Vad är realistiska förväntningar av en bröstop?

Bra tråd! Jag tror att kirurger har en tendens att vilja få en att känna sig trygg med beslutet, som kanske tyvärr i vissa fall leder till att de sopar eventuella kommande problem under mattan om man inte frågat dem direkt. Jag har själv försökt sätta mina förhoppningar lågt. Försöker tänka att oavsett vad som händer så ska det jäkligt mycket till innan de blir "värre" än mina naturliga.

Väl talat, Opti! Om man någonsin känner sig missnöjd med brösten så  ta en titt på hur det såg ut före op.

Jättebra att belysa! Nu är ju jag en av "20-åringarna" MEN jag har hela tiden belyst mig själv med att inte ha för höga förväntningar. Man måste vara realistisk och även se till att komplikationer kan komma, skulle jag fortfarande tycka att det var värt det om något hände? Osv.   För mig var det otroligt bra att se en av mina vänner göra ankarlyft + förstoring för ett år sedan, samt en annan vän göra en förminskning. Hon hade förlorat ca 30kg och hade två tomma påsar. Efter det fick jag en helt annan bild av vad det faktiskt innebär och vad som händer när en kirurg skär i kroppen.   Väldigt många tror som du säger att bara för att man lägger sig under kniven får man perfekta tuttar. Men sen är det ju det också, vad är perfekt? Jag kan säga att jag har aldrig tyckt att sillisar varit snyggt, utan älskar naturliga gosiga tuttar. Men avsaknaden av egna bröst och endast skinn och ben på överkroppen övervägde det naturliga som jag aldrig hade kunnat få. Mitt mål med min OP var en B-kupa, så att det ändå fortfarande känns som jag. Men min högsta önskan har ändå alltid varit ett par naturliga små B-tuttar..   Summan av kardemumman är att jag hoppas att alla människor som lägger sig under kniven gör det av rätt anledningar och med rimliga förväntningar, och att man först bör försöka älska sin kropp precis som gud skapade den🙂

Mycket bra initiativ, dela gärna med er av era erfarenheter, ni som inte hade ett enkelt utgångsläge! Jag klistrar tråden överst i forumet ett tag. ;)   och när man nu sitter och vet att man inte kommer att bli "perfekt", kan det vara idé att fundera över vad man kan stå ut med, och vad man inte kan leva med, och göra val därefter. Kan man tänka sig häng, men inte ärr? Eller hellre ärr, men inte häng? (Här kommer t ex implantatsstorleken resp lyft/inte lyft in.) Kan man tänka sig lite rippling hellre än muskelpåverkan (placeringsvalet...). Vill man ha så mjuka bröst som möjligt hellre än minimera ripplingen? (Val av fasthetsgrad). Osv, osv. Se till att göra era priorieteringar klara för kirurgen, så kar det era chanser att bli nöjda. :)   

ÖR Hej Marina! Ber om ursäkt att jag skriver här men vet inte hur man pm'ar dig. Jag läste att dina implantat gått sönder, hur märkte du det? Och är det farligt? På mig kliar det och känns löst (har mentor) och är jätte orolig över att detta ska vara farligt! :( vet du om det är det? Blir superglad om du har tid att svara på detta! Mvh

Känner mig träffad av din tråd då jag "gnäller" så mycket om mitt dåliga resultat...   Men tycker man inte att brösten ser bättre ut efter op än före op så ÄR det säkerlige ett dåligt resultat, speciellt om man fått ett andra utlåtande av en bättre kirurg!  Att kirurgerna inte är trollkarlar måste man så klart fatta innan op, men bara för det innebär det inte att ALLA kirurger alltid gör ett toppenjobb efter förutsättningarna! Även dom är mänskliga och jag tror definitivt på att även dom kan göra slarvfel och sämre utförda jobb, trots att kanske utgångsläget var svårt. Sen är det faktiskt skillnad på hur kroppen läker och om man t.ex. får en ficka lägre ner så är det inte alltid kirurgens fel utan allas kroppar läker olika...men då ska dom åtminstone kunna erkänna att resultatet inte blev som väntat och erbjuda korrektion om det går. Men är det ett slarvigt jobb och t.ex. ärren ser hemska ut pga kirurgens jobb så ska man ha all rätt i världen att gnälla tycker jag då detta faktiskt är en självvald operation (som man gör för UTSEENDETS skull) som man oftast själv bekostar och den kostar verkligen inte lite...   Tråden är väl jättebra för de som har skyhöga förväntningar och tror att kirurgerna kan trolla och att alla ska få lika perfekt resultat. Men tycker samtidigt tråden kan få de som har rätt att vara missnöjda att bli ännu osäkrare och kanske inte våga klaga och be om korrektion, trots att de borde få det. Och tro mig..det är långt ifrån alla kirurger som själva skulle erkänna att de är missnöjda med sitt jobb och erbjuda korrektion (= pengaförlust för kliniken) om inte patienten säger något.

Hellre stora bröst med skönhetsfel än små bröst med skönhetsfel;)

Superbra att du tar upp detta Opticruise 👍

Du kan inte PM:a för att du just registrerat dig och inte hunnit bli godkänd som medlem, men det fixar jag nu.   Jag kände inget alls, det tror man ju man ska, men mina bröst hade konstiga och ojämna konturer. Men de hade aldrig varit fina och jämna, så det är så svårt att veta om jag skulle haft släta bröst om inte implantaten varit trasiga. Det hände ju två ggr, tre implantat, och ingen av gångerna kände jag tydligt att det var trasigt. De första kan ha nötts sönder, och det andra ansågs av labbet ha utsats för skarpt instrument. (Läs blivit rispat av nålen...) Det kan undersökas med ultraljud, om du är orolig, men jag frstår inte riktigt vad du menar med att det känns löst? Kliade gjorde det INTE på mig, av detta. Hur gamla är dina implantat, och var har du snittet? Gör så att du startar en ny tråd, och ta med denna info, för att vi inte ska kapa denna tråd med off-topic-ämne, och fråga om implantatsrupturer/trasiga implantat, så får du säkert fler berättelser.

Okej tack då vet jag! Det där med att ditt implantat blev rispat var det din kirurgs fel? Okej förstår, mina är snart 2 år gamla och ena implantatet har liksom glidit ur sin ficka och har blivit lösare liksom. Men främst så har de börjat klia. Ska starta en tråd så jag inte kapar denna tråd(återigen ber om ursäkt för det) ! En snabb fråga bara vet du om det är farligt med ett sönder implantat?