Vad hade ni för anledning till er operation?

Jag har funderat på en bröstförstoring i 5 år pga, att jag alltid har känt mig obekväm med mina nuvarande bröst! Jag har 75b nu och i en BH med ordentlig push-up får jag en helt ok klyfta, MEN problemet är bikinis på sommaren och hur jag ser på mig själv naken. Jag och min sambo har hållt ihop i snart 6 år och jag har fortfarande inte vågat visa mina bröst fullt ut.. Håller t.ex alltid iför i duschen (jag vet, det är HEMSKT!). Så för drygt 1 månad sen bestämde mig för att boka OP och nu är det bara 6 dagar kvar! 😀 soooo that's my story. Har (som du) bra självförtroende för övrigt, men brösten är någonting jag aldrig har eller kommer att acceptera som de är, sad but true. Sen kan jag även tillägga att jag aldrig i mitt liv gör detta för min sambo eller någon annas skull, enbart för att JAG ska känna mig bekväm, kvinnlig och lycklig!

jag tycker om mina nuvarande bröst, har aldrig skämts över dem eller haft komplex, tycker de är riktigt fina. ska operera mig för att jag helt enkelt alltid velat ha större. har alltid sett mig själv med stora bröst så i 5 års tid har jag kört push-up, vaddering och strumpor i bh:n för att få de tuttar jag vill ha. är sååååå trött nu på alla obekväma push-ups som man knappt kan andas med och att behöva skapa bröst av strumpor...därför opar jag mig nu i mars. mina tuttisar e fina, men tyvärr lite för små för min smak 🙂

Anledningen till varför jag har valt att operera mig är för att jag aldrig haft några bröst. Självklart har jag lite (finns bilder) men inte så pass mycket så att jag känner mig nöjd. I övrigt har jag en kurvig kropp, har en fyllig rumpa och härliga fotbollsben. Har inte visat mig på någon strand (i sverige) enda sen jag gick i åttan just för att jag mår så dåligt över mina icke befintliga bröst. Med kläder på (och en push up-bh) känner jag mig som världens självsäkraste kvinna, men så fort jag är i underkläder/bikini så blir jag så otroligt osäker. Jag är också en sån tjej som kan gömma mina bröst för min pojkvän. Mycket sitter egentligen i huvudet då vi alla är vackra oavsett och jag har länge försökt jobba med mina egna tankar. Självklart har det blivit lite bättre än tidigare men jag känner verkligen att det är en bröstförstoring jag vill ha. Målet med operationen är inga jättebomber då det inte tilltalar mig, utan jag vill bara ha en utfyllnad. Mina tjejkompisar förstår ej varför jag vill göra en förstoring, men de förstår inte att jag inte känner mig kvinnlig för fem öre med mina bönor till bröst som jag har nu.

   Jag ser verkligen fram emot den här operationen och har sparat varenda krona själv då detta är för mig själv som jag gör.

Så tråkigt att ni känner er osäkra med era bröst. Säker på att era killar älskar era bröst! Men hoppas att ni kommer kunna se er i spegeln o bara tänka, FAN va vacker jag är!

Men här kommer min anedning till min operation. Börjar egentligen för flera år sedan.

När jag var 12 år insjunkande jag i anorexi. Under tonåren när kroppen skall utvecklas få kurvor osv så mådde jag ännu sämre o svalt mig själv mer och mer. Nu får två år sedan då man kropp har växt färdigt så är jag otroligt nöjd över min kropp men mina fina former. Men pågrund av den jävla sjukdomen så blev mina bröst aldrig som de borde ha blivit.

Vet jag har ärvt min farmors byst, men hon var mer bredaxlad osv. Hade säkert egentligen fått en D-kupa. Har en bild på min profil. Fyller en 70c, men får ingen fin klyfta. Så fort jag är på stranden eller är med min pojkvän så känner jag mig inte så kvinnlig. Under den sista svältningen som nu var för ca ett år sedan så tappade mina bröst formen ännu mer.

Till min kurviga kropp passar de inte in. (Säger nu INTE man är kvinnlig om man  har stora bröst!)

Men jag vill känna mig kvinnlig, vacker och sexig, kunna ha klänningar utan bh osv utan att min byst försvinner under kläderna. Vill frå den byst som jag egentligen borde ha haft och känna fulländad.

Sen jag var 15-16 ville jag förstora för att jag mådde dåligt över storleken. Idag skäms jag väl inte direkt men brösten är urammade och jag tycker dem är väldigt fula och inte speciellt sköna att ta på längre. Är liksom bara hud kvar... ;)

Jag hade inga komplex alls eller nått, hade helt normala bröst typ, 75 B. Men jag älskar sillisar och jag älskar stora bröst. Är sÅ NÖJD! Ångrar mig inte alls :)

Har insett att de enda som sagt att man har små bröst är andra tjejer i ens ålder, "kompisar" som vill vara "snälla och ärliga". Bara fått komplimanger av killar. Men i slutändan så är det ju vad man själv tycker är snyggt. Alltid gillat en snygg klyfta!

En till anledning (väldigt liten anledning) är att förhoppningsvis får arbete som bartender o mer dricks. Lär kunna tjäna ihop pengarna på noll tid igen :P

Jag ville "återställa" och fylla ut mina bröst som de var innan graviditeterna.. brösten kommer garanterat att fortfarande hänga efter operationen, men jag är iaf lyckligare om jag har lite fyllning i dom än att de är både tomma och hängiga :)