Uttagna implantat (bilder)

Eftersom jag själv letade ganska mycket efter information och bilder här utan att hitta så mycket, och det verkar komma nya frågor hela tiden nu, så tänkte jag bidra med min egen erfarenhet. Jag satte in Mentors anatomiska implantat i november 2011, så jag hade haft dem ganska exakt fem år när jag bestämde mig för att jag ville ta ut dem. Estetiskt var de lyckade, och jag hade inga komplikationer, men de var alldeles för fasta, troligen pga min egen ovanligt fasta bröstvävnad. De senaste åren har jag också fått problem med sköldkörteln, kroniskt trötthet, mm, och efter att ha sett mängder av andra med liknande symptom på realself-forumet (som jag rekommenderar om man vill ha info om uttag) misstänker jag att implantaten kan vara bovarna i dramat. Men oavsett vilket, så ville jag bli av med dem. De var inte "jag" och jag tänkte på dem hela tiden. Så jag vände mig till Art Clinic i Jönköping, där jag gjorde den första operationen, och bokade tid för konsultation och sedan raskt en operationstid. Allt flöt på jättesmidigt. Jag fick en nål i handen (AJ!), en pre-op cocktail av mediciner och kände mig sedan varm och mysig och allt var väldigt bra och trevligt när jag blev inrullad i operationssalen. Sövningen gick bra, jag var snabbt pigg och helt smärtfri efteråt - till skillnad från första gången... Brösten såg HELT galna ut direkt efter uttaget, det såg ut som om någon kört tvärs över dem med en cykel! :D Bröstvårtorna pekade nedåt, och jag hade en fåra där huden praktiskt taget låg mot bröstkorgen under dem, och sedan en bulle med lös hud vid förbanden. Men jag var beredd på det, och visste att de skulle bli bättre med tiden, så jag stressade inte över det. Däremot blev jag riktigt förvånad över hur fort de ändrades! Redan dagen efter var de i stort sett normala, och sedan dess har de sett ut som på bilderna jag lagt upp nu. Om de stannar i stort sett i den formen de har nu så kommer jag vara väldigt, väldigt nöjd, för det är den formen jag alltid önskat att mina naturliga bröst skulle ha. Så jag hoppas nu att det inte händer så mycket mer med dem, annat än att läka ihop. Smärta har jag knappt haft någon. Det har svidit och stramat i snitten, och huden tvärs över solarplexus känns för kort, vilket är otroligt obehagligt när jag ligger på rygg, men jag fick inga smärtstillande utskrivna av kirurgen och har klarat mig med några få Alvedon hittills. Har kunnat röra mig, använda armarna, och i stort sett mått som vanligt. Bara undvikit att sträcka mig för högt eller lyfta tungt, såklart. På det hela taget är jag otroligt lättad och nöjd med mitt beslut, och ser fram emot att läka och återhämta mig och förhoppningsvis bli piggare igen.