Vad säger man till sin dotter?

hej, den här tråden kanske kan hjälpa dig vidare... 

Tycker nog att man INTE ska berätta hela sanningen, ibland vill föräldrar lasta lite för mycket sanning över barnens axlar, dom tänker inte helt som vi, behöver heller inte veta intima detaljer om sina föräldrar... Frågar hon direkt, kan du överväga att säga sanningen, men om din nödlögn är god nog, kommer det nog kännas bättre (för din dotter!). Jag menar, ska du säga att dina bröst sugits ut pga av barnen...? I vårt samhälle är det fortfarande inte ok att skönhetsopereras, tänker att din dotter kan bära med sig en onödig hemlighet som hon inte kan reflektera positivt i samhället... mina tankar bara.

Till en sjuåring skulle jag inte berätta. Försök att gå med inlägg nu hemma och kolla om hon märker skillnad, det tror jag inte att hon gör, även vuxna märker knappt något, jag lovar, det är vi själva som tycker att det syns tydligt, men inte omgivning. Var själv väldigt förvånat att ingen reflekterar. Om hon frågar sen rakt ut, när hon ser dig utan kläder, kan du säga att ibland förändras kroppen även hos vuxna, och att du är själv förvånad att de växte så :) Lycka till

Håller nog med nyckelpigan!

Sen så är ju barn, barn! Dom är ju väldigt ärliga och kanske inte är så kul om din dotter skulle säga något till någon annan typ på dagis eller liknande! Inte det att man ska skämmas, men det är ju endå en intimsak (imo) och kanske inte vill att det ska spridas att man op:at sig!

Min brorsdotter sägger redan massa konstigt och hon är bara 4 haha! :) det är ju endå en stor sak och är inte säker att en 7 åring försår inebörden av op! :/

jag skulle nog inte berätta, utan typ säga att jag har ont här och inte kan göra vissa saker och sedan när hon blir äldre och frågar , att man då kanske kan berätta, men det är ju bara jag!

Lycka till, det löser sig i slutändan! :D

kram <3

Jag har mindre barn än du men såg till att opereras i samband med en högtid så att det inte var allt för konstigt att jag var hemma. Så dom visste att jag skulle vara hemma från jobbet men inte varför. På operationsdagen sa jag bara att jag var sjuk men att det inte är farligt och att det kommer att gå över. Att jag har ont och inte kan lyfta. Jag behövde inte ens ljuga om vart det onda satt för dom har inte frågat. Opererades i fjol o gjorde en korr för bara några dar sen och har gjort på samma sätt båda gångerna. Nån skrev i en liknande tråd för nåt år sen att barn är mer uppmärksamma än vi tror. På det sättet att dom lägger märke till vad vi vuxna inte vill prata om och därför inte frågar. Jag tror att det ligger mycket i det. Så här i efterhand kan jag se mönster hos mitt ena barn att han inför operationen nog märkte att något var på gång men inte vad o blev lite orolig av det. Vid några tillfällen pratade jag o min man i förtäckta ordalag om det som skulle hända typ 'efter 12 december måste vi lösa det o det på ett praktiskt sätt' Det skulle vi ha sparat tills dom somnat kan jag se idag och den lärdomen tog vi naturligtvis med oss inför korren jag gjorde nyss. Den här gången har han varit exakt som vanligt. Skönt att se! Trots allt tror jag aldrig att min äldsta reflekterade över att jag såg annorlunda ut när det gäller själva storleken. Döljde naturligtvis bandage, ärr o tejpning. Men mitt barn som efter första operationen var ca två år såg det. Det kunde jag se på ansiktsuttrycket första gången jag visade mig naken igen efter flera månader. Men jag fick aldrig någon fråga om varför där heller. Jag vill tillägga att vi definitivt inte är någon familj som 'lägger locket på' i vanliga fall. Mina barn är vana vid att det är högt i tak o att man får fråga om typ vad som helst. Ändå verkar det som om dom förstod att i just det här fallet frågar man inte. Hoppas bara att det inte skapade några fantasier som blev jobbiga för dom. I vilket fall har dom nu glömt bort det för länge sen! Så mitt konkreta råd är: prata aldrig om operationen inför barnen i förtäckta ordalag. Även om dom inte listar ut vad det handlar om tar dom in mer än vi tror. Ljug så lite som möjligt, utveckla bara om dom faktiskt frågar. Ha en trovärdig nödlögn i beredskap som du pratat ihop dig med eventuell partner om men använd den som sagt bara om den behövs. Stort lycka till!

Hej, jag har en 7,5årig dotter som alltid varit framåt o nyfiken på kroppen! Jag opererades den 24/4 o än har hon inte märkt! När jag kom hem från kliniken berättade jag att jag har fått ryggskott o är stel (har av o till problem med ryggen-så ingen ifrågasatte) o berättade att jag inte kan utföra vissa grejer just nu! Har på mig bomulls t-shirtar hemma o hon har inte märkt eller sagt ngt! Så jag tror att jag ror i land detta! Sen så ville jag inte berätta för jag vill ju att hon skall känna sig bra med sig själ som hon är o inte att man korrigerar det man misstycker om (mitt beslut val välgenomtänkt o i vuxen ålder) vill inte få det kastar i ansiktet när hon är i tonåren o inte tyckter om ngt att jag vill göra som du mamma och opereras!! Men om du känner att du vill berätta så ska du självklart göra det! Lycka till med Op och familjen!

Följer tråden, tacksam för alla kloka synpunkter och input! En fråga, hur döljer ni era bandage, bröstband och tortyrbhar nu när det börjar bli varmt och man går i tunnare kläder? Inte i offentliga sammanhang alltså, utan i hemmet med barnen? Mina barn kommer vara relativt små ( 1,5 resp 3) , och vi badar/duschar och sover tillsammans så jag vet inte riktigt hur jag ska dölja det? De sitter ju ofta väldigt nära och gosar, känns som att bröstbandet lätt uppmärksammas då. Planerar dock att minstingen också ska börja sova i egen säng innan op så man slipper bli sparkad på i sömnen :)

Delilah: Det har varit lite jobbigt nu när det nästan har varit sommarvarme, har fått blåsor under tejpen som jag inte fick vid min första op som skedde mitt i vintern. Men har oxå haft vuxna runt omkring mig som jag döljt bandagen för så då blir det ju lite svårare. Mina barn har inte varit i närheten av att upptäcka bandage o bröstband! Är ditt äldsta barn bara 3 tror jag inte det blir något problem alls!! Jag har haft typ luvtröja m dragkedja dom dagar det inte varit för varmt. Sovit i typ herrpyjamas som går att knäppa ända upp. När det var som varmast hade jag luftig blus med tunn scarf längst upp. Var ju på gränsen till att se märkligt ut med tanke på att det var så varmt, men jag tror jag klarade mig ok från att folk skulle undra. Däremot blev jag nog alltså lite för svettig för att det skulle vara bra för min hud. Men nåväl... Även blåsor läker så småningom. Om dina barn reagerar på att en liten bit bandage sticker upp under linnet kanske du kan säga att det är en ny bh? Dom har kanske inte full koll på alla olika modeller av underkläder?

Så bra råd ni har.... Då känns det ändå som att jag tänkt ganska lika som de flesta råd jag fått. Kommer frågan från henne om brösten så kommer jag nog göra som rådet, att också tycka att de blivit stora och att kroppen kan förändras även på oss vuxna. Sen dra med någon liten lögn att jag skadade ryggen när jag tränade och måste ha på mig den där toppen som trycker ihop så skönt - typ.... Och såklart gå med löst sittande kläder ett bra tag så ögonen får vänja sig ;) Det här blir nog bra, tack tjejer!!

Hej! Jag har 2 barn som är 9 och 6 år. Med tanke på att dom säkert skulle märka att brösten blivit större och att det skulle bli svårt att lyfta/röra mig så valde jag att berätta. Men jag gick inte in på smådetaljer men berättade i stort att jag skulle operera brösten. Jag tror det kan vars svårt att följa att brösten blivit större, iaf när man har så pass stora barn.

Tror du att de reflekterar över bröstbandet när de är så små! mina är 5,5 och 7,5år gammla Och jag har nu i en vecka haft på mig det o mannens t-shirt över utan att det syns! Lilleman har allt klappat på brösten men ännu ingen kommentar har jag fått!

Okej, så bra! Tack för alla råd :)

Hur blev reaktionen? Har de frågat något eller sagt något? En annan aspekt till dethela är att helt plötsligt under en familjemiddag/i skolan/med vänners föräldrar så kan ju barn bara börja prata om sin mammas bröstop, kanske ännu en anledning att inte berätta?

just så tänker jag, när jag jobbade på dagis kommer jag ihåg hur mycket man fick veta om föräldrarna som man inte skulle veta ;)

Men framförallt tänker jag att det är en intim grej, och att barn mår ganska bra av att inte behöva veta ALLT. Lycka till med operationen!

Jag berättade att efter att man har fått barn så förändras kroppen och att det var därför jag skulle göra en operation. Men var väldigt tydlig med att man absolut inte måste göra det! Eftersom jag hade väldigt ont efteråt var det skönt att jag berättade. För då förstod barnen varför jag inte kunde röra mig som vanligt och inte kunde krama om dom som jag brukar. Mina barn var förstående och har inte pratat något om det nu i efterhand. det är väldigt olika vad man tycker man ska göra/säga. Men så hör valde jag att göra och tycker iaf att jag i mitt läge gjorde rätt.

För att uppdatera lite, jag valde att inte berätta för mina barn av flera olika själ (går inte på dem igen) och nu är det 2,5 veckor sedan Op, jag är i princip återställd helt, går dock fortfarande med tortyr bh o bröstbandet! Alla plåster o blåmärkena borta, så idag badade jag med barnen gör första gången o sedan Op och ingen av dem sa ngt om brösten eller dess storlek!! Så det gick över förväntan! Bröstbandet fick jag en kommentar om för ett par dagar sen av min dotter som undra om "det var för att stödja ryggen" och på sätt o vis är det så! Nöjd och glad mamma är jag!

Opererades för 3 dagar sen och idag kom barnen hem från farmor och jag fick äntligen krama om dem. Med mjukisbyxorna på och mannens T-shirt märktes de absolut ingenting. Jag sa att jag ramlat i trappan och skadat ryggen, och att jag därför går konstigt och är mkt öm i kroppen. Barnen kramade mig vördsamt och klappade min kind och gav mig lite ryggmassage! Detta kommer nog gå över förväntan!!

Så härliga de är! Lycka till nu!