Tutten är gigantisk!!! *bilder* ( bröstet sprack upp sen)

När det sväller så mycket, som jag tolkar din beskrivning som, är det risk att du har en blödning i bröstet.

Att du blev sjuk kan ha höjt risken för infektion, och bakterier älskar kroppsfrämmande ytor att växa på, så du behöver verkligen få kontakt med din klinik. Hemskt ledsen att säga det, men jag tycker inte du ska gå en dag till utan antibiotika, och framför allt inte utan att ha fått det bedömt av en läkare.

Sök upp ett sjukhus om du inte kan nå din klinik. Det är ett meck nu, det förstår jag, men jag tror du ångrar dig som bara den om det istället blir svårt att få bukt med en ev infektion (som kan leda till vävnadsdöd om man har otur, been there...) och du måste erkänna för dig själv att du inte agerade fast du förstod att du borde. =/

Vänta inte! Sök sjukvård! Som sagt ovan, du kommer att grubbla ihjäl dig om det blir komplikationer på grund av att du inte sökte hjälp. Lycka till, håll oss uppdaterade!

Bra att du fick tag  henne och fick ett recept.

Serom, för den som inte vet, är en ansamling av vätska. Små mängder kan kroppen absorbera utan hjälp, men så här stora mängder brukar man få tömma med en kanyl.

👍

Även blod måste tömmas ut. Vi hade en medlem som var inne varje vecka och tömde sitt bröst på blod, under en period. Jag kan förstås inte svära på att det var därför, men hon testade att äta hästkastanj och trollhassel i kapslar, som är kärlstärkande och lätt sammandragande (bra mot t ex åderbråck och hemorrojder också), och gången därpå så fanns det inte mycket att tömma och hon behövde inte komma tillbaka, vad jag förstod. Om det är nåt du vill testa, sedan de konstaterat ATT det rör sig om en blödning (eller ändå, det är ofarligt om man nu inte möjigen kan vara allergisk).

Ja, jag måste också säga det, väldigt pragmatiskt och samlat av dig! Och jag förstår precis din känsla av befrielse, jag känner igen mig lite i din beskrivning, jag hade nog funkat precis som du och velat veta vad det var och så. Man kan ju gissa, men jag skulle ju bara spekulera, så det ska jag hålla mig ifrån. Försök memorera det du såg, så du kan beskriva det för kirurgen.

Men bra att det rann ut.

I min egen lilla tankevärld, utan bevis, så tror jag att det är lättare för kroppen att göra sig av med den här typwen av varhärder om man opats genom bröstvecket. 

Jag fick ju en varhärd, en "aseptisk infektion", som åt av min egen vävnad och aldrig kunde ta sig ut själv, för jag var opad genom armhålan. Gjorde ont givetvis, men kliniken bara sa att det var normalt att ha ont efter operation. Den hölls därmed ostörd tills jag bara krävde att de tog ut mina implantat och bytte til mindre, minns inte idag exakt hur lång tid, 4-6 månader kanske? Då gick det inte att göra annat än avlägsna implantaten, städa upp efter infektionen, och lämna mig med mindre än hälften av den bröstvolym jag hade före op. Undrar vad sm hade hänt om det hade kunnat spricka upp och rinna ut istället? För de första hade jag ju haft ett kvitto på att nåt var fel som kliniken inte hade kunnat avfärda och för det andra hade kroppen kanske kunnat läka tidigare...