Ska jag våga bröstförstoring?

Hej Pingla! Jag har själv inga barn så jag kan inte riktigt sätta mig in i din situation MEN min syster har 3 och gjorde sin bröstförstoring efter de två första. Hennes implantat är nu snart 10 år gamla och hon har inte haft något problem med ovanstående. Det är ju enbart under läkningspersioded (6 månader) man ska vara försiktig med kraftiga ansträngningar. Jag själv planerar att skaffa barn och jag tänker springa runt och leka minst lika mycket som dem - implantaten kommer inte vara i vägen. Ligga på mage och sida ska inte vara några problem. Det jag har läst och hört är att de kan kännas konstigt i början då även jag gick från platt till att helt plötsligt ha bröst - med det menar dem att jag kommer va okänd för känslan men för impantatets skull skulle det inte var något tokigt. Angående vad andra ska säga: Jag är nyligen opererad så jag har inte mött så många ännu. Däremot berättade jag först för min chef på jobbet och sen berättade jag även för kollegor och vänner i etapper. Detta hjälpte mig mycket då jag förberedde alla på vad som komma skall - vilket gör att ingen får en chock när jag helt plötsligt har bröst. Detta är såklart inget måste men det hjälpte mig med mina hjärnspöken. Sen är detta en investering i dig själv. Om någon nu skulle döma dig så är det inte en person som är värd att ha kring dig. Jag stötte inte på något dömande när jag berättade om min operation däremot fick jag mycket frågor om varför, när, storlek osv. Många var nyfikna, några sa att de inte tyckte att det behövdes m.m - MEN det är ju inte för deras skull du ska göra operationen utan för DIN skull. Jag är som sagt nyopererad men jag är redan gladare i mig själv. Jag är supernöjd över mitt beslut. Jag väntade dock 3-4 år innan jag verkligen tog beslutet för att göra det. Så stressa inte fram ett beslut utan ta dig tiden att känna efter, läsa på och leta bröstinspo. Hoppas detta gav dig något! :)

Det er en betydelig helserisiko med silikon. Dette er sterkt underkommunisert, trolig fordi de som operer dette i kvinnekropper har utelukkende kommersielle interesser og virker ha glemt at de som leger engang har avlagt en ed. I tillegg har Staten tilnærmet null kostnader ved dette fordi alt må dekkes av den enkelte dvs privat. Staten har ikke engang prioritert å finne ut hvor mange som har silikon, så her er du virkelig på eget ansvar. Jeg valgte å operere meg som ca 35-åring, det var mitt valg og jeg hadde tenkt på det lenge. Var godt gift og ferdig med barn så jeg gjorde dette for meg selv. Ingen fortalte meg da at - de må byttes hvert 7-10 år pga risiko for ruptur/sprekker/lekkasje - brystmuskelen blir nærmest ødelagt - veldig mange rammes av såkalt hard kapsel, som er smertefullt, deformer brystet og krever ny operasjon. Det hsr skjedd meg tre ganger. - stor risiko for nerveskader - mange mister følelsen i brystene - silikon er tungt og har du tendens til heng vil du ihvertfall få det med silikon Om jeg kunne skrudd tiden tilbake, ønsker jeg at jeg ikke hadde gjort det. Du er fin som du er!! Du har født barn, du klatrer og er frisk og aktiv. Ta ikke denne unødvendige risk som kan forstöre din hälse.

Jag är lite i samma tankar som dig men framförallt så tänker jag på hälsoriskerna som man vet om idag. Det gör mig osäker i mitt beslut. Men det är tufft att varje dag vakna och känna att man inte är nöjd med det yttre när man vet att det går att lösa. Framför allt blir det så stor kontrast när man gått från mjölkfyllda bröst till nästan platt. Och med två täta graviditet så hade jag vant mig vid större bröst. Sen tycker jag inte att du ska tänka på vad andra tycker och tänker, idag har så många gjort olika ingrepp utan att man har någon aning det. Skulle någon tänka något så bottnar det oftast i någon annan form av osäkerhet.

Jag har 3 barn och gjorde brösten för 1,5 år sen. Har inte ångrat mig en sekund! Jag har stort hus och trädgård och är alltid igång, dock tränar jag inget så det kan jag inte säga nåt om... Jag vet inte hur gammal du är, men en sak som jag ångrat såhär i efterhand är att jag inte bad vården om att få göra en mammografi före operationen. Alltså inte PÅ operationen men du fattar. ;) Det är nog lite svårare att se tumörer efteråt, så det hade varit bra med en "före-bild" för att kunna jämföra. Kolla upp det om du är runt 40! Annars tycker jag du ska köra! Jag älskar mina tuttar, jag gick från knappt A till D. Kläder sitter snyggare, jag är mer självsäker, känner mig mycket mer kvinnlig. Lycka till!

Tack snälla! ?

Tack för fin respons!

Jag har haft likadana funderingar. Nu, efter 6 år har jag äntligen bokat operationstiden. Mycket "beror på". Här skriver en tjej att silikon är tung, men det är ju inte 100% sant, det beror just på. T.ex. Motiva Ergonomix är väldigt lätta och Ergonomix2 ännu lättare, de känns knappast när man håller en implantat i handen. Och nu finns det också B-lite som är så lätta att jag skulle nog rent av vara rädd för att brösten skulle vara för mjuka ? Och så är det också det där med storleken...Ju större, desto tyngre, det är väl solklart. Vill du bara att de ska se ut som innan graviditeterna så kommer du nog inte ha svårt att vänja dig - du har ju haft sådana förr! Vill du däremot göra dem mycket större - ja, då kan det nog kännas konstigt en period, det kan vara mer obekvämt att sova på magen, de kommer vara tyngre osv, precis som med naturliga stora bröst. Bröstförstoring gör inte en kvinna handikappad (vem skulle vilja operera sig då?), så klart du kommer kunna träna och göra allt annat efter att såren har läkt.

Tack för inspel.

Tack! ☺️

Tack Pingla för en bra tråd! Jag har/haft precis samma funderingar som du: två barn jag ammar länge, bröst som två tygpåsar, och undrar om det är värt risken att återställa fylligheten igen då även jag är en aktiv person, dans, löpning, skidåkning osv som ger glädje till livet. Jag har valt att våga och har inbokad på nu i februari. Så fint av er som delar med sig om både fördelar och risker. Följer denna tråd om fler som haft bröstimplantat en längre tid vill dela? Ha en fortsatt fin vecka allihopa!

Hej jag går precis i samma tankar som dig. Nu har jag tagit mod till mig och ska snart på konsultation. Jag tror det är viktigt för hela familjen att mamman känner sig bekväm och lycklig. Det finns så många fördelar. Tänk vad kul det kommer att bli ta barnen till stranden utan att vilja gömma sig i vassen!

Åh vad modigt av dig! Önskar att jag var lika modig och bara fick tummen ur.. ?? Hoppas verkligen det blir toppen för dig! Det blir det helt säkert! Så svårt val eftersom man inte vill att ens val att göra bröstförstoringen ska bli till ett hinder i det man annars tycker om att göra i livet. ? Berätta jättegärna om hur det går för dig, tankar och känslor kring det hela! ? Lycka till

Heja dig! ?? Hoppas och tror att det blir toppen!! Återkoppla gärna hur du känner/tänker efter konsultationen och vad ni/du kom fram till ☺️ Lycka till kram

Jag älskar att sova på magen och har kunnat göra det efter alla mina bröstoperationer (4 st). Hoppas på att få fortsätta med det efter min senaste OP för lite drygt en vecka sedan. Jag är aktiv och har styrketränat sedan jag var 17-18 år och har kunnat göra allt (tung bänkpress/chins, dips osv) trots mina implantat. Löpning däremot har jag inte ägnat mig åt och hade jag varit en älskare av det så hade jag kanske inte valt de största implantaten. Har däremot en god vän som tycker om att springa och hon har implantat, av mindre storlek än jag. Inga problem för henne att springa. Jag har även barn och har kunnat lyfta, bära, leka utan problem. Vissa råkar tyvärr ut för hårda kapslar, rupturer och andra problem så det finns absolut risker. Det ska man inte ignorera. Man får väga pros and cons mot varandra. Men jag själv har inte haft några som helst problem eller känt att jag hindras från en aktiv livstil. Jag hade tubulära bröst från början som jag skämdes något otroligt för och bröstoperationen gav mig en förbättrad livskvalitet. Angående mammografi så gjorde jag det ganska nyligen och har under årens lopp med implantat aldrig hört någon sjuksköterska som sagt att det skulle vara svårare att upptäcka cancer, däremot behövs ett par extra bilder. Och jag skiter fullständigt i vad andra tycker & tänker. Det har jag inte alltid gjort, men med årens lopp har jag kommit till insikt att det viktigaste är att jag är sann mot mig själv & jag gör det jag behöver för att må bra. Om någon inte gillar det så är det deras förlust :)

Åh vad härligt och underbart att höra! ??? Vill ju så gärna ha lite bröst (vilket nu inte är fallet) och kan jag leva på som vanligt (vet ju tyvärr att det inte finns några garantier för komplikationsfrihet) så finns det ju inte så mycket att fundera kring ?? Tack för ditt inspel, uppmuntrande!

Hej Pingla, hoppas allt är bra med dig! Hur går tankarna nu? Här kommer min fortsättning: jag har avbokat operationen. För varje dag närmare op har jag känt större och större tacksamhet inför den kropp och de bröst jag har. Jag är tacksam över att vara en stark mamma till mina aktiva pojkar, jag är tacksam över att kunna springa, hoppa, ligga på magen, och dansa obehindrat utan ett obehag som Eventuellt skulle kunna uppstå i ena eller båda brösten med implantat. En sak till jag vill dela som varit bidragande i min ändrade inställning: Jag har inte tyckt om att ta på mina bröst alls sedan jag slutade med amningen för ett år sedan, då de blev som två tygpåsar. Och det i sig har varit en sorg för mig då jag uppskattat mina bröst tidigare i livet. De senaste veckorna, inför operationen, har jag börjat smörja in brösten med en fet hudkräm efter varje dusch för att huden ska bli så mjuk och följsam som möjligt inför operationen. Denna lilla procedur har gjort att jag nu känner mig mer vän med mina små tygpåsar precis som de är, uppskattar att ta på dem igen, och känner en annan tacksamhet inför funktionen som varit och är. På något sätt känns det nu viktigare att ha ”just mina” små töser, och inte nödvändigtvis de snyggaste. Summa kardemumma: det har varit såå bra för mig att gå på alla konsultationer (6st), läsa alla olika erfarenheter i forumet här, lyssna på massor med podcasts i ämnet, boka operationen (inte bara drömma om att våga göra de där ”drömbrösten”), och jag är så glad att jag nu avbokat innan operationen är genomförd. Processen har varit givande helt klart :-)

I maj är det två år sedan jag opererade mig. Sova på mage kan jag inte, eller kan och kan, det är fruktansvärt obekvämt. Det gör inte ont men är fruktansvärt obekvämt. Har funderat länge på att boka massage men jag gör det inte för jag vet inte om jag kan ligga på mage på en brits så länge. Älskade att sova på mage men nu gör jag det inte då det verkligen inte är bekvämt och något trycks in dig som en typ boll. Annars har jag inga direkta problem. Tog över 1 år innan smärtan försvann i höger bröst (lade in mer i den om det kan ha betydelse). Nu har jag inga problem förutom att jag inte kan sova på mage.

Jag tror helt på att man ska göra det för sin egen skull, vara införstådd med att risker finns, och vara påläst. Min operation är bokad till om 1 mån ca men jag blev ändå träffad av frågan i rubriken, och ibland (ganska ofta senaste dagarna) får jag kalla fötter och tänker att jag kanske bara ska låta det va. Det är inte enkelt alls, även om jag vet exakt varför jag vill göra det och jag har velat det länge länge. Hoppas du hittar svaret så att du känner dig till freds!

Precis som många redan skrivit är det ju ett beslut som bör komma inifrån. Jag tror varken på att pressa åt ena eller andra hållet, bara du kan veta om du vill och vågar :) Jag kanske är för liberal men själv resonerade jag din så att världen inte går under om jag blir missnöjd. Jag tyckte chansen är högre än risken :) och är beredd att ta risken att det kan bli fel. Men sen sätter jag inte mitt egenvärde i brösten heller, om jag skulle behöva ta ut implantaten o slutresultatet bli sämre än utgångsläget så får det vara så helt enkelt. Kanske lite klyschigt men jag ångrar hellre saker jag gjorde osv ;) … Kan inte säga ngt om mitt resultat än, har ett halvår kvar men hitintills verkar det läka som tänkt

Tack!