Tycker det är jobbigt att förklara för familj, vänner och arbetskamrater

Känner igen mig i det du säger.. Har berättat för min mamma och mina närmsta vänner (2 st) och min chef. Mamma tycker såklarat det är onödigt och att jag är fin som jag är, men stöttar mig i mitt val. Hon är mest rädd för smärtan. Mina närmsta vänner stöttar mig de också, även om de inte kan tänka sig att göra en bröstförstoring. Min chef jublade och sa att hon funderat på det hon med :D Mina systrar har jag inte ens vågat nämna det för... Den ena har liksom funderat på att göra bröstförminskning pga ryggproblem, och den andra vet jag skulle vara emot det. Vill inte blanda in deras tankar och åsikter och låta dem påverka mig, därför väljer jag att dela med mig av detta efter operationen. Det är ju mitt val och min dröm :)

Jag har hittills berättat för min mamma, pappa, svärföräldrarna, min moster och min syster och alla har tagit det bra. Jag har varit väldigt tydlig med att detta inte är ett förhastat beslut, att jag verkligen har tänkt igenom det och att oavsett om de inte gillar att jag ska operera mig så får de faktiskt respektera mitt beslut och hålla sina negativa åsikter för sig själva. Och ifall de undrar något har jag sagt att de bara kan fråga.

Jag tror ganska många har fördomar om silikonbröst och när de säger att man ska förstora brösten så tror jag många tänker på typ Kissie och liknande eftersom det finns en viss stereotyp av hur tjejen som förstorar brösten är (inte för att det är något fel att vara så). Men nu är det ju så att det är en salig blandning av folk som förstorar brösten, äldre som yngre, folk som har fått barn, de som har små bröst, folk som har assymetriska bröst och tubulära bröst m.m.Sen tror jag att den största grejen är att folk tycker man utsätter sig för onödiga risker i och med operation och narkos för något som de anser vara "onödigt".

Jag tycker att det är svårt att berätta för vänner och mina nära. Mina vänner pratar hela tiden om att det är viktigt att vi tjejer ska vara naturliga, fast vi alla sitter där med färgat hår, löshår, nygjorda naglar och nya fransar... Jag har börjat gå med super push-up, både för att vänja mig själv och att det inte ska märkas för mycket när jag kommer med mina nya bröst.....Längtar till op som blir i maj :)

Mina föräldrar var förvånansvärt stöttande när jag berättade för dom, och sa att det är huvudsaken att jag mår bra. Lika min syster också. Men min bästa vän däremot har jag inte ens berättat för än, eftersom jag vet att hon kommer bli avundsjuk... Och många i min släkt är emot det, så dom tänker jag inte bry mig om. Vill mer gå runt i bh och trycka upp tuttarna i deras ansikte, för dom har verkligen ingen rätt att lägga sig i!

Man får helt enkelt berätta för dom man vill berätta för och sen försöka att inte bry sig om någon är emot. Det är ditt beslut och du som ska leva med dina bröst, det är inte någon annans ensak! :*

vet inte om du redan berättat för mamma, eller kommer, men du verkar ha en fast uppfattning om hur hon kommer reagera... kanske kommer hon överraska dig..? Vad gäller arbetskompisar, varför berätta över huvud taget..?! Om någon frågar, blåneka eller säg att du gått upp i vikt 💋 Det senaste tänker vara min strategi. Stämmer ju också 🤭. Folk har faktiskt inte med att göra om du förstorat brösten eller inte, känn dig inte pliktskyldig.

Har själv använt vadderad bh nu ett tag, så det blir en mjukare övergång. Ska heller inte förstora så mycket. Vissa kläder döljer ju bröst lättare, du kan ju ha sådana ett tag i början. Personligen hade jag gjort bröstförstoring på min semester, men eftersom jag är min egen chef utan anställda så är det lätt... förutom att jag inte får sjukpenning då (karens 45 dar för egenföretagare i Tyskland). Att man får sjukskriva sig vid skönhetsoperationer är ju en lyx.

Saraha, prova att först berätta för de du litar på mest och se hur det går... ju fler man berättar för, ju lättare blir det. den första är förmodligen svårast. Förklara för din mamma och de du tycker att det är svårast att berätta för varför du gör det. Nuvarande storlek spelar ingen roll, tycker jag. Själv har jag relativt små oganska fina, men vill ha mer volym så att de passar min kropp då jag är bredaxlad.

Jag tyckte också att det var jättesvårt att berätta för mamma, eftersom att hon inte direkt har talat väl om såna saker innan. Det var lättare än jag trodde. Mamma sa ungefär "ska du?? ja, du gör ju vad du vill såklart" och fnissade lite. No hard feelings. Så jävla lättad efteråt. Är glad att jag berättade. Jag har fått andra reaktioner som "ska du? vad fränt, jag måste få se sen" också :P men även att jag är fin som jag är...

Och med tanke på ditt jobb, kan du inte ta semester istället, då slipper du berätta för din chef? Jag vet inte hur man brukar göra. Själv pluggar jag och är timvikarie, så för mig har det ju varit enklare...

Hur som helst, jag tycker att du ska börja med att berätta för dina närmsta vänner och din mamma!

Kram och lycka till!

och just det... jag jobbar också inom ett yrke där det inte är så lämpligt att skylta med stora tuttar helt plötsligt... men jag har tänkt att ha anständiga kläder på mig och undvika push-up på jobbet (kanske t.o.m. sportbh då jag älskar sportbh). Sen om någon frågar så kommer jag såklart att svara ärligt...

Så ja. jag vet inte om det kan hjälpa för dig att göra detsamma?..

Ja, gör så! 🙂Man har ju ingen skyldighet att berätta för alla om vad man gör med sin kropp! Dessutom så tänker jag som så, att människor borde förstå... jag menar, det är ju vanligt numera. 🙂

Det borde gå att kolla upp på nätet om man måste specificera anledning till sjukskrivning? Nunär du säger det, varför skulle man behöva det egentligen?Bara för att man är chef har man ju inte rätt att veta allt heller...🙂