Vad skall familjen tycka?

Oj jobbigt, men tycker att du ska prata med din familj och säga vad du tycker. Min familj var väldigt skeptiska till bröstförstoring i början tills dom insåg hur dåligt jag mådde med mina nuvarande bröst, och nu stöttar alla mig. Min pojkväns familj är glada för min skull.

Tror inte din familj eller din pojkväns familj kommer tycka illa om dig eller tycka att du gör ett dumt val. inte om du berättar hur dåligt du mår med dina bröst och att du gör det för din skull inte för någon annan :) Lycka till! kommer gå jättebra

Huvudsaken är väll att du är nöjd och inte din omgivning? :)

Jag var jättenervös över att berätta det för min mamma. Jag gick och drog på det i flera månader. Men så berättade jag det förra veckan och fick inte alls den reaktion jag hade förväntat mig. Jag trodde att hon skulle bli arg och besviken. Men när jag förklarade varför jag ville göra det så sa hon bara "jag tycker inte att det är en viktig grej, men tycker du det så". Sen var hon lite orolig inför narkosen och så. Men hon tog det jättebra. Så man får inte alltid den reaktionen man väntat sig. Jag berättade det också för en av mina bästa vänner som första blev arg och tyckte att det var bimbovarning. Men när jag förklarade varför och att jag inte ville ha jättestora bröst ändrade hon helt uppfattning om bröstförstoringar och idag är hon jättestöttande och ser fram emot det nästan lika mycket som jag gör :) Så om du förklarar varför du vill göra operationen och varför den är viktig för dig kommer dom nog förstå. Och gör dom inte det så är det ju din kropp och det är du som ska leva i den, inte dom. Förstår att du är nervös. Men det skönaste är nog att få det ur sig så snabbt som möjligt. Jag gick och drog på det så länge att det bara blev jobbigare och jobbigare. Lycka till! Det kommer gå bra! :)

Hej på dej!

Jag tycker verkligen att det är helt upp till dej själv om du känner att du överhuvudtaget vill berätta eller inte. Självklart förstår att man kanske vill säga till de närmaste, mamma/syskon eller vad det nu kan vara, men det är ju absolut inget tvång. Jag går själv och drar på det om jag ens ska säga det till min mamma eller inte. Att operera sig är något personligt, något man förhoppningsvis bara gör för sin egen skull så ingen annan har ju verkligen med det att göra. Sen att det förmodligen känns skönt och tryggt att ha någon nära som vet är ju en annan sak. Två av mina nära vänner vet redan att jag går i operationstankar och jag kommer även berätta för en tredje, men det är allt. Hade jag haft pojkvän hade jag aldrig ens tänkt tanken att berätta för hans familj för det finns det ingen anledning till. Detta är ju privat! Så känner jag iaf.  Med största sannolikhet kommer jag förmodligen ändå att berätta för mamma, även fast det känns väldigt svårt. Sen behöver ingen annan veta. Viktigaste är att du gör på det sätt som känns rätt för dej och känn inga "måsten", du bestämmer själv :)

Kram!

Är i samma situation! Är en så länge långt ifrån att berätta för jag kommer inte kunna göra operationen än på et tag.

Men är redan nervös, nästan mer än inför själva operationen!! Men någonstans är det viktigare att operera mig än att bry mej vad hon tycker!

Och tänkt så här, vore det inte nästan konstigt om ens föräldrar skulle tycka att det är en lysande idé att förstora brösten? Det vore ju fakitskt mer skrämmande:) Man får nog räkna med att dom inte tar det så bra! (Lättare sagt än gjort iof!!) De lär ju komma över det så småningom! Och de inser nog att du är en vuxen människa och bestämmer själv vad du gör!

Hatar tanken på att behöva motivera och argumentera för att man ska genomgå operationen!! Tänker bara berätta det och det får vara nog. Man har ingen anlening att "försvara sig" om man inte vill!  

Förstår precis hur du känner!

Jag berättade för två vänner som båda blev lite skeptiska men sa inte så mycket. Sedan berättade jag för min mamma av den enda anledningen för att det är en operation och att jag ska sövas. Trodde hon skulle bli arg, besviken och rentav elak faktiskt... Men hon sa att det ville hon också göra! Hon har aldrig haft små bröst men hon har ju ammat 6 barn... Jag blev helt paff! Jag hade förberett mig som en galning med fakta och siffror, men det enda hon tyckte var negativt var att de kostade över 40 000.

Har ingen aning om jag ens tänker berätta för min pappa och bröder, men jag ska nog försöka säga det till mina småsystrar... Även fast jag är en "förebild" och vill verkligen inte påverka dem negativt!

Min pojkväns familj kommer jag inte berätta det för någonsin! OM de skulle fråga mig tänker jag inte ljuga, men inte vill jag diskutera mina bröst med dem för det! Nej, mina bröst rör bara mig och min pojkvän. Det är bara vi som ska leka med dem ;)

Ta det lugnt bara, läs på fakta så att du kan svara på deras frågor så de känner att du verkligen är seriös och hur du känner. 

Jag tycker att det är helt okej att inte berätta före, ångrar nästan lite själv att jag berättade på sätt och vis.. Sen efteråt kan du ju antingen vänta tills (om) de märker och berätta då, eller berätta när du känner för det. Då har du ju ett snyggt resultat att visa som definitivt inte liknar kissies ;)

Jag tycker inte någon har "skyldighet" att berätta om en så intim sak egentligen..

ps. jag ska också till Cosmo i juni 👍

Alltså nu när jag läser vad folk skriver här så känner jag inte igen mig riktigt, alltså mina föräldrar har nog aldrig vart så skeptiska iafl nu när jag tänker efter. jag sa till mina föräldrar redan när jag var 15 år att jag ville göra en bröstförstoring, pappa tyckte att jag inte behövde och försökte intala mig till att jag är fin som jag är. men han vart aldrig arg eller besviken på mig. Han förstår att vissa gör bröstförstoring men han tyckte helt enkelt inte att jag behövde en. Men han var ändå aldrig emot mig och mit val. Han sa att jag får göra precis vad jag vill med min kropp, så länge jag är över 18.

Sen så sa han i och för sig att han aldrig skulle betala mig en bröstoperation.

Ville jag göra en bröstoperation vart jag tvungen och jobba upp pengarna.

Nu är jag 20 år gammal och pappa förstår verkligen hur mycket jag vill det här och vet att jag inte har ekonomin för att göra en bröstoperation därför erbjöd han sig att betala den åt mig. :) har världens bästa pappa.

Sen så tycker jag inte att det är så jobbigt och berätta en sån här sak för mina närmsta. och nu är det så att jag bor hos pojkvän och hans familj så dom är som min familj. min pojkväns mamma är som min andra mamma and so on. känner att jag kan prata öppet med dom om nästan vad som helst :) Min pojkäns syster har gjort en bröstförstoring så brukar mest prata med henne ang det. :) känns jätteskönt, inga konstigheter.

Jag tänker inte berätta det för mina föräldrar om jag får genomföra operationen som jag vill.
Min mamma har knappt klarat av tatueringar och piercings så jag tänker bespara hennes hjärta det här :P
Egentligen tror jag inte att hon skulle ta operationen så illa, hon skulle acceptera det för eller senare, skulle väl antagligen tycka att det var en onödig "risk".. Sen när frågan "Och vad kostade det här då?" skulle komma upp så skulle jag få äta upp svaret i all evighet.
Jag ska inte göra en alltför stor förändring, så hade tänkt gömma mig hos antingen min bästa vän eller hos en nära släkting i en annan stad första veckan efter operationen och sen hoppas på att det räcker att skylla på att man har ryggskott eller nåt när man kommer hem efter det.

Jag tycker absolut att man ska berätta det för nära och kära om man vill det, och vill man det inte, antingen man har skäll eller inte, så ska man inte det. Gör det som känns rätt :)

Jag berättade inte för mina systrar innan operationen. Det skulle jag nog ha gjort. Dom blev ledsna för att jag inte hade det förtroendet för dom o att jag berättat det för mina vänner innan dom fick reda på det. Dom säger att dom skulle stöttat och hjälpt mig medans jag trodde att dom skulle vara helt emot det och tycka jag var ytlig. Så mitt råd är att berätta men det är upp till dig för det är din kropp.