Skäms för att jag inte är nöjd över mina bröst

inget att skämmas för.. de flesta kvinnor vill väl ha fasta stora böst? Jag tycker absolut du ska operera dina bröst om du skämms för din kropp!

Känner igen mig i dina tankar! Jag har också barn (två stycken) som jag ammat till 10 resp 6 månader, dock utan att brösten förändrats speciellt mycket. I mitt fall handlar det istället om att jag aldrig haft bröst, fyller inte ens ut en A-kupa. Enda gången jag haft tuttar var under amningen och då hade de ju funktionen av att ge mat... Tankar på att operera mig har jag haft i över 10 års tid och jag kan inte riktigt släppa det. Är sjukt rädd och orolig och funderar på ifall det är värt de risker som det medför samtidigt som jag verkligen vill genomföra! Väldigt kluven alltså, riktigt jobbigt. Vet inte varför det ska vara så himla laddat att vilja göra om brösten och tycker att det är synd att det ska ge oss kvinnor så mycket tankar om ifall det är "rätt" eller "fel". Var och en gör väl som den vill, tycker inte att varken du eller jag eller någon annan ska skämmas över att man funderar på detta! Jag har nu kommit så långt att jag bokat konsultationer, tänker samla massa information och ta ett beslut efter att jag träffat minst ett par olika kirurger. Ifall jag går igenom en op kommer jag stå för det fullt ut, det har jag bestämt mig för :) Surfa runt här och på andra sidor o kolla upp vad det skulle innebära, kanske kommer du fram till att det är lösningen för dig eller så kommer du kunna acceptera dig själv som du är. Vilket det än blir så är ju det viktigaste att du mår bra!

Jag har inga barn ännu (21 år) men jag är fruktansvärt missnöjd med hur mina bröst ser ut idag, de är små och har verkligen ingen form. Jag kommer inom en ganska snar framtid vilja operera dem trots att jag inte fått barn ännu. I en tidigare tråd jag skrivit kan graviditeten ha en inte allt för stor påverkan efter OP men det skiljer sig såklart från person till person. Men känns som att jag vill ta den risken och skulle det påverka brösten när det är dags får jag göra en till operation. men detta handlar om ca 3-4 år fram i tiden.

Beror väl lite på när du satsar på nästa unge :) är det inom en väldigt snar framtid kan det ju vara värt att vänta!

Jag gör detta för mig egna skull, inte roligt att varit tillsammans med min pojkvän i 5 år och alltid gömt sina små bröst. vill ge mig själv lite självförtroende. Så det blir lite bonus till mig samt min pojkvän :)

Hej... Jag har ju inga barn och inte heller några planerade så jag vet ju inte vad det exakt innebär att amma. Men en sak är ju säker att men gärna vill känna sig fin !

Jag tycker så synd om dig när du skriver att du "skäms", det får du bara inte göra. Det är inget konstigt i att vilja känna sig fin, det är mänskilgt. Här inne är du bland likasinnade, alla här har gjort eller funderar på att göra så vi förstår dig och din osäkerhet. Det är inget felaktigt att vilja förändra sin korpp. Personligen tror jag att många negativa tankar som finns kring bröstförstorningar kommer via den allmänt vedertagna förutfattade bimbo-bilden. För det ju detta som publiceras i media, så några andra sorters brsötförstorningar kan ju inte existerar (pr-strategi som går ut på att det man inte talat om inte finns = accepteras av folk) Så om det fanns massa information som nådde ut till vanligt folk om att man kan göra olika sorters brsötförtorningar så vore nog bilden en annan.

Sen kommer det (svenska) idealet med du ska vara nöjd med det du har, och gud förbjude att du önskar dig nåt mer... haha, enligt mih ren och skär jantelag - man kan inte unna någon annan nåt man inte själv kan få. Men nu är 1800-talet slut. Där är okej att investera i sig själv.

Ja listan är ju såklart lång, sen är ju det inte så länge sen vi tjejer stod i köket och möjliggjorde mannens karriär så vi har ju faktiskt ingen lång tradition av att investera i oss själva, och förändringar tar ju tid att acceptera.

Slutklämmen på min predikan är oxå att okunskap förder negativa tankar (förakt) så man kan inte heller kräva att folk omkring en ska hurra när man presenterar sina nya ideer. De kan aldrig vara lika insatta och kunniga som just du som ska genomgå en operation, så att kräva att de ska förstå och tom stötta kan i många fall vara för mycket att hoppas på. Satsa på dig själv, gör så som du vill och läs läs läs. Har räddat många här inne från förhastade beslut.

I "sök"- fliken här uppe kan du söka på gamla trådar som handlar om allt möjligt och under filken "av intersse" finns grundfakta som är bra att ta in.

Hoppas du kan känna dig okej med att känna att du kanske vill göra en förändring med din kropp, inget att skämmas för. Alla har vi nog funderat en extra gång på vad vi håller på med ;)

Kram

Tack för många fina ord!, känner mig lite gråtfärdig.

Det är otroligt skönt att känna att det är okej att fundera kring detta!

Precis som Hallontossing skriver så kretsar mycket kring vad media skriver och gamla inrutade vanor kring hur en kvinna ska vara.

Att amma har varit ett självklart val för mig och det är ett speciellt band att dela med barnet, om jag ska vara ärlig så har nog tankarna kring en operation alltid funnits där.

Jag kan nästan påstå att amningen även gav en chans att se hur brösten skulle kunna se ut, låter kanske konstigt men när man har haft en fyllig d kupa under en tid så hinner man tänka en del.

Det låter kanske bisarrt med det blir som en kortvarig bröstförstoring, men det är heller inte konstigt att kroppen förändras efteråt.

Min man tycker inte om tanken på en operation det har han varit klar med från det att jag pratade om det första gången för säkert 2 år sedan. Han tycker att jag är fin som jag är och det är juh skönt att höra och veta!

Men att jag funderar kring detta har bara att göra med hur Jag känner för min egenkropp!

Jag går på något lustigt sätt och hoppas att jag bara ska vakna upp en dag och känna att jag är nöjd som det är ändå.

Kanske är det inte värt riskerna i slutänden.

Ser fram emot att se fler för och efter bilder särskillt av Citadellklinikens op eftersom dom verkar sträva efter ett väldigt naturligt utseende..

Tack igen för alla tankar ni delat med er av! Hoppas att jag kan återkomma och bolla kring alla funderingar om det skulle vara något.

<3

Förstår dig.... Samtidigt tycker jag att du verkligen ska fråga dig själv vad du vill ?( inte vad andra förväntar sig eller förutsätter att du ska eller inte ska göra)

Typ, om du plockar bort alla som kan ha några tankar om dig och din kropp, din man, dina barn, närmaste vännerna, förlädrar, kollegor, chefer etc etc. Skulle du då känna att det är mer okej/bekvämt att göra en op?! Det är ju endast för dig cih ingen annan du gör eller inte gör en op. Folk kommer alltid ha tankar och ideer kring ens egna tankar och idder ;) Så man kanske ska vara sparsam med vilka man delad med sig.

Jag har funderat väldigt mycket fram och tillbaka, är det värt det eller inte?! Vilka risker utsätter jag mig för och kommer det ens bli bra efteråt, eller vaknar jag upp med två stora problem som förstört mina egna bröst?!

Jag har kommit fram till att jag i dagsläget är nöjd med mina bröst, det är inget fel på dem. Men, nu har jag haft små bröst, nästan obefintliga i 10 år, och nu vill jag inte ha det längre. Trots att jag är nöjd med mina nuvarande tänker jag ändå träffa lite olika kirurger och diskutera möjligheterna, om jag har några?!

Hoppas det kan växa fram ett svar på dina frågor, ett bra tips tror jag är att träffa lite olika kirurger och faktiskt praata om det det på "rikigt" och se hur det känns.

Kram

Det är lite som du skriver Hallontossing.

Jag vill göra det för att känna mig fin inför mig själv.. men jag tog mod till mig då jag står väldigt nära min mamma och berättade för henne här om dagen om mina känslor och funderingar kring en op.

Hon var faktiskt väldigt förstående som i dom flesta fall :) -Det är min kropp och jag gör det som får mig att må bra!

Min man har även han blivit mer förstående.

Vilket ändå är otroligt viktigt, för vem ska annars stötta mig om inte han?!

Jag får helt enkelt lära mig mer om komplikationer och hur jag egentligen ska kunna komma fram till vilka implantat som skulle kunna vara aktuella. Sen även fundera på vilka kliniker som skulle kunnavara intressanta för just mig när det gäller en konsultation.

Hoppas att jag snartblir silvermedlem så att jag får möjligheten att se ett resultat av en bröstförstoring, särskillt för de som kanske som mig har ammat innan och har haft liknande förutsättningar:)

Kram

Hej igen :)

Va glad jag blir när jag läser att du fått lite bra stöd hemifrån! (mammor kan vara det bästa som finns)

Stöd är såklart på ett sätt avgörande, detta är ju inte som att gå och handla på ica lixom. Bra att du känner att detta är något du gör för dig själv och försöker tänka bort andras tanker om dina val (trots stöd hemifrån som är en stor bonus). Bygga upp sina egan förväntningar och kunskaper är nog ett bra steg i rätt riktning. Hjälper dig oxå i en diskussion med andra som kanske har frågpr eller vill ifrågasätta dina val. Din man kanske har en drös obesvarade frågor?

Förstår att din mans tycke och tänk kring dig operation är mycket avgörnde, det är ju som du säger, han som får "ta hand om/hjälpa dig" sen så det är ju bra om han är intresserad av det hela lite iaf. Jag tror absolut att du kan vända negativa tankar från hans sida till mera förstående och insatta om du grundligt kan svara på frågor. Rädsla är ju ofta ett tecken på okunskap, och via media får man ju inte direkt någon realistisk bild av vad detta handlar om, den är ju minst sagt enkelspårig.

Det finns trådar om silvermedlemskap, tror du måste lägga upp någon bild på dig själv och skriva några kvalificerade inlägg (vilket du verkligen gör enligt min åsikt) Jag la upp bilder på mig med ristestet (test för att se hur stora implantat man är bekväm med) var inte rikigt lika bekväm med att lägga upp en bild på mina egna då. Men ska nog göra det inom en rimlig framtid efter några inbokade konsultationsbesök är avklarade.

Stå på dig !

Kram