Tankar inför bröstförstoring....

nu är det så att jag ska opas den 5 oktober och jag bärjar bli nervös. jag vet inte ens varför jag skriver detta men är det ovanligt att få kalla fötter? jag menar jag har LÄNGTAT i 11 år (!!!!) efter att få känna mig vacker med fina stora bröst liksom.. och nu har jag sommarjobbat häcken av mig denna sommar för att slippa ta lån och nu är op bokad o klar.. MEN nu har jag plätsligt börja tänka.. åh tänk om de går dåligt, att jag får muskelpåverkan så jag måste korra, kapselbildning, buddelbröst osv.. ALLA komplikationer man läser om här. börjar jag fega ur? mest tänker jag på pengarna, att jag får kapsel gör väl inget tänker jag, det som stör mig är pengarna.. efter denna op kommer jag ändå ha ca 40.000 på sparkontot och jag studerar på högskolan 2.5 år till och har möjligheten att spara 3-4.000 i månaden fårn mitt csn så vad tänker jag liksom? egentligen? det kan ju gå jättebra med tuttarna och att jag inte behöver göra någonting!! och när jag tagit min examen kommer dessa pengar jag lagt ner på tuttar vara en no big deal, det är liksom 2 löner så har man tuttarna klara typ!

jag har ju velat detta i 11 år så varför tänker jag plötsligt på pengar o komplikationer nu?

tror lite av detta är min rädsla bara, jag ska nämligen åka upp till Sthlm själv och sövas ner osv och min sambo kommer dagen efter och hämtar mig, han har ett sjukt stressigt jobb så hans stöd skulle ändå vara att sitta och ha jour i telefonen och min mamma är alldeless för hispig för att jag skulle kunna slappa av själv..

förstår inte mitt problem, jag VILL ju detta ända in i benstommen så VARFÖR tänker jag på något så oviktigt som pengar? jag menar det är ju inte så att jag måste tänka på tuttlånet och räntan varje månad...

trött jag blir på mig själv.

måste bara få skriva av mig och vet inte ens varför jag ens skriver detta och vad jag vill komma fram till. är bara såp förvirrad över min hjärna.

och jag blir riktigt jävla arg på mig själv, hur fan kan jag tänka så här nu när det är 11 dagar kvar tills jag får uppleve något som jag kallar min LIVS dröm. för detta är fan mitt livs dröm. jag trodde att min resa till thailand var det bästa jag gjort liksom.. icke.

jag har haft en trasig barndom med alkohol och sett mamma bli misshandlad av min pappa brutalt mitt framför mina och storebrors ögon.

jag kämpade som fan för att komma in på högskolan..

i högstadiet hade jag tre drömmar, Körkort, Resa till Thailand och TUTTAR!!!!!

nu har jag verkligen lyckats med alla 3 och jag är så förbannat nöjd över mig själv så jag funderar på att tatuera in Fighting Spirit i nacken =)

för jag har fanimej kämpat med allt! och det bästa av allt, man lyckas ju alltid också om man bara vill..

shit vad jag svammlar nu.. kanske borde starta en blogg för detta inlägg känns ju oväsentligt men vafan, jag måste bara skriva av mig ;)

tjohejj!