Vad säger man till barnen?

jag har ammat två barn och har två stackars påsar kvar som vart bröst efter det, så jag ska op mig i januari. Jag har ju dock en 7 åring son, så d kanske är lite svårare med döttrar.

Men när han fråga varför jaG gick runt med rispåsar så förklarade jag för honom att jag skulle operera mig för att mina bröst blev lite trasiga efter graviditeterna och att jag gärna ville laga dem. Han tyckte även att jag skulle passa på att laga min mage (som är full av bristningar) men ja sa att det är mina kärleksmärken så dem får va kvar.,

Jag har en son också, men han är 2 så han lär knappast märka något. Och jsag tänker också att det skulle vara lättare att tala om för honom. Dottern vill ju vara som mig. Lill grabben lär ju sakna russin skinnet som han fortfarande ska in med handen och klämma på (antar sen amningen) Näe jag vill ju faktiskt inte berätta för henne, vill inte att hon säger till skolan heller "mamma är hemma och har ont i sina nya tuttar". Haha vilken syn jag fick " han såg när jag sprang runt med rispåsar" grymt ju, det kanske man borde testa. Tycker det var en väldidigt bra förklaring till ditt barn. Ja dom är ju så ärliga " laga magen oxå" störtskön unge ju. Hur mycket ska du lägga in? Hur känner du för tiden efter op (smärtan). Fan jag tänker bara bit ihop, boka op tid på konsultationen direkt (annars kanske jag bangar) Det kan ju fan inte vara värre än att föda barn och det tyckte inte var så farligt (eller så har jaa förträngt det) 

Haha jaa känner jasg min son rätt så lär han springa i skolan och prata också, dem ska juh alltid avslöja massa pinsamheter så där tror jag inte att jag kommer undan. Men jag förstår att du inte vill tala om för din dotter än av även det skälet.

Jo han är lite för ärlig ibland, han har frågat mig flera ggr varför mina bröst e så små när mormoro hans mostrar har lika stora som dem i hollywoodfrar, tror tyvärr min son blivit väldigt ytlig.

Hahah nee jag tänker likadant där, jag har stått ut med två födslar och mjölkstockning från helvetet, så en liten förstoring kan väl inte vara så farligt.

Men jag kommer ha min man o min lillasyster här som hjälp då ja har en bebis som då är sex månader som vill bli runt buren och jag l'är juh inte få bära på ett tag.. Men jag är nervös för narkosen, smärkan kan jag nog ta. Haha men ta o testa gå runt med rispåsar hemma o se om hon reagerar på det :P

Ja dom berättar gärna saker och säger man att det är en hemlis då är det kört. Det är inget jag vill att ryktet ska på föräldrarmötena precis vissa kan ju tycka "Unnar hon sån lyx" eller "vad ytlig hon är" ja ni vet. Jo men jag har slitit ihop varenda krona och idag kan man göra något åt saken. Ja du drog vell nitlotten i familjen. Jag hade stora bröst innan grav, men kämpade med vikten med all sorts bantning (var mullig). Efter grav så rasade äntligen 25 kg bara av sig själv. Tyvärr brösten först och arslet fick man såklart ha kvar :( Skönt att du har hjälp hemma, man är nog inte i skick att hämta på skola dagen efter, då är man avslöjad. Narkoen är jag inte rädd för, blev sövd för 1 är sedan och det var bara skönt.

Ska be sambon åka förbi och köpa en 20 kg säck med ris nere på thai shoppen. Så ska jag pröva!

Ja tonåren har jag långt kvar till tack o lov. Ja din sits är ju värre. Men vill du berätta för henne? Eller vet du bara inte hur du ska säga det. Men det beror ju på hur din dotter är som person och vilka ideal hon har. Hon kanske inte alls är intresserad av utseende.

Kan man inte dra nån historia för barnen då. Ramlat i trappen eller skottat snö och fått träningsvärk...när det finns fan inga bra sätt att ljuga på. Får bo hos päronen i värsta fall..näe inget alternativ