra... Narkosen är det som skrämmer mig mest.

Träningsvärk är man ju van vid :D

Visserligen så borde jag gå ned innan op:n, men jag vill hitta en "naturlig" kropp som jag är nöjd med. Jag har hela mitt liv tränat flera dagar i veckan och försökt äta så hälsosamt som möjligt för att vara så smal som möjligt, mestadels för att jag inte har några bröst och då känt att magen måste vara smal annars ser det konstigt ut. Jag planerar inte på att gå ned en drastisk mängd, kanske 2-3 kg, men vill hitta en hälsosam och glad kropp i och med operationen och förhoppningsvis bli lycklig jag med :)

Haha, jadu, det låter faktiskt ganska roligt!

Vad menar du med "sensory overload"?

Du gick ju ned en ganska drastisk mängd, som jag skrev i svaret till Systermindy har jag inga planer på en större viktnedgång.

Jag har dessutom inte bokat in op:n ännu, även om jag hoppas att jag kan få den i slutet av juni.

Jag har under en längre tid mått dåligt och inte haft tillgång till gym (kan inte springa på grund av smärta i smalbenen :/), nu har jag dock gymkort sedan en månad tillbaka och planerar att använda det till fullo fram tills op:n! Hinner förhoppningsvis droppa något/några kg innan dess för att få ett så bra resultat som möjligt :)

Överkänsliga sinnen, ungefär som när man är bakis, har migrän o.s.v. Minsta ljud/ljus/känsla mot huden o.s.v. som man i normala fall hade skakat av sig med en axelryckning upphöjs till tio eller hundra och blir nästan outhärdligt. Mina operationssår sved och rent objektivt var det inte så farligt, men p.g.a. "bakis" (vilket man kan vara lite efter en narkos), så kändes det mer och blev otroligt irriterande.

Nu, nästan tolv timmar senare, har narkosen släppt och jag kan konstatera att brösten är ömma som fan, men det är hanterbart på ett helt annat sätt än det hade varit direkt efter uppvaknandet.

De bad mig gradera smärtan och jag sade "två". För att jag är en feg jäkel som dessutom objektivt ansåg att det var en tvåa, men just där och då och rent subjektivt så var det en femma.

Jag har opererat brösten och det är min bästa investering någonsin! Känner mig så mycket snyggare och även självförtroendet har fått en skjuts. Själva operationen var en piece of cake! I alla fall för mig. Det som gjorde mest ont efteråt var att bhn skavde. 

Så enligt mig behöver du inte oroa dig! Kör på! :)

Är det något vanligt att drabbas av kvinna84?

Smärta beror ju helt på vad man jämför den med, så jag förstår dig!

Härligt Kissemissen!

Har hört att bröstbandet skaver värre än bh:n, vet dock inte så mycket om det där...

Jag tror det är högst individuellt. Mina sinnen har aldrig varit särskilt toleranta i samband med narkos ;) även om jag kan vara nästan oförskämt pigg i övrigt, medan andra (t.ex. nyopererade som jag delat sal med) snarare verkar bli lite avtrubbade och inte sällan i betydligt sämre skick än jag.

Ja, den smärtan som jag graderade som en tvåa var ju bara ... irriterande. Den var inte ens i närheten av, låt säga, överjävlig mensvärk (sju-åtta), migrän (åtta-nio), den där gången efter första operationen som tortyrbehån (Citadellklinikens påhitt) nöp mig och jag låg och desperatvrålade av smärta (TIO!).

Jag var också livrädd inför operationen. Grät när jag la mig på operationsbordet.

Men att bli sövd kändes bara skönt, blev som en liten fylla sedan somnade man. Inte alls obehagligt.

Sedan vaknade man upp och tänke, "Oj redan klart, det här gick ju bra". Hade inte ont efteråt då man är bedövad.

Smärtan kom nån dag efteråt, värst för att bh:n skavde. 

Så det är alltså något jag får se helt enkelt när jag väl är där. Det är sånt som gör mig nervös, eftersom jag aldrig upplevt narkos eller operation förut..

Var det fin första operation Tittis?

Värst så mycket dåligt jag får höra om BH:n....

Japp min första operation :-)

men har blivit sövd tidigare då jag skulle göra en biopsi. 

Men i efterhand var det värt alls nervositet, bröstförstoringen är bland det bästa jag gjort! :-D

Minns när jag låg på uppvaket, kände mig såå lycklig och bara kände att drömmen har blivit till verklighet :-D

Jag kände ett litet sting av det när jag provade ut implantat, Tittis. Det kändes så härligt att det jag dröm om i 8 år äntligen ska ske!

Jag kommer inte ångra något, men lite nervös får man ju vara ^^

Det låter ändå som en positiv upplevelse!

Så du skulle säga att det är normalt att vara så nervös inför det?

Bad du om gas på op-dagen? För jag avskyr nålar, så det skulle kännas skönt att kunna be om det i alla fall några timmar innan.

Ja absolut, nervös får man vara;-) Har bara en positiv känsla från operationen, även om jag så livrädd innan. Underbar känsla efteråt.

Jag sövdes inte med gas. Är egentligen riktigt stickrädd och de brukar få sticka mig 3-5 ggr innan de träffar rätt (jag brukar ta blodprover ca var annan månad). Men jag var så nervös för själva operationen så jag märkte nästan inte att han stack mig.