Vad säger man till barnen?

Jag har iallafall berätta för mina barn vad jag ska göra. Tycker att man ska vara ärlig mot sina barn.

Gjorde bukplastik samtidigt så de var inställda på att jag hade ont ( försiktiga kramar) så jag tänker inte berätta om jag inte måste. Den dagen kommer säkert men då kan man göra det mer av dramatiserat tänker jag. 

Jag har valt att inte berätta pga kroppsfixeringen som finns. Däremot om de frågar så kommer jag att berätta för dom. Har barn som är 6, 19 och 20.

Men du måste nog känna efter själv hur du ska göra. Finns inga rätt el fel. Men bör kännas bra för dig.

Jag förstår ert val tjejer, och ärlighet är ju en fin tanke, men jag själv känner bara att om "mamma måste göra dem stora för att de blev pyttesmå" skickar signaler om att pyttesmå inte är/kan vara fint. Sådana små saker som kan sitta kvar i bakhuvudet tills att barnen själv blir lite äldre och börjar fundera över sina egna kroppar. :) Jag hade nog bara sagt att vuxna kroppar ändras och nu ser mammas kropp ut såhär, att brösten blev lite mindre när mamma hade ammat, och nu kom de tillbaka! :) Nu har jag inte barn själv, men tror barnen på tomten så kan de väl köpa det också. :)

Jag frågade min son då 15 om han kunde hålla en hemlighet och lova att han inte skulle säga det till sina kompisar? Han svarade att nej och jag vill inte veta. Så jag sa bara att jag skulle operera mig, men inte vad jag skulle operera och han frågade inte heller. Han har inte sagt ett ljud om det heller efteråt. Dottern då 11 år och i den perioden när hennes bröst börjat växa lovade att inte säga något till sina kompisar. Hon och hennes kompisar hade redan börjat prata bröst och hon och jag hade pratat om att hon nog skulle få små bröst som jag och att det var fint med både små och stora bröst. Så hon blev mest förvånad och sa "men jag trodde du tyckte om små bröst", så då sa jag att jag gör det men att jag tycker att jag inte passar i små bröst och vill ha större. Sedan dess har vi inte pratat om det. Hon bara accepterade svaret rakt av. Om hon ifrågasätter något så brukar vi prata mycket om det, men tydligen var detta inte speciellt konstigt.

Jag har ställt samma fråga men tycker att små barn mina är 5,7 inte förstår vad det innebär och tycker inte man ska berätta för mkt sånt här, det sätter bara massa konstiga ideér i huvudet på dom, handlar inte om att man inte tycker ärlighet är viktigt utan att man bara inte säger för mkt.Det är ingen lögn. Jag vill inte att  mina barn ska växa upp i tron att dom inte duger eller att man inte är fin nog. Jag försöker träna och har gått ner i vikt och det enda jag inte kan träna till mig är mina bröst, där finns inget kvar och nu vill jag lägga in lite så det ser ut som innan typ =) Jag förklarade för min 13åring att det valite som en "renovering" men för de andra har jag inte sagt nått och tar frågorna när o om dom kommer..

Jag funderar jättemycket på det här och tror att jag kommer säga att jag ramlade och har gjort mig illa. Därför måste man va försiktig med mamma ett tag nu. Jag har haft ryggproblem och annat som gjort att jag inte kunnat lyfta och vara som vanligt förut så jag tror de köper "lögnen". De är 2 och 4 år. 4 åringen är tjej och mycket handlar om utseendet just nu så jag vill inte spä på det mer....