Vänner som "tiger ihjäl" bröstförstoringen

Jag vet vad du menar. Min mamma och en av mina systrar var inte positivt inställda på operationen från början. Fick sedan en chock när jag sa att jag nu hade gjort bröstoperationen.

Min mamma vill knappt prata om det nu i efteråt ( nu är det 7 veckor sedan) Hon har bara frågat 1 gång om jag har ont (direkt efter op.) Sen har hon iofs sagt flera gånger och påmmint mig om att jag ej ska bära min yngsta dotter.

Min syster vill inte prata om det alls. Jag vet att hon tycker det var en onödig op. Och att jag är bara är utseendefixerad. Hon fick se brösten en gång. Inte för att hon bad om det, utan för att jag tyckte det var roligt och ville visa henne =) Men hon är väldigt pryd av sig och sa att hon ville inte se.. tyckte de såg "läskiga" ut och var som "bomber" haha...

Tycker verkligen inte själv att dom ser särskilt stora ut... Större än innan såklart men inga bomber!

Jag tycker inte det är nått konstigt att ingen säger så mycket om det, men det är nog för att jag själv inte tycker det är nått att prata om. :P

Har berättat för mina vänner och sen tycker inte jag det är nått att gå och nöta om utan det är som det är. Men de är klart de som haft någon fråga om det får dem gärna fråga om det är nått. 🙂

Jag märker lite samma sak med några som vet om det. Ingen är negativ, men ingen vill verkligen alls prata om det. Kan klippa av om jag tar upp ngt runt det o prata om ngt annat. För deras del tror jag nog inte det handlar om avundsjuka utan rent ointresse kombinerat med att det är så intimt o personligt för de flesta.

Jag menar, hade jag innan jag började tänka på bröst dygnet runt ;), mött ngn som pratade om fylliga överpoler, put, bröstveck, synliga ärr, sideboobs, underpol och uppnosighet m.m... och gjorde det helt ogenerat hade jag nog känt att malplacerad i sammanhanget. Nu skulle jag kunna diskutera bröst med vem som helst helt kliniskt. Däremot har jag "spärrarna" kvar för andra delar, typ mage o underliv. Och om en av mina vänner skulle operera underlivet så hade jag stöttat henne men hade kreverat om jag fick höra om hennes blygdläppar varje gång vi sågs liksom 😉 Tänker jag iaf.

Det är nog väldigt olika. Jag var öppen med min operation innan det var dags, för at tinte chockera för mycket med tanke på storleksförändringen. Efteråt har någon enstaka frågat och varit nyfiken, medans de flesta inte sagt något alls. Jag tror att det mycket beror på att i och med att de själv inte genomgått operation så har de inget att relatera till. Den jag mest pratat med är en kollega som två månader efte rmin bröstförstoringen gick genom gastric bypass, för vi hade lite lika frågeställningar.

Med syskon och familj var det också mycket olika. Min mamma fick hjälpa mig med duschen första två veckorna, så hon frågade så klart en massa. En bror sa inte ett ord. En annan brors första kommentar var "Hur går det med nya tuttorna??"

Det behöver inte betyda något at tingen pratar om det. Klart det är en stor och viktig förändring för mig. Men andra har inget att relatera till och förstår därför inte.

Tack hörni för era svar. Jag får bära dem med mig. Även om jag, i min egen värld, någonstans tänker att vänner och familj kunde bry sig mer - särskilt när man haft komplikationer och hellre pratar om känslorna kring det än om överpol och likn. - så får man kanske acceptera att de i längden inte är så intresserade. För vissa känns det kanske för privat, för andra är det känsligt i relation till deras egen kroppsuppfattning och ytterligare andra bryr dig bara inte om det. Det som är skönt med det här forumet är att man både kan få medhåll/förståelse OCH totalt motsatta åsikter och typ en "wake up call". Kram!