Fasen jag måste vara knäpp alltså men just nu är jag bara rädd och vågar nog inte göra en bröstförstoring längre. Jag är rädd att ångra mig, bara bli missnöjd och ingen läkare lyssnar ju på mina önskemål så då kanske jag ska skippa att opa mig och göra nåt annat istället som en tandblekning eller nåt.
Fasen vad trött jag blir på mig själv, vill bara storgråta åt allt och det är inte långt bort kan jag säga. Tårarna finns där.
Jag vet inte längre vad jag vill.
För några timmar sedan så ville jag boka tid för op och nu har jag läst och blivit så jäkla rädd då alla verkar ångra sig och valt fel storlek och jag vill inte längta ihjäl mig, betala dyra pengar och sedan stå där missnöjd med brösten som jag var redan innan, då kan jag liksom lägga pengarna på annat för missnöjd är jag redan med brösten så behöver inte bli det ännu mer.
usch mår skit och är bara så jäkla rädd, eller har jag fått kalla fötter nu när jag vet att jag kan opa mig om ett halvår. Har liksom längtat efter att få större bröst i 20 år och nu när chansen snart finns så blir jag så feg och rädd.
Är det vanligt att känna såhär eller är jag helt knäpp i skallen?
