Uppvaket

En fråga till, mådde ni illa eller kräktes efter uppvaknandet? Har hört många som gör det efter narkos.
Får man något mot detta i förebyggande syfte?

Det är precis så som du kände bellie som jag är orolig över. Jag är rädd att jag ska va så förvirrad och en sådan panik och ångest som du beskriver. Mest för att jag hatar känslan av ångest och att var så sårbar som man är framför så många människor..

Memsan skrev:

Det är precis så som du kände bellie som jag är orolig över. Jag är rädd att jag ska va så förvirrad och en sådan panik och ångest som du beskriver. Mest för att jag hatar känslan av ångest och att var så sårbar som man är framför så många människor..

Ja det var inte så roligt, var inte beredd på at man kunde det då jag aldrig läst eller hört nån säga det - vilket jag tror gjorde de MYCKET mer skrämmande när det inträffade! Hade jag vetat om att man kan känna så tror jag jag tagit det bättre. Men du vet ju om det, samt att de GÅR ÖVER! :-) Det satt inte i länge :-)

Jag opererades i måndags och var lite nervös för uppvaket, första gången jag sövdes. Det gick hur bra som helst, det första jag sa när jag hörde mitt namn var "Jag mår bra"! Det var precis som att vakna efter man sovit, kändes lite spänt över brösten men ingen smärta eller illamående. Blev lite knäsvag första gången jag steg upp men kände mig piggare efter fikat. Kirurgen sa innan att ju lugnare man är inför operationen desto bättre brukar uppvaket gå. Lycka till!

Ofta hjälper det mot oron att vara väl förberedd och veta vad som ska hända, och att man därmed kan pricka av allt "på vägen" mot insomnandet som normalt och förväntat. Läs gärna min artikel om Att sövas med narkos. Jag har sövts så många gånger att jag tappat räkningen, men det borde vara närmare 20, av både medicinska och inte fullt så medicinska skäl. :) Och det jag tror andra skule uppleva som värst av det jag varit med om var att må illa eller få frossa. (Jag råkade inte ut för bådadera samtidigt!)

Men det jag personligen tycker är värst ä att jag blivit så himla äcklad av smaken man får i munnen just innan man somnar och som jag tycker dyker upp och gör sig påmind lite nu och då under ett par dagar efter op. Det ska, enligt uppgift, vara konserveringsmedlet som har den här smaken. Den dyker liksom upp i munnen på samma sätt som blodsmak när man ansträngt sig; plötsligt är den bara där. Men det är inget man hör många klaga över, så det är nog bara jag som blivit överkänslig mot den, precis som jag riktigt ogillar Descutan-lukten efter alla turer.
Hur som helst tror jag ingen som i övrigt kan tänka sig att gå igenom en stor operation, skulle bli rädd och avstå bara för att man är rädd för en otrevlig smak. 😕

Ofta hjälper det mot oron att vara väl förberedd och veta vad som ska hända, och att man därmed kan pricka av allt "på vägen" mot insomnandet som normalt och förväntat. Läs gärna min artikel om Att sövas med narkos. Jag har sövts så många gånger att jag tappat räkningen, men det borde vara närmare 20, av både medicinska och inte fullt så medicinska skäl. :) Och det jag tror andra skule uppleva som värst av det jag varit med om var att må illa eller få frossa. (Jag råkade inte ut för bådadera samtidigt!)

Men det jag personligen tycker är värst ä att jag blivit så himla äcklad av smaken man får i munnen just innan man somnar och som jag tycker dyker upp och gör sig påmind lite nu och då under ett par dagar efter op. Det ska, enligt uppgift, vara konserveringsmedlet som har den här smaken. Den dyker liksom upp i munnen på samma sätt som blodsmak när man ansträngt sig; plötsligt är den bara där. Men det är inget man hör många klaga över, så det är nog bara jag som blivit överkänslig mot den, precis som jag riktigt ogillar Descutan-lukten efter alla turer.
Hur som helst tror jag ingen som i övrigt kan tänka sig att gå igenom en stor operation, skulle bli rädd och avstå bara för att man är rädd för en otrevlig smak.