Vanligt att känna så här inför? Knäppa tankar..

Snart är det dax, den 19 Maj!

Stundvis glömmer jag bort det, känns som jag väntat så länge så det börjar kännas inaktuellt...

När jag kommer på att det närmar sej blir jag livrädd...nästan som att någon tvingar mej.

När jag ser mej i spegeln för att kolla om det verkligen är nödvändigt så konstaterar jag ju att jo, det är nödvändigt! Om jag skulle avboka skulle jag vara sjukt besviken att inte få några bröst så det är inget alternativ, jag är säker!!

Tror det handlar om att väntan är lång och min vardag är fullt upp med barnen och jobb, och att det är lite ångestladdat att slänga iväg såhär mycket pengar på bara mej själv...vi hade behövt dom till så mycket annat...

När jag tänker mej hur jag vill att jag ska se ut efteråt känns det underbart, hoppas bara att det blir något sånär likt det jag tänker mej...:P

Jag har så många funderingar men ingen att ta dom med....min sambo kan omöjligt sätta sej in i min situation och är väl lite trött på bröstprat...;) Min syster vet men får inget direkt bollplank där...och endast en arbetskollega vet, hon är jättestöttande och lite avundsjuk, tycker det är spännande men tyvärr finns inte så mycket tid till samtal oss emellan på jobbet....därför går det bara runt i mitt huvud när jag tänker på det och är väldärför det känns så overkligt...