Second thoughts om att operera

Jag har också mina dagar då jag tvekar då jag inte är helt platt utan vill mest ha mer volym och kunna gå helt utan push-up. Känner mig inte jättekvinnlig när jag är naken så vill ha de formerna liksom. Men så tänker jag: men gud jag är ju inte helt platt liksom, borde jag inte vara nöjd med dessa? Sen tänker jag, hoppas de inte märker på jobbet efter julen (kommer operera mig 22a Dec och tillbaka på jobb 4 januari). Sen också det att jag är igång med träning nu och att allt det kommer sättas på paus ett tag osv.

Men det jag kommer tillbaka till, helt seriöst, är att jag helt enkelt bara vill och man lever bara en gång. Varför ska jag inte bara ta och göra det nu och njuta av en lite mer kurvig kropp och ha kul med det helt enkelt. Vissa tycker det är en sjukt big deal med att göra brösten men jag känner inte att det är så himla stor grej, mer än att det är ett ingrepp med risker (och summan pengar), men beslutet i sig att vilja ha större bröst är inte så big deal. Har märkt att vissa kompisar som inte gjort det själva eller inte känner någon som gjort det nästan förväntar sig att man ska ha 10 orsaker till varför man vill göra det. Men jag VILL bara. Mår inte dåligt över hur jag ser ut, utan jag bara vill. Så kort och gott är det den orsaken jag går tillbaka till om jag tvekar lite :)

Jag har aldrig tvekat en sekund från att jag gick på konsultationen, och nu när det väl närmar sig blir jag allt mer förväntansfull :D Men man ska ju inte göra något man inte är helt säker på det är ju ändå en viss summa det rör sig om och för att inte tänka på riskerna med en operation

Det är bara magkänslan som får tala, bortse från alla andras åsikter och tankar, vad hade du gjort om du bestämde själv? :) 

Tänk efter noga och gör det DU vill, låt inta andra påverka ditt beslut.

Jag har velat i flera flera år och nu är det dags. Jag tänker operera mig, trots att mina träning går skitbra och att jag blivit riktigt jävla duktig på Crossfit, tävlingsduktig, så vinner viljan att opereras över det. Jag är medveten om att jag kanske inte alls kommer kunna träna på samma sätt igen och inte göra muscleups, pullups eller ens en fjuttig armhävning, men jag tycker all typ av träning är kul och är redo att anpassa mig till det jag klarar av efter operationen.

Jag kände lite som dig innan jag var iväg på min konsultation och funderade på om det verkligen var värt det.. Men när jag gick ifrån Laser&Estetik kände jag att det är rätt beslut! Helt klart! Den enda oron jag har nu är vad alla andra ska tycka och tänka efter min op haha, för det ingen som vet om det.. Men den oron får jag ta tag i sen!:)

Som sagt, fundera noga och gör det du vill och det som är bäst för dig!!:)

Funderar jättemycket fram och tillbaka jag med. Knäppt med tanke på attjag velat det här så himla länge och gråtit över mina bröst sååå många gånger. Antar att nu när jag väl har pengarna och kan boka OP när jag vill så börjar det kännas lite läskigt. För mig handlar det mycket om att jag inte direkt älskar silikonbröst egentligen, men samtidigt mår väldigt dåligt över att ha små. Målet med OP är ju att känna mig mer kvinnlig, och ibland tvivlar jag på att jag kommer göra det, bara för att de kmr vara fake... 😕

Men försöker tänka att det måste väl ändå vara rätt, med tanke på hur länge jag tänkt på det. Och att om en annan tjej har snygga bröst så tycker jag ju inte att de är sämre bara för att de är opererade. Och tanken på att aldrig få uppleva känslan av att ha stora bröst känns väldigt, väldigt trist.. Livet är kort, som sagt 😇

Säger som de andra, gå på magkänslan! Skriv en lista över fördelar och nackdelar med OP och se vad som väger tyngst. Och ta bara beslut efter vad du själv tycker!

Vi alla är ju olika och tänker på olika sätt. Tror det bästa sättet att tackla allt på är att försöka släppa sina förväntningar, rädsla för vad andra kommer tycka osv. Det är ju min kropp och inte deras, är det bra människor som står mig nära så frågar dom mig om jag gjort något med min kropp än att gå och spekulera bakom ryggen på mig med andra. Sen är det väl att bara vara ärlig med vad man ska göra så blir det inte lika 'pinsamt' när det kommer fram! Många är ju trots allt väldigt skeptiska till skönhetsoperationer..

Jag velar fortfarande mellan storlekar, tog kort på hur jag såg ut i storleken jag valde för att påminna mig själv om hur jag såg ut och om jag fortfarande är nöjd med det. Det kan hjälpa att lugna nerverna, särskilt om man är väldigt ambivalent. Jag rekommenderar att ta bilder för då kan man påminna sig själv när man är osäker!

Hoppas du blir nöjd!🙂

Jag kan också stå och vackla. Tänka "Ska jag verkligen operera mig? Tänk om resultatet inte blir så bra som jag tror/hoppas. Tänk om jag får komplikationer. Kanske är bättre att lägga pengarna på något annat egentligen?" Men å andra sidan kan jag tänka och känna "Jag har nästan aldrig trivts med mina bröst. Jag har velat fixa dem på ett eller annat sätt sen jag var 14. Annars kommer jag alltid ångra mig eller undra hur det skulle ha varit om jag opererat mig".

Jag blir tveksam då jag är rädd att folk ska dömma mig för mitt val, och för att de handlar om så mycket pengar. De tycker säkert jag kunde ha lagt det på att spara till ett hus eller betala av mina csn skulder. Sedan är jag orolig för komplikationer. Men det finns så mycket annat i den här världen som kan skada dig. Och jag vill verkligen få känna mig kvinnlig och nöjd för en gångs skull. Så jag tänker typ såhär, man lever bara en gång! Och jag har levt så försiktigt i hela mitt liv, och jag tänker inte fortsätta så. Det är dags att leva lite ( mycket ) !!!