Sjukt deprimerad :(

Och nu har det ändå gått 4 mån sedan jag opererades ... 🙁

Jag har gått igenom flera sånna faser sin min operation, skyller på att jag blev sängliggandes så länge att jag tappade allt vad fart och pepp betyder. Även börjat inbilla mig att mitt "gäng" inte saknat mig och snarare tycker detär skönt att jag varit borta och att jag inte passar in längre, helt sjukt vad huvudet kan hitta på:( Slutar med att jag inte bill gå ut, att jag tar det mesta personligt (ingen orkar åka hit på förfest för vi bor en bit utanför sthlm) och jag tror tänker att dom kom ju alltid förutm, vad har jag gjort för fel etc.

Har inga bra tips på hur man löser det, jag har pratat med min kille och min kombo och några i gänget som försöker berätta för mig att inget av det jag nojjar om stämmer, men vad ska man göra då huvudet säger?

Usch :( Ja.. alltså jag vet inte vad fan man ska göra.
Känner liksom att jag tappat livslusten!! 🙁
Det är fruktansvärt!! Jag känner bara att om jag fortsätter känna så här så måste jag fan nästan ta ut implantaten! För detta är outhärdligt!
Gråter fan hela tiden ❤️ Eller är deppig & bara sitter hemma. Dag ut & dag in..

Just nu har jag ångest över att de är för stora också...
Jag är ganska kort.. Och känns som att brösten är för stora på sidorna :/
Vet inte riktigt hur länge man ska "vänta" på att allt ska bli normalt.
Men du opererades väl ändå nästan för ett halv år sedan eller något?

Sjukt vad det påverkar kroppen alltså :s !!

Kram

känner igen mig... en månad har gått och jag är precis i en bättre period..

men ja oroar mig över att brösten inte går ut på sidorna, kanske skulle jag avlt större storleken som skulle bli mer på sidorna,'

andra stunden tänker jag att de är alldeles för stora.. ska jag leva med detta... mamma vet inget... rädsla för vad hon kommer säga.. blir nog inte nåådigt...

suck... men vi får försöka stötta varandra...

Jag känner också igen mig!! usch, hade ett helvete i några månader efter! Min pojkvän hade inte det lätt. Ringde å grät hela tiden när jag var själv. Med mera! Jag hade ångest å ja.. usch vill inte tänka på det ens!

Men du kommer att komma ur perioden! Dock jobbigt. Man måste vara stark fast det är svårt ibland!

Sköt om dig tjejen, du får skriva om du vill prata!! <3

Tack för era svar! Skönt att höra att man iaf inte är ensam :')
Fast lider såklart med er :(
Känner typ när jag kollar bikinis, bh osv.. Att 'faaaan jag borde gjort lite mindre så man kunde shoppa normalt'.. (osv)
I böran ångrade jag ju mig sjukt mkt över att jag inte tagit större :P
Så jag tror att man hakar upp sig & nästan 'söker' efter fel, vad man än har/inte har..

Åh, Det är precis som jag har det nu!
Alltså jag tycker såå synd om min kille. Jag ringer & smsar hela tiden att jag mår piss, inte känner mig tillräcklig, att jag är kass osv osv.. Usch, sedan mår jag liksom dåligt över att jag "lägger över allt" på honom :/  Så allt är en enda röra av problem!

HOPPAS att det går över snart! För jag blir (utan att överdriva) trött på att leva 😲 🙁
SKIT jobbigt!! Fattar inte vad fan jag sysslar med. Eller vad mitt huvud sysslar, med rättare sagt!

Åå, hoppas verkligen att det blir bra snart. - För oss alla!!
För det går ju inte att ha det så här 😲

Stor kram!! <3
 

bor ni inte tjejer i samma stad då? byt tele nr o prata med varandre.. tänkte att höra en ny röst o lära känna någon genom att prata om hur tufft man har det för till fället faktiskt kan pigga upp.. el bara typ messa varandra. vet att jag piggnar till när tel plingar o vore ju ennu roligare om det vore en ny vänn... el lugna promenader nu när solen är uppe! hoppas ni kommer ur nere perioden snart tjejer! kram på er!

Hej!

Tycker det är starkt av dig att våga dela med dig av dina känslor! Jag har ofta haft jobbiga perioder i mitt liv och det har hjälp mig mycket att prata om det. För mig hjälper det även att skriva ner mina känslor, typ som en dagbok.

Jag tycker det låter precis som att du drabbats av en depression. Det kanske kan hjälpa dig att ta kontakt med en psykolog eller kurator.

Hoppas att du blir bättre snart!