Skönhetsoperationer inte fint nog.

Jag tror det är lite den svenska svartsjukan som spelar in. Och det är lite fult att lägga så mycket pengar på sig själv typ. Jag är fullt öppen om att jag har opat mig, har inte haft några direkt påhopp mer än gällande eventuella framtida graviditeter. Eh tycker man ska göra det man vill har man möjlighet att "må bättre" why not..

Väldigt intressant frågeställning. Har själv funderat mycket kring det. Man är ju lite splittrad - vill inte behöva bli utskälld för att man har gjort en skönhetsoperation, men heller inte att det ska bli så självklart att t.ex. unga tjejer går och opererar sig istället för att jobba på sitt självförtroende.

Tror att samhällsmotståndet handlar mycket om att folk har en snedvriden bild av VARFÖR man opererar sig. De tjejer som syns och hörs i media är ofta exhibitionistiska och inte de bästa av förebilder (som t.ex. Kissie), men de är ju inte så representativa. Jag tycker det är otroligt synd att inte fler går in här på forumet och läser för här får man en mer nyanserad bild av varför folk väljer att operera sig. Jag hade själv fördomar, men de kom ju snabbt på skam när jag hittade hit :-).

Ja det är märkligt att så många skall ha åsikter om plastikoperationer, man läser inlägg på bla FB att man måste söka hjälp hos typ en psykolog. Vad har vi för rätt att dömma personer som väljer att operera sig eller andra skönhets behandlingar. Ingen annan än personen själv vet hur jäkla (ursäkta om jag svär ) dåligt man kan må.

Jag har själv fått höra av mina föräldrar om att jag gör mig till åtlöje :-(( Hade jag vetat detta så hade jag ALDRIG berättat åt dem, är inte så roligt, har inte pratat med dem på flera veckor. Min mamma har inte ens hört sig för om hur jag mår :-((((

Har tagit de beslutet, att jag lägger inte energi på sådana personer som ger en "skit"

Vet inte om det är avunsjukan som spelar in......

Själv väljer jag till villka jag ska berätta. När det gäller brösten säger jag inget "oftast", berättar baraatt jag opererat magen och inge mer. På tisdag är det 6 veckor sedan operationen, skall börja jobba igen. Ska bli intressant och höra vad de har för åsikt, om de nu ens märker något, för de vet inte varför jag varit hemma dessa veckor, jobbar bara med män.

Jag hade sådan tur att jag har mycket kompledigt att ta ut, var bara sjukskriven 1:a veckan

Jag valde vilka jag berättade för, jobbet vet inget och jag tänker hålla det så. Har inte berättat för mina föräldrar bara för min syster för att ha nån att prata med, hon sa vad hon tyckte och sen var det bra.

Spill inte onödig energi på människor som klankar ner, man kan ha en åsikt men man kan hålla den för sig själv och inte dömma för det var människas beslut.

Lycka till

Det är samma för mig, för på jobbet är det bara chefen som vet varför jag varit ledig. Iofs så vet han bara magen.

Detta med mina föräldrar, jag berättade åt Mamma för jag tänkte att hon är pesionär och hade kunna fälja mig till kliniken, bor ca 40 mil från den. Men som jag skrev fick jag skit för de.

Men har tagit mitt beslut att jag ska och ids inte lägga ner någe med energi på alla negativa personer....

Tack så mycket för alla fina snabba svar. :)

Girl power.. :)

Intressant att läsa att andra har liknande upplevelser som jag själv. Jag jobbar på en liten arbetsplats (Förskollärare med 8 kollegor) Har berättat för en av dem men förvrängde sanningen något, att det var en nödvändig korrigering som ska göras och som jag väntat på läänge inte ett bröstlyft för att få snygga tuttar som jag inte alls behövde vänta på att få tid för. ;) Min kollega sa att jag inte alls behöver berätta för alla andra, men är man borta i två veckor så vet man ju att ALLA kommer fråga.

Och hur är det med sjukintyg, syns det verkligen inte på det vad det är för ingrepp man har gjort? Chefen borde väl se det i alla fall? Eller?

Stå på er!

På sjukintyget behöver det inte stå vad som är gjort men det är klart att en normal begåvad fattar att kommer det ett intyg från en klinik så borde det vara en skönhetsoperation.

Jag skall operera mig i höst på Lidingökliniken och även fast jag inte behöver ange orsak eller att det behöver stå på sjukintyget så står det likväl Lidingökliniken på intyget.

Jag kommer dock säga på mitt arbete att jag skall korrigera om näsan (opererade mig 2010 för sned nässkiljevägg) och ibland kan man behöva göra om det hela. Jätte trist att behöva ljuga men när jag gjorde bröstlyftet 2007 så tyckte chefen att jag inte skulle få någon ersättning. Och då fick jag också vrida på sanningen och sa att de förminskades pga axlar och rygg.

Då hänvisade jag till försäkringskassan där det står vad som gäller för sjukersättning.

Kanske bra om man är påläst om man är arbetsgivare. ;)

Nu gick allt bra, men det är sjukt att man skall känna som man smusslar om något smutsigt.

Bra fråga! Jag har inte berättat på jobbet för jag pallar inte med om folk kommer med massa åsikter. Jag tror att många har bilden blond bimbo med stora tuttar och lågt IQ och att de som opar sig bara vill vara såna. Och det är ju långt från sanningen. Tycker många härinne är som mig själv med gamla urammade bröst och inte alls i syfte att bli en silikonbrutta à la Pamela Anderson.

Kommer alltid vara så att vissa aldrig kan acceptera att man betalar för att lägga sig under kniven. Har du tänkt igenom det där med 125ml? Ser att du skriver att du har en Ekupa. Utan att kunna speciellt mycket om profiler så har jag svårt att tro att det finns något 125ml som passar till en Ekupa. Även om du gör ett nytt lyft samtidigt så är 125 ml så lite att jag tror inte det märks.

Detta är ju ett svårt ämne precis som du skriver, Min historia är faktiskt mest bara positiv. Än så länge, (snart ett år sedan jag gjorde brösten) har jag inte blivit bemött på ett otrevligt sätt, Mamma och pappa tyckte jag var knäpp men för dem är det viktigaste att det gick bra och att jag mår bra, så inte mycket mer med det. De har full koll på att deras dotter alltid varit nyfiken och intresserad av diverse kroppsmodifikation. Alltså ingen tokchock för dem ändå.

Sen på jobbet har jag världens skönaste kolleger som mest har velat kolla, klämma och fråga. Sen såklart förstår jag att folk har tänkt och tyck och funderat även när jag inte varit i rummet, och det tycker jag att folk måste få göra, men min upplevelse har varit att det som har varit snack när inte jag varit med har kommit fram till mig som totalt harmlöst och frågande. Jag har varit väldigt öppen med vad jag gjort, så folk har tordas frågat och undrat, och jag har kunnat förklarat. För mig har det enda rätta varit att vara jätteöppen, självklart ställer jag inte mig på ett bord och skriker ut att jag har fixat tuttarna, men jag har aldrig hymlat.

Det jag kan känna är att jag är otroligt glad över är att jag har turen att att ha en fantastisk familj, vänner och arbetsplats!

Sen behöver man inte alltid måla fan på väggen, jag tror verkligen att i takt med att ingrepp stora som små blir allt vanligare kommer de idioter som sitter och är så "jävla bra och perfekta och har världens bästa självkänsla att de aaaldrig skulle få för sig att skära i en frisk kropp!!!" Bli färre och färre. Trygga sunda människor med bra självkänsla brukar inte sitta och spy galla över andra.. de behöver liksom inte det, just för att de är trygga och sunda.

Varje individ har dessutom makten att slå dövörat till, man behöver ju inte bry sig om vad som sägs till höger och vänster om det nu skulle bli så. När folk runt omkring en inser att man inte har förändrats mer än att man byggt in lite plast, så måste ju även de tillslut inse att man gjort det för sin egen skull och ingen annas.

Oj oj långt inlägg, ledig idag🙂Stor kram på er alla!

När jag var och lyfte brösten 2007 så var jag även fast besluten att även lägga in "silikon". På besöket innan op så visade kirurgen mig vad kan ansåg skulle räcka och det var 125 cc fick också känna på en rund låg i den storleken. Men på op dagen så övertalade kirurgen mig att jag inte skulle lägga in något utan bara lyfta då jag har mycket bröst ändå.

Jag litade på honom och la inte in något. Nu när det dock har gått några år så märker jag att de pigga glada brösten inte är lika pigga längre. Idag får jag plats med en penna under brösten. Så tynglagen gör sitt. :(

Nu i höst skall jag lägga mig under kniven igen så vi får väl se vad kirurgen säger. Kirurgen jag hade tidigare verkar inte vara kvar.

Nu vill jag iof inte öka så mycket i storlek utan vill mest ha fastheten. Men kanske borde ta mer i storlek.

Hade jag gjort allt rätt från början så hade det kostat 44.000 :-(lyft+ bröstförstoring)Nu drog de av 15.000 för att jag inte gjorde något inlägg.

Och nu när jag skall lägga intill höstenså får jag lägga ut 40.000 :- Men inte gråta över spilld mjölk. :)

Jag tror inte heller 125 cc kommer att räcka till att ändra hela "konsistensen" på en e-kupa... Själv är jag ett fan av naturlighet, och i ditt ställe hade jag nog bara lyft igen, men vore jag inte det, kanske jag hade gjort som en del andra härinne och tagit ett större implantat men däremot tagit bort en del av den egna vävnaden. Då får du nog mer det du är ute efter. Men hör dig noga för om hur det påverkar din känsel, t ex (hur är den idag?).

Sen är det ju så att implantat inte varar för evigt; dina egna bröst kan du däremot välja att vara nöjd med livet ut.
Har du då tagit bort egen vävnad och lagt in implantat. kanske du inte alls är nöjd med den storlek du skulle ha utan, om du en dag inte trivs med implantaten. 

Jag håller med Marina angående operationen...

Sedan kommer jag att skjuta mig själv i foten, och säkert göra många mkt upprörda, med detta är ettForumoch du har bett om sanningen, så jag kör på.... inte för att förarga, men för att förklara.

Jag förknippar stora bröst (som helt uppenbarligen blivit opererade) med ointelligens.

Jag ska förklara min bakgrund lite kort: Jagfick i 16årsåldern helt plötsligt massiva bröst för en person som var så smal så pass smal & hade så liten rygg. Jag har i hela mitt vuxna liv blivit frågad om jag har silikon och det har alltid blivit ställt till mig som en anklagelse. Det har bl.a. förhindrat folk från att vilja lära känna mig, fått folk att misstänka att jag vill sno deras partner, stoppat arbetsgivare från att anställa mig (en arbetsgivare berättade efter ett år att nästan inte anställt mig eftersom jag "hade operat mig och man visste ju vad för slag människor gör det).

JMan kan då tycka att det är lite paradoxalt att jag alltså ändå har dessafördomar... Jo, sant, men jag har alltså alltid velat förminska mina bröst och har haft så svårt att förstå varför man någonsinn skulle välja att ha (fake)bomber?!?

Naturligtvis förstår jag de som har A/B-kupor & vill upp till en C/D/DD/E, kanske t.o.m. F, om man haft stor byst & den försvunnit i.o.m. viktminskning eller ammande, om man har olik formade bröst eller ngn annan assymetri, men annars förstår jag mig helt enkelt inte på vad det är som gör att man vill se onaturlig ut....

Jag tänker så här:

Alla skådespelare & kändisar med klass hemligör sina operationer & försöker få så natuliga resultat som möjligt. Tanken är att man ska tro att de helt enkelt begåvats med dessa vackra behag av "vår skapare"/ naturen, eller vad man nu tror på, och att deras slanka ben & plata magar komer från hårt arbete & bra gener. Man håller det hemligt av samma anledning som de flesta som färgar håret gör det på en salong för ett proffesionellt resultat, eller lägger mkt tid på att sminka sig så att det ser ut som om man inte hade smink... Man vill inte att det ska synas att det inte är äkta - man vill skapa en illusion att man faktist är så där vacker av helt naturliga anledningar.

Sedan kommer den biten som kanske är allra elakast & föredomsfull av mig, menvarvar det som man först såg hårt sminkade kvinnor, med lösnaglar, platinafärgat hår, stora läppar? Jo, sedan långt tillbaka i tiden förknippas detta med skökor, glädjeflickor, bordeller & vad vi nu kallar prostituerade. Mkt hud, korta kjolar, framhävda bröst, läppar och naglar. Hela Trashy looken har ju alltid varit deras grej. Sedan kom porrtidningar & filmerna och det var där man först fick se de överdimmensionerade silikonbrösten. Alla Playboy bunnies. Sedan "Glamour" modellerna. ..

Menar ni att ni inte ser paralellerna? Förstår ni verkligen inte hur folk drar slutsatserna de gör?

Jag vill absolut bli lagd i facket som den först gruppen hamnar i. Jag vill nte bli förknippad med grupp 2 och för mig känns det helt enkelt lite korkat att vilja bli associerad med dem = ointelligent. Jag önskar att jag inte vore så fast i mitt tänkande & jag vill ju egentligen låtsas att jag tänker som er ovan, men kan jag inte vara det så tänker jag iaf vara modig nog att vara ärlig...

Nu blir det ju allt vanligare med denna plastigare look och så småning om kommer tänkade & toleransen säkert vända, men ni måste förstå att för alla 70-talister & äldre så har överdrivna plastikoperationer tillhört de som velat sälja sex, (även om det bara handlar om reklam, tidningar som Slitz eller Big Brother), så har det iaf en viss klang som inte kanske direkt förknippas med "classy". Att "sälja sex" har setts ner på i flera århundraden & det är svårt att bryta ett sådant tänkesätt.

Jag är själv så evinnerligt trött på att klassas som korkad, men kan sälv trots detta inte låta bli att dra samma slutsatts om de tjejer jag ser på gymmet, på stan, etc, som så uppenbarligen har opererat sig i Playboystilens anda. Det får mig att inse att det är ngt som sitter djupt rotat & helt enkelt är ngt ni får acceptera att ni som opererar er kommer bli bemöta med (jag med). Har man tur så märker man det inte, men sanningen är att många många tänker just som jag förklarat och det går sällan att förhindra.

Sedan var ju faktiskt frågan ställd av dig, BodyJam89, som säger sig inte sticka ut på ngt sätt, och då blir det ju svårare att förklara... Tyvärr har nog de som opererat brösten tills de dött av det har fått folk att generellt skaka på huvudet vad det gäller bröstoperationer. Man ser skräckfallen och associerar med det. Det verkar ju så absurdt att dö för ngt så trivialt som att ha större bröst... så dras liksom alla över samma kam...

Sedan anses helt enkelt oattraktivt att vara för fåfäng, inte bara i Sverige, utan i hela världen, men här är det extra illa p.g.a av Jantelagen.

OK, nu är det så sent & jag är så trött att det jag skrivit är helt obegripligt... men nu har jag iaf försökt förklara hur jag tror det ligger till. Hoppas det förklara lite, även om det inte försvara beteendet.

PS. När jag skriver att ni nog måste acceptera att folk kommer ha fördommar så menar jag inte att ni inte ska försvara er, eller acceptera att folk dömmer.

Fortsätt förklara, om det är det ni vill och orkar, det är ju bara så man ökar förståelse. Vad jag menade var att det är ett faktum att folk tänker på negativa sätt om bröstförstoringar, så det får man räkna med. Inte acceptera kanske, men förvänta sig. Precis som man har alla rätt i världen att se ut hur man vill, så har även de människor emot skönhetsoperationer all rätt i världen till sin åsikt, vare sig den är korrekt eller inte.

Roo - jag förstår precis hur du menar! Jag förknippar också plastikoperationer med något oseriöst. Det innebär att jag också dömer mig själv. Väldigt konstigt och dubbelbottnat det där.

Avundsjuka har aldrig varit en komponent - min ekonomi är god och jag skulle kunna operera mig högt och lågt om jag så ville. Jag tror också jag förknippar det med unga tjejer som har dåligt självförtroende och vill bli bekräftade av fel anledningar. Det känns så främmande för mig - jag har trots mina hemska tuttar rätt gott självförtoende, bra utbildning och ett jobb som ger mig bekräftelse. Dessutom är jag för gammal för att bry mig om vad andra tycker om mitt utseende.

Sedan jag blivit medlem här så har jag dock insett att de flesta är som mig. Man vill operera sig för att korrigera något och man gör det för sin egen skull och önskar egentligen att resten av världen inte ens kommer se det.

När jag läser de senaste inläggen tänker jag att det ni beskriver är en stil, ett sätt att vara som egentligen inte kräver någon som helst plastikkirurgi. Att vara bimbo, trashy, pantad i huvudet sitter inte i kirurgin, det är ju hur man för sig.

Det jag vill komma till är att avgörandet till hur man blir bemött, opererad eller inte, sitter ju i hur man är, vad man säger, hur man klär sig, hur man presenterar sina nya behag eller vad det nu kan vara man har gjort. Jag tror att många är mer nervösa än nödvändigt innan operation kring den här frågan, har man inte haft en "bimbo" stämpel innan tror jag inte att man behöver vara så orolig att få den efter operationen om man fortsätter vara den man alltid varit.

Är man däremot ute efter den riktigt plastiga looken så blir det svårare för då kickar ju alla de här fördomarna som folk har in, då tror även jag att man får jobba ibland väldigt hårt i motvind för att bevisa att man har en personlighet och hjärna.

Hoppas ni förstår vad jag menar, svårt att få med allt i skriftform🙂

Åh tack Varfor, trodde inte ngn skulle hålla med eller förstå :)

Japrettylady, visst är det knepigt att få fram vad man menar i skriftform...

Jag menar inte att alla som opererar sig får "bimbostämpel", men om jag tror att man får räkna med negativa reaktioner om man berättar om det och erkänner att det bara är för att man vill ha större, inte för att korrigera ngt. Väljer man sedan stora s.k. bomber så tror jag man kan räkna med "bimbostämpel". Jag fick alltså ofta denna stämpel trots hög intelligens (ursäkta att jag skriver så, men det är relevant i denna diskution & jag har ett dokumenterat högt IQ (MENSA), jag har det bra ekonomiskt, klär mig inte utmanande utan satsar på en mer classy look och har inte opererat ngt i ansiktet och har en "mjuk" sminkning. Jag ser aöötså inte för övrigt ut som den typiskt stereotypa bimbon.Men, jag har trots detta hört kommentarer & gliring om mig (jag har bott i olika Europeiska länder i över ett decinium så jag pratar 6 språk och förstår ofta när folk pratar om mig i vad de tror är i smyg) och folk har i efterhand berättat om sitt första intryck av mig...
Så,i min erfarenhet, är det ngt med just stoooorabröst som folk hakar upp sig på.

Men jag vill inte skrämma ngn från att operera sig!! Jag tänker ju operera mig, för det är ju som sagt MIN ensak, men som du säger prettylady, så kanske man ska ta det i beräkning när man bestämmer storlek på implantat. OM man bryr sig.

Har tänkt en del på det och bara detta med namnet PLASTIKkirurgi sätter ju igång en del associationer:
Plast = billigt, inte bra... Det ska vara trä, sten, glas för en äkta feeling, bland möbler, hus, leksaker etc. Plast är alltid det billiga alterantivet. Plast innehåller giftiga substanser. Osv.
Sedan ser man ju i media (filmer & serier) att en plastkirurg verkar inte få samma respekt som en annan kirurg (med samma längds utibldning), och de måste ofta försvara sitt val av arbetsområde, som om det inte vore "fint" och ädelt nog..! Bara en sådan sak. Det är verkligen ett laddat ämne.

Intressant diskussion detta. Onekligen är det så att man får ha med i beräkningarna att folk dömer en om de vet om att man opererat brösten. Detta är anledningen till att jag själv har valt att bara berätta för en handfull människor som jag litar på. Jag kan inte alls identifiera mig med "bimbo-stilen" (och det vet jag nu gäller de flesta här inne trots allt) och därför ligger jag lågt med min operation. Har inte berättat för alla nära vänner och inte för min familj. Min kropp är min ensak och jag tänker inte låta mig sorteras in i ett fack där jag inte hör hemma.

Men jag tror samtidigt mycket på det som prettylady sa ovan - har man inte haft bimbostämpel innan behöver man nog inte oroa ihjäl sig för att få det efter heller, inte över lag. Det går absolut att klä sig med stil och gömma undan brösten om man känner för det. Men visst, en och annan kommer säkert döma en. Det har redan hänt mig men jag bryr mig inte. Det gäller ju också att vara trygg i sig själv och veta vem man är. Om någon fåntratt väljer att stämpla en som bimbo - visst, låt honom/henne göra det då.

Jag önskar att det vore så enkelt. Tyvärr blir man i vissa situationer beroende av hur andra personer uppfattar en. Jag arbetar i ett ganska stort projekt där det krävs att jag har en viss respekt (det är inte riktigt rätt ord) för att mitt arbete (roll) skall kunna flyta på ett bra sätt. Jag har jobbat för att komma dithän och jag är orolig för att denna operation skall synas - för då blir livet jobbigt. Det är en ganska manlig kultur (även om jag är långtifrån den enda kvinnan i projektet) och att ses som en sexuell varelse blir inte av godo. Kan tillägga att det är ett globalt projekt med konsulter från många länder.

I övrigt kan jag hålla med om att det är rätt ovesäntligt hur folk riskerar att kategorisera mig. Jag hoppas att mina vänninor kommer att ha lite större förståelse...