persica
Kvinna ·
Så här känns det efter op
Hur man mår och känner efter en operation är ju väldigt individuellt, men jag tänkte dela med mej av hur JAG mått de första dagarna efter min bröstförstoring.
Op-dagen: Blev opad nångång mitt på dagen den 1:a oktober. Hela kvällen var jag väldigt omtöcknad och frös som bara den. Vaknade, somnade, vaknade, somnade. Åt inget förrän de tvingade i mig en macka och lite flingor vid 21-tiden (hade ätiti en banan 5.30...). Svimfärdig när jag förstökte stiga upp, men tog mig själv till toa på det tredje försöket. Sov sedan rätt gott under natten, om än genomsvettig.
Dagen efter: Ännu ingen direkt smärta, men väldigt stel i övre kroppen, skuldrorna (kunde ju bara ligga på rygg), bröstmusklerna och längs sidorna. Tog mig med taxi till Arlanda och flög hem (1 timmes färd) vilket inte var något problem. En aning ömmade såren under dagen, men tog flitigt min smärtlindring. Över lag tyckte jag att det gick ganska bra.
Dag 2: Att vara hemma är nåt helt annat än att bli ompysslad på kliniken. Kunde ju inte lyfta upp min minsting ur spjälsängen när hon vaknade på natten, kom knappt upp ur sängen eftersom huvudändan inte var höjd och nu hade jag mera ont (hade inte tagit medicin på natten). Mannen åkte iväg till jobbet vid 7 och jag skulle själv klä på minstingen och ta henne till dagis med bil. Som tur kom min 9-åriga son med, för när jag satte mig i bilen märkte jag att jag inte klarade av att växla utan att det gjorde ont. Jag körde, han växlade (väldigt säker bilkörning, jag vet...). Allt gick ändå väl, och jag insåg att det bara är att lägga sig ner och ta det lugnt nu. Gubben får lov att åka från jobbet tidigare för att hämta vår yngsta, och sen ta hand om allt annat här hemma nån dag till.
Men i stort sett tycker jag inte att det gör så ont som jag hade trott att det skulle göra. Mera obehagligt när kroppen inte riktigt fungerar som man är van. Svårt att ta sig upp när man legat ner, svårt att lyfta upp armarna. Känns som om man hade grym träningsvärk efter 1000 armpressar eller nåt :) Lite spasmer i bröstmusklerna ibland när man "i misstag" använder dem. Trött är jag av medicinerna och skinnet spänner förstås en aning. Brösten är nu väldigt svullna (inte alls så fina som på den första bilden jag lade upp). En aning kanske den där spända känslan kan jämföras med när mjölken steg efter att man fött barn, men det sticker liksom inte likadant i brösten. De är bara stora och svullna.
Hursomhelst är jag mycket nöjd! Tror det kommer att bli ett bra resultat. Nu ska jag bara ta det lugnt och läka. Ni som ännu inte gjort er operation; ni fixar det galant! :) Tummen upp!
Sortera efter
GoldenHoney94
Kvinna ·
Känner igen mig i mycket! Haha, säker bilkörning ja! Men jag har inte vågar köra bil så länge jag käkar citodon, antog att man inte får köra med det i kroppen? Kul också att det är fler som opererats av Calle på sistone. Var jättenojig efter konsultationen då nästan alla här på POF som opererats på Proforma haft Örjan (70%) och Michael. I efterhand är jag sjukt nöjd med Calle. Tycker mina tuttar och andra Calletuttar är mycket snyggare än Gribbes och Olenius! Så grattis, du har säkert fått skitfina bröst! :)
Gilla
Sep
Kvinna ·
Kan bara hålla med dig i det du skriver. Första 3-4 dagarna var värst då man var så stel och undrar om det var ryggen eller brösten som gjorde mest ont. Var underbart för min del när jag slutade med smärtstillande, hade uppsvälld mage, kändes som maten satt i strupen konstant och var allmänt trött på tabletterna. En vecka efter op hade jag ingen smärta alls kvar, bara öm i huden, som den hade skavt mot något och så är det fortfarande och ömma bröstvårtor (som första dagarna när man ammar). Idag har det gått 10 dagar och snart dags för återbesök. Allt går fint men jobbig att inte kunna lyfta barnen upp i vagnen, sängen eller stolen, men snart så... Bilkörningen blir bara bättre och bättre :-) lycka till och vad fina din bröst blev!
Gilla
Sep
Kvinna ·
Kan bara hålla med dig i det du skriver. Första 3-4 dagarna var värst då man var så stel och undrar om det var ryggen eller brösten som gjorde mest ont. Var underbart för min del när jag slutade med smärtstillande, hade uppsvälld mage, kändes som maten satt i strupen konstant och var allmänt trött på tabletterna. En vecka efter op hade jag ingen smärta alls kvar, bara öm i huden, som den hade skavt mot något och så är det fortfarande och ömma bröstvårtor (som första dagarna när man ammar). Idag har det gått 10 dagar och snart dags för återbesök. Allt går fint men jobbig att inte kunna lyfta barnen upp i vagnen, sängen eller stolen, men snart så... Bilkörningen blir bara bättre och bättre :-) lycka till och vad fina din bröst blev!
Gilla
ungdomstanten
Kvinna ·
Kul att höra om era erfarenheter. Jag som tror mig ha låg smärtgräns är ju skitnervös för hur det ska kännas. Ändå har jag fött barn o har en hel del tatueringar. Livrädd för smärta och sprutor, hur hänger det i hop 😛
Gilla
persica
Kvinna ·
Och jag var inför operationen mest nervös för kanylen som jag trodde de skulle lägga i handen 💋 Inte så mycket för själva ingreppet eller tiden efter. Kanylen satte de som tur i armvecket och det var ju trots allt bara minuter innan man slocknade. Oroad i onödan 👍
Ja tänk hur man är funtad. Klämma ut barn kunde jag också göra hur många gånger som helst, men så går man och är nervös för ett litet nålstick eller ett tandläkarbesök 💡
Gilla