Till Er Som Är Rädda.

Hej! Ville skapa en pepptråd till er som är för rädda av ngn anledning till att göra op. Jag är nu inne på 12e dagen efter op. Inför första konsultationen visste bara min sambo om detta o vad jag ville. När jag berättade för mina föräldrar blev de rasande då de är emot sådant här, så där blev inte mkt stöttning. Trots detta, visste jag vad jag ville, och bokade op. Jag höll mina föräldrar delvis informerade, trots att de ursinnigt bad mig sluta o tänka efter. Iaf så genomgick jag min op, o mådde sisådär de 2 första dagarna då ryggen var helt död av spänning. Jag träffade min mor dagen efter op, p hon blev inte glad, men hon insåg hur viktigt det var för mig eftersom jag genom gick det trots deras varningar o "motsatta stöttningar". Runt 4-10e dagarna så mådde jag galant! Ingen smärta kunde röra mig mer o mer, brösten utvecklades för varje dag från strutar te mer o mer runda fina. Nu börjar de bränna o sticka i dem, känseln är påväg tillbaka o jag känner ibland mer gupp när jag går vilket nu i början är både jobbigt och sätter ett extra leende på läpparna! Så jag hade varierande väg till min op, men kunde inte vara nöjdare med vad jag gjort!