Så otroligt rädd!

Aj då!

Men det blev förmodligen endast en liten överansträngning, stygnen har inte skadats & ärren har inte spruckit. Det låter inte som en blödning alls utan bara lite extra svullnad från ansträngningen. Ta det lungt, så här långt låter inget knasigt alls & jag är säker på att det kommer släppa om någon dag. :)

Det e nog inget att oroa sig för precis som hanniballecter skriver. Men jag förstår att du blir orolig.

Jag fick samma reaktion i högra tutten när jag hade fått för mig att prova alla kläder i garderoben 3 dagar efter op, och drog, slet av & på kläder utan att då känna något. ;) Var ingen hit dagen efter nar svullnaden hade spridit sig rakt över ryggen & ner mot magen.

Ser du inget underligt med ärren, får en dramatisk ökad svullnad eller snabbt växande blåmärke så ska det inte vara någon fara. Trösta killen också, han låter ju helt ifrån sig.

Hehe, det var ju ganska gulligt. ^^Hur lång tid tog det för dig innan svullnaden lade sig? Vad betyder "dramatisk ökad svullnad"? Det är ju rätt svullet liksom, men snackar vi liksom superduper-svullet så att man ba uh-oh? Jag är så nojjig, ge mig valium, knocka mig och väck mig när allt gått över! >_<

Yep, jag har pratat med honom mycket, å ena sidan är jag förbannad och vill typ slå ihjäl honom, men varje gång vi snackat nu så tröstar jag honom mer än vad han tröstar mig. :P Svårt att skälla på någon som är så ynklig som den här killen. :)

Du ska inte lyfta något över 1 kg de första 2-3 veckorna, runt 3 kg vecka 3-4 beroende på hur det ser ut & hur du känner dig. Du ska absolut inte känna av något obehag alls, och har du väldigt små barn bör du absolut ha hjälp eller avvakta.

Håll dig så mycket som möjligt på barnets höjd & lek, krama, trösta på golvet. Ska du lyfta så lyft från golvhöjd med barnet väldigt tätt intill dig, använd så lite av bröstmuskulaturen som möjligt.

Det tog nog runt 2-3 dagar innan svullnaden gick tillbaka till "vanlig" nivå & försvann över ryggen, svullen är man ju ändå.

Håll lite koll så svullnaden inte ökar mer & snabbt då det isåfall kan vara en blödning. Men nojja inte för mycket över det då man tillslut driver sig till vansinne & börjar se saker som inte finns där. ;)

Åh, ska försöka. :( Fy, faan alltså att det här ska behöva hända. :( Vad gör man om det är en blödning? Måste man göra om operationen då?

Nä usch vad hemskt :O hoppas verkligen svullnaden lägger sig.

Vill bara peta in att efter nästan 2 veckor kan jag lyfta min tös korta stunder, hon väger 10 kg. Jag får inte ont eller nåt.

Det är risken för blödning som gör att du ska undvika att lyfta tungt så här tidigt, väldigt viktigt.

ah okaj. men lite måste man lyfta när man har barn. men bäst e som skrivit innan att va på golvet mkt =)

Inanna: Jag har 1 som äe 1år, min dr sa att det är okej så längen det känns bra samt inga hastiga rörelser och lyft nära kroppen! Men inte hela tiden så klart, nån gång per dag! Min sambo kommer vara hemma 3-4veckor så det blir bra. Har ingen lust att göra nåt för fort när det kostar så mycket!

Lavendel: Det är säkert ingen fara, så försök ta det lugnt och tänk på nåt annat!

Så, Efter att ha stannat i sängen hela dagen igår och sovit 11 timmar (no joke) så verkar svullnaden börja gå ner. Har fortfarande ganska ont, det känns som om revbenen sitter löst och skallrar mot varandra... Men jag tror det går åt rätt håll. Inga blåmärken någonstans, tuttarna är bleka och fina, bara att ena bröstet är svullet på sidan. Ber till gud att det kommer att gå över tills imorgon. Har inte vågat ta mig till skolan idag utan ser till att vila ordentligt för att kunna läka så bra det går. Vet inte om det är något fåntrattigt jag fått för mig, men jag såg till att duscha svalare än vanligt och slutligen rikta en ganska kall stråle mot det svullna innan jag steg ut. Tänkte att kyla kanske kunde hjälpa, vad tror ni?

Snälla kära goda gud, jag har aldrig förklarat trohet till dig, men schyrre, fixa mina tutts! >_<

Jag jobbar själv med barn och har diskuterat med kunniga människor. 2 veckor sen kan jag vara tillbaka på jobbet men inte lyfta så mkt.

Lavendel: Det är nog mest din oro som spökar. Man ska klara lite "tryck" mot brösten utan några större komplikationer, vad jag har hört :-)

Förstår att du är nojig, måste varit jättejobbigt - men som alla andra skriver är det nog mest huvudet som tagit stryk (så att säga). Jag opererades tisdagen den 23 augusti (en dag efter dig) och på lördagen samma vecka var jag på bröllop. Sambons morfar kommer då fram som en ångvält, skakar först hand med mig så att jag fortfarande kände vibrationer i gäddhänget någon minut eller så efteråt, och när vi skall gå ger han sig på att ge mig en riktig björnkram så att jag trodde att inläggen skulle glida upp och bli axelvaddar vilken sekund som helst! Jag trodde att jag skulle dö och sprang och gömde mig en stund för att lugna ner mig (kändes ju något pinsamt att förklara för herrn att man minsann var sydd både kors och tvärs med gråten i halsen), men nu har snart tre veckor gått och de sitter fortfarande där de ska :-) Upp med lilla hakan, det blir bra ska du se!