Tubulära bröst, landstinget. *bilder*

Jadå, kommer att ringa vc på tisdag och bara höra och få det bekräftat att det är skickat sen skulle jag vilja veta vart remissen blir skickad så man vet så det lär jag fråga med! Sånt där gör mig så förbannad, man söker väl inte hjälp i onödan för att få höra att nånting "är helt normalt" viktigast är väl vad man själv känner det är ju ändå man själv som lever med det!

Jag vill tacka dig och alla andra som har svarat det är verkligen ett stort stöd, att man inte känner sig så ensam även fast alla nu inte har exakt samma problem. Nu har jag kommit förbi den fasen jag tyckt var jobbigast, och det gick ju fort. Nu oroar jag skallen av mig bara att om jag kommer på konsultation och får ett nej, då vet jag inte vad jag gör! De ser ut som de gör, och jag mår så dåligt och skulle kunna skriva en hel text om varför osv men, räcker verkligen det? Det är mina funderingar just nu!

Jag tycker iaf att du är ett självklart fall för att få operation betald!

KÄMPA!! Det kommer va värt det, jag lovar :)

Hoppas att det går bra denna gång! Har inte silver så kan inte se några bilder, men förstår lite hur du känner dig angående brösten :(

Man ska tänka positivt så brukar det lösa sig! :D

Tack så mycket! När du kommer upp i 15 inlägg och då blir silvermedlem kan du ju se bilder som du säkert redan vet. Ja det är rent ut sagt förjävligt att ha tubulära bröst. Jag är också väldigt missnöjd att dom bara hänger som 2 påsar och jag har inte ens fått barn! :( Men dum som jag var så trodde jag att om jag gick upp i vikt och brösten blev större att det skulle se mer vettigt ut men tji fick jag!

Den 20e mars skulle de skickat remissen senast så nu är det bara att vänta på brev från ja jag vet inte riktigt vart men trippar på tå såfort posten kommer!

Jo får vänta till silver! hehe

Nä det är inte roligt med tubulära.. Mina hängde lika mycket innan mina barn, skillnaden nu är väl att jag har fått bristningar och att det ena har blivit lite fylligare... I och för sig hade inte mina bröst växt klart innan jag fick barn men misstänker dom hade sett ungefär lika dana ut i alla fall... =/

Jag håller mina tummar för dig!

Nej precis som du säger så tror jag inte det hade varit någon skillnad oavsett barn eller inte. Tack återigen! Får man fråga hur du har tänkt att du vill gå tillväga? Tänker du försöka leva med det, gå privat till en klinik eller pröva genom landstinget? :)

De planer jag hade var att jag skulle leva med det. Alla är olika, min kille älskar mina bröst och ingen annan än han ska ju se dom så jag tänkte att jag kan leva med dom. :P
Men nej, det går inte.. Jag överlever med dom ifall jag har kläder på mig, med rätt bh kan dom se ganska hyffsade ut. Men jag lever inte med bh dygnet runt så varje gång man tar av den, om jag vill vara med min kille mår jag dåligt. Eller varje gång man ser sig själv blir man jättedeppig, eller att man skäms då man är i badhus...

Dom hänger och dallrar så mycket och är så obegagligt och fula. Så less på att känna såhär då det drar ner min livsglädje och hela familjen drabbas tyvärr =/

Jag vet inte riktigt hur jag nu tänkt göra, om man ska försöka gå genom landstinget. Men enligt vissa historier får man inte nån bra plastikkirurg genom landstinget? Känns även läskigt visa brösten som någon ska bedömma och avgöra om dom är "tillräckligt" missbildade.. Kanske får ett nej, man vet aldrig?

Men landstinget är mitt enda alternativ då vi inte har några besparingar och har problem att spara ihop så mycket pengar till ett par bröst..

Oh blev långt inlägg. Men kortfattat (och upprepat) så måste jag nog gå genom landstinget men är rädd att få sämre vård/bli bemött osv. Är nog lite rädd måste jag erkänna.

Jag förstår exakt hur du känner, jag skulle aldrig någonsin gå till badhuset tråkigt nog eller andra platser man "måste" klä av sig inför folk även fast det bara är kvinnor närvarande. Och när jag väl badat utomhus typ hänt 3 gånger senaste 5 åren har jag pushup bh på mig det är enbart då det ser hyffsat ut.

Jag har också haft mina tankar om att leva med det, men det brukar svänga rätt rejält ibland känner jag så ibland har jag perioder jag känner att nu MÅSTE jag göra nånting åt detta för att jag mår så dåligt, förut var det så illa att jag funderade på att skära i dom själv men då var jag 16 nu har jag tagit mig till sans. :)

Klart du får en bra plastikkirurg, man får ju en helt vanlig plastikkirurg eftersom det är just den kliniken som har vårdavtal med länet man bor i. Du ska absolut inte oroa dig över att bli dåligt bemött av en kirurg, det är inte jag. Om du läst vad jag skrivit tidigare i tråden tyckte jag att jag blev lite pissigt bemött av läkaren på vårdcentralen men det var nog för att dom aldrig tidigare hört talas som det och tyckte mina bröst var normala o.O det tycker inte jag dom är för någon som är 20...

Jag skulle kunna ge dig ett tips som hjälpte mig något enormt, jag sporrade och peppade mig själv mentalt och bokade den där tiden på vårdcentralen, och dit vill man ju bara för att man vill ha en remiss till en klinik, jag kunde inte bry mig mindre om deras åsikter vad som är normalt och inte det viktigaste är juu vad jag tycker. Det var den svåraste biten och nu är den över, tog typ 10 minuter, kändes riktigt befriande när det var över.

Jag oroade mig också mycket över dethär med vad eller hur det bedöms som tillräckligt missbildade, det borde räcka med tubulära bröst enligt mig och som någon annan skrev handlar det kanske mer om hur man mår (att man mår dåligt) och hur det går ut över livet osv.

Jag kommer uppdatera tråden när det väl händer saker, vilket jag hoppas är snart! Detta eviga väntande! :)

Jag hoppas det är dom jag får besöka och att man kanske kan få lite valfrihet när det gäller läkare och främst att mina planer blir av!

Läste din op-berättelse, satt typ ungefär med världens fånigaste leénde! :D

Ok, det låter peppande! Wanipai, det du skriver låter logiskt och klokt :)

Barbarella92: Nä fast när man hör såna berättelser att folk inte kan gå till badhus o liknande så tänker jag att ingen kommer tro på mig att jag mår dåligt över det, jag kanske till och med bara överdriver och svammlar massor? Jag kan ju gå på såna ställen, även om jag nu mår dåligt över det. Man liksom står och försöker dölja dom men det är svårt. Eller så låssas man att allt är bra men innerst inne mår man inte som man försöker få det att verka..

Men man har ju sina perioder med upp och nedgångar.. Ibland är det ju lite bättre och man känner man kan leva, eller rättare sagt överleva.

Hur hemskt nu detta låter så har jag under vissa perioder önskat att man fått bröstcancer så man får operera bort dom. Men självklart vill man det ju inte innerst inne, vill inte vara utan bröst och jag vill defenetivt inte ha cancer! Men en gnagande känsla har varit ändå att livet kanske skulle bli bättre efter det? Helt sjukt, I know.. =/

Hoppas detta nu inte missuppfattas helt galet?

Men den som väntar på nått gott! (väntar alltid så länge) ;)

Nej då, förminska aldrig att du mår dåligt över det, känner man som man gör är det ju definitivt inte svammel.

Jag tycker att eftersom vi lever i ett så modernt samhälle så varför ska man inte ta chansen att operera sig och förhöja sin livskvalité och må bra?

Nej det missuppfattas inte helt galet, jag och säkert många andra med samma problem har nog haft väldigt mörka tankar. När jag kände mig som mest ledsen för några veckor sen tänkte jag att om jag inte får en operation beviljad vill jag att dom skär bort dom helt, men som du säger det vill man ju inte innerst inne!

Och skriv på du! Du snor definitivt inte min tråd, trevligt med lite aktivitet i denna del av forumet bara, att få skriva av sig och snacka med andra som lider av samma problem, allt känns lite lättare då!

Känns så skönt att kunna prata med någon som vet hur det är! Min kille tycker bara jag överdriver och jag har inte berättat för någon annan. Tack, känns lite bättre :)

Har tänkt så mycket förut och känns så mycket skam, för det första hur man ser ut men även för att man vill göra en bröst op. Man vill inte uppfattas som bimbo :P Men efter jag varit och kollat runt massor på denna sida så känns det inte så, känns bättre och man behöver inte se så plastig ut som porrskådisar ofta ser ut i sina sillisar ;)

Sitter i samma sits typ, bara min kille som vet, ingen annan, eller jo dom på vårdcentralen. Killen är väldigt stöttande och jag har visat han vad tubulära bröst innebär och bilder på andras, har du gjort det med din kille? Han är dock rädd att ifall jag skulle få implantat att jag kommer få så mycket uppmärksamhet från andra killar.

Det är många som opererar sig men man ser inte det på alla, för alla gör ju inte så jättestora. Det beror helt och hållet på ens kropp också, jag tror definitivt att t.ex jag skulle bära upp stora implantat bra iochmed att jag har lite extra kött på kroppen, utan att det hade sett bimbo ut! Sen kan jag nästan tycka att det är snyggare med plast i tuttarna än utan, men sån är jag!

Tänkte väl uppdatera lite då, inget har egentligen hänt, var på vc den 14/15e feb som jag redan skrivit remissen skulle skickas den 20e feb alltså var det en månad sen för 2 dagar sedan. Jag hade nästan glömt men blev påmind, jag börjar bli lite otålig jag undrar verkligen hur lång tid det kommer ta innan jag hör något sorts livstecken så att säga. I värsta fall har dom glömt att skicka en remiss då blir jag inte glad!

Jag hade ringt och frågat om jag var du:) så får du veta hur lång tid det kan ta och få reda på om den blivit skickad eller inte,så att man slipper fundera på om den kommit iväg eller inte:)

Jag känner verkligen samma sak i bemötandet hos vårdcentralen som du gjorde. Hon verkade för det första jätteokunnig angående det jag ville. Jag har asymetriska bröst och var där för remiss också. Hon kände å klämde på alla vis, och hade dessutom med sig en lärling som också skulle känna och klämma. Jag höll bokstavligen på att DÖ inombords. Jag visar mig bara för min kille och helst inte alls utan BH. Det var som att hon inte alls tog mig seriöst. "Jag ser att dom är asymetriska. Men Du tänker mer på det själv än vad andra gör, tror jag". För det första så skiter jag väl i vad andra tycker, det handlar ju om vad JAG tycker. Där hade jag suttit och berättat (som känns nog konstigt, jag pratar ju inte med någon om det) och sagt hur jobbigt det är för mig hela tiden, och sen säger hon så. Och sen säger hon att det inte finns några direkta krav, men att "det är väldigt svårt att få, så tyvärr". Men ingen motivering till varför jag inte skulle få det eller någonting. Och sen fick jag bara gå, jag grät hela vägen hem. Jag funderar på att gå till en annan vårdcentral och höra igen. Eftersom att dom är väldigt olika storlekar, nästan 2 storlekar. Fan, vad det känns pissigt när dom inte ens kan förklara och vara proffsiga. Det handlar ju om en själv och hur man mår, inte om att visa upp sillisar för alla andra..