Vad fick er att ta steget?

Jag lästa på allt jag kom över kring de bitar jag kände mig osäker eller lite rädd för. Efter jag gjort det kände jag att jag hade kött på benen för att det var så pass små risker samt att det i värsta fall ofta går att åtgärda sånt som inte skulle bli som man tänkt sig, men då var det inte längre värt att vara skraj för.

Är det några speciella saker som känns otäcka och som hinder?

De har mest varit oro över hur allt ska bli i allmänhet! Jag trivs inte som jag ser ut nu men så har jag varit rädd för att de ska gå fel och bli värre än de redan är istället eller att dom inte kommer se ut som jag tänkt mig. Sen har jag varit rädd för att folk ska dömma en för vad man gör lixom. Men känner mig mer säker på att de är detta jag vill nu! Och ska jobba för att jag ska våga hela vägen fram tills operationen är klar!!

Man ska givetvis lyssna till sig själv, bäst blir upplevelsen när man är redo. Tror de flesta här är överens om att man ska göra det om/när man är redo och verkligen vill det. Det är ju ingen stress! Du har all tid i världen att finna info och landa i vilket beslut det än blir, och tror många känner igen sig i det du skriver i början av processen.

Jag har försökt rikta in mig på målet, vilket är att bära alla sorters kläder när jag vill utan att behöva tänka på BH. Jag vill det så gärna och jag är ung nu, så bättre nu än aldrig. Nu finns det ingen återvändo och jag tittar inte bakåt heller, bara framåt mot OP och snygga bröst.

Nu har jag inte opererat mig än, men ska på konsultation i aug och pengarna finns. Tog beslutet att genomföra det när jag insåg att jag måste leva nu och inte hela tiden vänta på något magiskt ögonblick som kanske aldrig kommer. Dömmer mig själv förmodligen för hårt och har inte tyckt jag varit värd att vara ”fin” och få brösten jag önskat. Men nu tänker jag göra det även om det är nervöst och ger mig själv en klapp på axeln för att jag ger mig själv detta:) Så jag kör!

Jag velade i 10 år så känner igen mig:) men sen pratade jag med en tydlig kirurg och insåg att riskerna för komplikationer var små om man inte la i så mkt och via bröstvecket. Hade en del egen vävnad med så låg risk för rippling. Sen när jag väl gjorde det undrade jag varför jag väntade så länge:)

Känner igen mig sååå väl i det du säger! Jag har en ganska strutiga bröst i stl 80B och visst jag har ej lidit av hur dem serut, men är absolut nojjig att tänk OM man inte blir nöjd eller resultatet blir otillfredsställande. Dock känner jag samtidigt.. Hur fasiken skulle dem kunna bli "sämre" för jag har i princip levt i bh hela livet och ej velat visa dem, ja då får jag väl fortsätta med det i värsta fall haha fast ha större o mer proportionerliga bröst i alla fall. För mig har det varit feta upp och nedgångar när man gjort all research, jag ska.. Jag ska inte göra det.. Osen tillbaks. Nu är jag bombsäker! Mitt tips, hitta en kirurg du litar på och kan ha en bra dialog med och våga framförallt fråga kirurgen saker. Nu är jag 200% medveten om alla risker, något jag tror jag nästan läst för mycket om. Men om något uppstår och du har en bra kirurg, då löser ni det tillsammans. Det finns ju faktiskt en stor chans att allt bara flyter på oxå. ?

Jag har under många år varit väldigt negativ till operationer överhuvudtaget, jag har alltid varit väldigt nöjd med min kropp. Men efter att ha ammat 2 barn och inte känner igen mina bröst längre så vill jag verkligen återställa dom till sitt tidigare jag ?. Sen var det faktiskt så att en vän till mig gjorde denna operationen och det blev så sjukt snyggt, då tänkte jag att vad fasen skulle inte jag kunna göra det för. Så nu väntar jag på tid och ska fixa detta ?

När jag insåg att de inte kommer fixa till sig själva. Har ända sedan början av puberteten sett hur mina bröt inte har växt "rätt", men alltid tänkt att de kommer fixa till sig själva. Nu står jag här, efter att puberteten DEFINITIVT slutat och har fortfarande asymmetriska bröst. Jag vill inte gå runt och oroa mig över att mina bröst är fula och inte duger nu medan jag är ung och singel, det verkar inte som en rolig tid att se tillbaka på liksom.