Vad bero ångern på??

Jag har samma fundering. Spelar också fotboll, det är lite klurigt det där att välja storlek då.

Man vill ju inte springa omkring och känna att brösten är i vägen/för tunga.

Men tror det är bäst att gå på magkänslan, alltså vad du tror dig passar bäst i själv :)

Ja du...Jag bytte bort mina anatomiska 245cc mot 500cc hp, släta.

I mitt fall så förskönade jag stora boobs och nu efter 1 år med mina nya så saknar jag mina gamla. Saknar mina gamla för att jag kunde gå utan bh utan obehag, det kan jag inte med mina nya. Sportade hårt utan att behöva anpassa mej, dom var stabila och det vara bara att ge järnet. Mina nya skvalpar omkring trots shock absorber runner bhn och det känns som att dom är aptunga och tänjer ut min stackars hud..gå utan bh kan jag bara drömma om. Jogga är obehagligt så det gör jag inte längre pga skvalpet. Och jag har inte för stora fickor. Dom är bara tunga.

Ur psykisk synvinkel så känns det nu som om jag är ett vandrande tuttobjekt. Känner mej vulgär och vill inte gärna ha urringat, det blir så himla iögonfallande samt påfallande att dom är fake och jag är SÅ mycket mer än en maffig klyfta. Allt detta TROTS att jag läste på som en tok, verkligen funderade och tänkte noga efter..Så fall inte för storlekshetsen, stora boobs är inte praktiska. Såklart gillar vi alla olika och det måste man få göra, detta är min egna upplevelse.

Är du den sportiga tjejjen så skulle jag absolut råda dej att inte lassa i så mycket bara för att det går. Skulle också rekommendera dej att satsa på texturerade som växer fast på kroppen, trots att du inte då kan få mjukare än coh2.

Pygme: ok då vet jag :)

Jag håller med dig Mulberry, alla ångrar sig inte.

Jag har med frågat mig flera gånger vad är det som gör att man ångrar sig. Men alla är vi olika och smaken är som baken.

Personligen har jag alltid tyckt att små bröst är finast däremot så hade jag som många andra väldigt små och var bara ute efter lite utfyllnad.

Dock blev jag ganska snabbt införstådd med att det var en djungel där ute med alla storlekar profiler och CC, vill man inte riskera smala implantat så får man gå upp i volym och det var en kompromiss för min del. För min största fasa var att jag skulle vakna upp och tycka att dom blev förstora. Och det var exakt det jag gjorde. Jag tyckte och gör stundtals fortfarande att dom blev på gränsen till förstora. Jag la i 260 resp 305 medium prof. (vä/hö bröst). Hade jag kunnat så nu i efterhand hade jag valt 225/260 cc, kombon jag valde mellan. Jag vet att denna skillnad inte hade gjort så mkt men rent psykologiskt hade det nog varit mer ok för mig.

Så nu jobbar jag med att finna mig i min nuvarande situation och lära mig acceptera min nya kropp.

Så alla ångrar dig sig och vill ha större. Jag tror att det har lite att göra med vad man har för ursrunglig tanken med sin operation. Personligen ville jag bara fylla ut min överkropp. Någon anna kanske har andra tankar. Vad vet jag.

Men jag tror också att det har att göra med att man vänjer sig vid sin nya kropp och vill ha mer. Man glömmer ganska snabbt var man började, dvs. i många fall inte ens kunna fylla ut en a kupa och sen tycker man att man har små bröst när man kanske har en Ckupa. Tyvärr fungerar människan så. Man vill hela tiden ha mer.

Sen måste jag säga, och detta är bara utifrån min egen erfarenhet, att jag fattar inte hur man kan vilja gå igenom detta fler gånger än en och utsätta sig för denna smärta (kanske blir det lättare andra tredje gången) men jag hade aldrig gjort det om jag inte var tvungen och måste korrigera. Tom då har jag sagt till mig själv att jag ska ta mig en fundering på om det kommer vara värt det.

Men jag har tyckt att det har inte varit så enkelt som många försöker måla upp det till att vara. Jag har kanske inte haft ont, har inte ens tagit morfintablettera man fick med utan alvedon och nått annat smärtstillande.

Men att inte kunna röra på mig i början, stelheten, ont i musklerna för att inte tala om ryggen. Den är fortfarande helt förstörd även in på tredje veckan. Inte kunna sova bekvämt utan på ryggen (fortfarande obekvämt att sova på sidan) Känslan av att jag tror att mina bröst ska trilla ut när jag tar av mig läkbhn och känslan när jag tar på mina bröst att dom inte är mina är fruktansvärd.

För att inte prata om vardagen och en simpel sak som att köra bil och framförallt lägga i tex backen är fruktansvärt eftersom jag måste använda bröstmusklerna och det är ännu ingen skön känsla.

Jaa detta blev långt och kanske är en del jag tagit upp orelevant i tråden men jag fann min egna röda tråd och följde den.

Du och jag är typ lika stora, jag har 600cc och är väldigt aktiv. Tycker inte brösten är ivägen öht så du behöver inte nojja över att 500 blir för stora på det sättet

Tack Kajsa! Nu blev iaf jag lite klokare :)

Mycket vill ha mer. :p

Jag tog 450. Tänker ibland, särskilt med en stor tröja på, att jag skulle tagit 500 eller 550. Men för det första så trodde iknte kirurgen att det fanns plats med mer, för det andra hade jag jätteont pga att jag hade mycket vävnad och den var tight och fast så större implantat skulle varit ännu ondare, för det tredje så är det skönt att brösten inte känns ivägen när man sportar.

Dessutom så är det väldigt bra att kunna gömma bort dem ibland, man kanske inte vill visa upp dem för chefen, svärföräldrarna och gammelmormor.

Som det är nu så ser mina bröst stora ut, men inte så stora att man genast tänker att jag har silikon. Det syns att de är fake när jag är naken men inte med kläder på.

Jag har lagt in 500 och hade mycket egen vävnad sen innan så jag har oxå rätt stora bröst nu men tycker inte alls att de är ivägen jag heller. Inte störande på gymmet heller.