Tips inför stundande OP.

Det är viktigast att låta henne göra ingenting minst första veckan efter operationen. Min man gjorde allt själv, klarade med två barn och obehandlig mig) Jag bara sätt/låg på soffan, gjorde korta promenader hemma och vilade.

Jo, jag har självklart ställt in mig på att hon ska få "vila sig i form" efter OP. Men för dig så lättade det efter en veckas tid? Det är en stor sak att göra, och jag ser på henne att hon är fylld av tankar. Det tråkiga med de oseriösa forumen/bloggarna är att de späder på oron. Jag har alltid hävdat att hon ska lyssna på sig själv och läkaren, inte på bloggerskorna. Det var trevligt att hitta detta forum. Känns som att man samlat landets alla 'proffs' på en och samma plats!

Ja, pof är ett bra ställe) har själv hittat min kirurg här) det är bästa råd att lyssna kirurgen och tänka mindre om cc, ml, mg osv. Hon bör bara berätta övskemål, kanske visa bilder och kirurgen ska välja implanter som passar bäst. Efter en vecka jag började röra sig lite mer, men fortfarande behövde hjälp med allt, så jag började göra saker (laga mat t.ex) efter 2 veckor. Han planerade ta pappaledig för 3 veckor men efter 2 veckor kände jag redan att jag kan klara själv med barn.

Vad roligt att du bryr dig och försöker hjälpa till konkret!
När är det dags, är alla beslut tagna eller har hon just börjat planera? Har ni små barn eller djur?

Hon behöver hjälp att resa sig ur sängen, speciellt på morgonen när värktabletterna förlorat effekt under natten och hon legat stilla. Hon kan inte lyfta, inte dra ihop byxknappar, så mjukisar är bra. Hon får svårt att nå saker som är över axelhöjd. 

Sen är mitt bästa tips i förlängningen att visa din uppskattning för hela henne och hur mycket fokus det är tenderar att bli på brösten i början, och hon säkert har huvudet fullt av detta, så "uppskatta inte ihjäl dig" över just brösten, så hon börjar undra vilken betydelse hon själv har nu? Äsch, det är svårt att förklara, men så hon inte känner sig förminskad i förhållande till de fina brösten. "Du har alltid varit fin för mig, och även om du inte hade behövt göra det för min skull så är det härligt att se dig så här nöjd, och visst är du jättesexig" är liksom "rätt inställning".😉
Och hon kommer förmodligen att noja under läkningen, för nybakade bröst ser konstiga, svulllna och blålila ut. Håll inte med henne om allt hon säger, utan lugna henne! Säg att dte ju gått kort tid, att det inte läker på en månad, att det är normalt, och att du finns där för henne oavsett om det tar tid eller behöver korrigeras, så hon slappnar av. Många är för snabba med att hålla med om att det ser konstigt ut (för det gör det!), och spär på sin kvinnas oro i onödan.

Och när det liksom inte går att leva i celibat längre, är mitt bästa tips att låta henne ligga på rygg med benen över din höft, du ligger på sidan. Då kan hon dämpa skumpandet med händerna om det blir för mycket och stilla dig med benen om det inte räcker, samtidigt som du inte kan bli hur intensiv som helst, positionen tillåter det liksom inte.

Tack för ett superbra svar Marina! Jo, jag har förstått att det är en stor förändring även mentalt. Jag uppskattar och älskar varenda millimeter av min fru som det är, och det är jag övertygad om att hon känner. Det är på grund av att hon är missnöjd över hur brösten ser ut efter att ha ammat två barn som hon vill "stoppa tillbaks dem" där de en gång var. Jag har full förståelse för detta, och stöttar henne i processen. Men jag försöker inte vara drivande. Jag tror precis som du säger Marina, att många gånger så fokuserar man bara på de nya brösten och glömmer helheten. Det är därför jag sökt mig till detta forum, för att på bästa sätt förbereda mig som make innan processen dragit igång. Som jag tidigare skrev, så lusläser hon forum och bloggar. Det är MÅNGA som är rent skräp! Nu känns det som att jag kom "off topic", förlåt för det! Hon har konsultation nr 2 V.11 och sedan spikas op-datum. De talade om april förra konsultationen, i samband med barnens påsklov. Vi har två barn, och det är då inga problem för mig att sköta dem helt och hållet. Jag både hämtar och lämnar dagligen, står för matlagningen osv. Jag har skiftgång som möjliggör detta, så den "bördan" behöver vi inte bekymra oss om. Däremot går tankarna till vad man ska säga till barnen när mamma kommer hem och har ont. Har du något tips? Flickan är 10 och pojken 6 år. Jag menar, de ser ju att nåt är lite galet. Men ska man vara ärlig eller hitta på någonting? Det här är ett nytt dilemma som vi inte ställts för tidigare. Beträffande samlivet så tror jag att det nog löser sig. Det brukar det ju alltid göra! :) Tusen tack än en gång för ditt fina svar! © 2010-2017 Plastikoperationsforum POF All rights reserved Till toppen

Kul att du som ny medlem direkt upplever oss som seriösa, för det ju precis tanken, att det ska vara seriöst, om än lättsamt och enkelt, så alla kan komma till tals och det finns plats för skratt även när ämnena är allvarliga.

Oj, vilken bra sits både mentalt och rent logistiskt för en operation. :)

Om man ska vara ärlig eller dra en vals om att mamma har ont i ryggen är upp till er, det är ni som känner era barn och får leva med om barnen för vidare det till andra. Många barn är ännu inte alls intresserade av bröst och märker mindre än man tror, men blir skillnaden stor är det förstås lättare om man varit ärlig.

Mitt bästa tips är dock att formulera det på et sätt som gör att barnen inte själva känner skuld över att brösten "är ledsna, förstörda" el dyl efter amningen. Det händer att mammor i sina försök att förklara inte föreställer sig att barnen skulle kunna känna skuld för sånt som inte är deras fel, men risken finns (tänk alla skilsmässor t ex). Man kan hellre säga att brösten så gärna ville ge de små bäbisarna mat att de tog i lite för mycket och blev jättetrötta, så nu ska de få bli lite pigga igen, eller nåt sånt. Fast för en tioåring är väl just det lite väl tramsigt.🙂


 

Jag har valt att berätta för mina barn, de är 10, 8 och 4 år. Det har inte frågat varför utan bara accepterat det. Ska opereras i februari och pratat om att de behöver hjälp mig med saker och att jag kommer ha ont. Vi har ett öppet sätt i vår familj, men det är olika hur man känner säger som Marina ni känner era barn bäst. Gå efter vad ni tycker är rätt

Jag hoppas kunna ha tröjor som döljer bandage m.m. och har inte tänkt berätta för min snart 5-åring. Utan jag kommer nog säga något om att jag har ont i magen istället. Vi får se om hon köper det. :-) Hon är väldigt uppmärksam.

Ungefär så resonerar även vi @OliviaA . Känns som att det blir tjorvigt att beröra ämnet när det inte greppar vad som ligger bakom det! Gillar din linje Marina, där brösten blivit "trötta". Världsklass! Vi har talat här hemma och känner att vi ska mörka det hela. Det beslutet kom vi snabbt fram till. Inte för att mamman skäms, utan på grund av risken för missförstånd och bryderier hos den äldre flickan. Tack än en gång alla kloka människor på detta forum!

👍😀