Sakner ni önskar ni visste innan operationen

Följer :)

Jag önskar att jag hade vetat mer hur man mådde rent psykiskt efter operation.

Jag var nedstämd i över en månad, grät varje dag. Det var en riktigt jobbig tid.

Att gå upp i vikt har också varit riktigt jobbigt - svällde rejält av antiobiotikan och hade en mage som krånglade.

Jag dras fortfarande med några kilo för mycket som jag försöker jobba ner.,

Följer! :)

Intressant tråd, följer! :)

Att ärren runt bröstvårtorna (vid lyft) kan vara röda i över ett år. Mina är det än två år efter operation o 6 månader efter en korrigering. Att det är svårt att hitta bhar inte bara i rätt storlek utan framför allt i rätt form för att opererade bröst inte är så formbara som naturliga, dom lägger sig inte till rätta på samma sätt. Att komplikationen som kallas för motorväg kan dyka upp Att anatomiska inplantat är hårdare än runda. Fast jag hade nog tagit anatomiska ändå, för att jag var ute efter en så naturlig look som möjligt. Men jag hade velat vara förberedd ändå. Att många vardagliga sysslor involverar bröstmusklerna utan att man tänker på det. och därför blir tunga första tiden efter en op. Tex fick jag lägga i tvåans växel med vänsterhanden i några veckor och hoppa över att våttorka golvet ännu längre. Att det inte bara är att köra på som vanligt igen med träning efter tre månader utan att det kan dröja 6 - 8 månader innan man muskulärt är tillbaka igen. Och att vissa enstaka övningar kanske aldrig blir aktuella igen. Att milda grader av muskelpåverkan är väldigt vanligt (som jag har uppfattat det nu i alla fall) Jag tänkte mer på de få stackarna som drabbas hårdast av muskelpåverkan innan jag själv gjorde min operation. Men tog inte in att risken var stor att brösten rör på sig vid mystiska tillfällen även om det inte är tillräckligt allvarligt för att räknas som en komplikation som bör åtgärdas. Att även rippling av mildare grad (tex att det bara syns vid någon viss position) är vanligt och att det långt ifrån alltid kan åtgärdas. När det gäller den första tiden efter operationen är vi människor ju så väldigt olika och hur vi reagerar på smärta likaså. Men i det fallet visste jag faktiskt hur jag själv fungerar :) där föreställde jag mig det värsta. Vidrig smärta och att behöva vara sängliggande i flera dar. Såg till att jag hade min man hemma i hela två veckor (och att jag själv var ledigt från jobbet i tre) så att han skulle kunna ta hand om både mig och barnen. Han var införstådd och helt beredd på att göra ALLT hushållsarbete i två veckor och att han skulle göra 'tyngre' saker som att dammsuga o våttorka golven och bära hem matkassar i tre månader. Med den grundinställningen var chanserna väldigt goda att bli positivt överraskade. Och det blev vi också!!! Båda två! Så funkar jag. Bäst att måla upp mardröms-scenariot. Så är risken verkligen minimal att det blir värre. Min man fick göra mycket hemma men han var jättenöjd ändå för jag klarade ju av mkt mer än vad jag hade sagt till honom innan. Låg inte till sängs mer än några timmar första dan. Och plockade ur diskmaskinen redan efter tre dagar om jag minns rätt. Kanske ännu tidigare. så jag hade ju tur i alla fall. Men andra människor behöver kanske lugnande tankar istället för mardrömsscenarion :) Men det kan vara bra att göra sig själv medveten om vilken psykologisk förberedelse som passar bäst för en själv i alla fall. Så man inte bara låter det rulla på utan faktiskt tänker efter innan vad det är man själv mår bäst av. Andra saker jag faktiskt också visste var att det skulle bli jättejobbigt att inte få träna som vanligt på tre hela månader. Att det skulle göra ont. Att det skulle bli opraktiskt. Att jag skulle behöva ljuga lite o hålla mig undan folk i några veckor för att kunna hålla det hemligt. Att det skulle bli skitdyrt. Att resultatet inte skulle bli som i en retuscherad reklamfilm. MEN ATT DET SKULLE VARA VÄRT ALLT!!!!! Att det är det bästa jag lagt pengar på i hela mitt liv. Att jag skulle känna mig så vansinnigt nöjd över att uppleva mig själv som hel. Och så blev det också!

Uppskattar verkligen att ni delat med er av era upplevelser och erfarenheter.

Sen är det väldigt synd att ni inte fick information om detta innan, vissa saker tycker jag iaf borde vara obligatorisk information från läkarna!!

Knepigt att det ändå är såpass mycket man inte får reda på.

Men jättebra att ni berättar det för oss! Så att vi som ej opererat oss än kan förbereda oss lite mer.

Tack alla som delat med sig, och roligt att det var så många som följer tråden!

Ni får jättegärna skriva hur ni upplevt konsulterings-mötet med.

Tex hur bemötandet varit, hur mycket läkaren berättat jämfört med sånt ni själva tagit reda på. Om läkaren trugar på större/andra implantat än ni önskade, eller om läkaren "förminskat" riskerna med operationen.

Eller ja, liknande saker.

Alla upplevelser/erfarenheter är av intresse, allt för att bli så optimalt förberedd det går inför hela bröstförstorings-karusellen!

Jag är supernöjd med de konsultationer jag varit på. Kirurgerna har lyssnat. Varit trevliga och svarat lugnt och fint på mina frågor. Det är bra att vara påläst innan man drar dit. Veta vad man ska ställa för frågor. Jag lät kirurgen säga vilka implantat som skulle passa bäst för min kropp. Han frågade om jag hade gjort något ristest hemma och när jag svarade ja frågade han hur många dl jag tänkte mig. När jag sa 400 cc kollade han vilka implantat med 400 cc som skulle passa mig. När jag frågade om komplikationer sa han att det inte var speciellt vanligt men uppstod de skulle han fixa det kostnadsfritt. Jag tecknade en kapselförsäkring på 5 år för säkerhets skull.