Vännernas fördomar om bröstförstoring

Skit i att berätta helt enkelt. De kommer ju märka när det är klart men då är det åtminstone gjort och du slipper det avrådande tjatet och kan koncentrera dig på att se fram emot operationen istället.

Håller med. Håll det hemligt tills det är överstökat. 
Jag har inte sagt det till en käft och skulle jag gjort det så hade ALLA avrått mig. Orka. 
Nej du, vänta tills du har opat dig :)

Jag har gjort som dig, endast sagt det till min familj och pojkvän. Säga något till vännerna tänker jag inte göra förrän efter för det är som både Milia och Sjörövare säger bättre så man slipper deras åsikter och prat utan man kan bara se fram emot operationen istället. :)

Håller med alla ovanstående.

Efter ett tag så känns brösten som att de alltid suttit på din kropp och det är inget konstigt med det. Då det är så självklart för dig är det ingen big deal att andra får reda på det. De kommer förresten bara att vara avundsjuka!

Bra val med Tuve, han är toppen! 

Det låter vettigt att inte säga något till dem..

Jag tror dock att de kommer bli sura om jag inte säger något, men jag tycker inte att de har med mina bröst att göra, det är ju min kropp och mitt val..

Tack för tipsen, det känns lättare att inte säga något nu :)

Läängtar såå till operationen!!

Jag sa inte iheller något.. kände lite också att dem kommer köra snacket "va nöjd med dig som du är" och nog mycket förvåningar då jag aldrig har skämts eller mått dåligtöver mina bröst (fattar inte varför det måste gå så långt för det ska vara okej göra en bröstförstoring.. då har folk lättare att förstå oftast)

Men jag tyckte inte mina bröst va fula innan och aldrig lidit men ville ha större.. så jag pallade inte med alla deras frågor eller uppmaningar om att inte göra det.

Efter kunde dem få veta för då skulle jag iaf slippa alla uppmaningar till att inte göra det :P Men självklart fick jag endå alla frågor om varför.. men frågorna va nog lättare att hantera efter, när dem såg det inte handlade om "porr"bröst...

Känns som det är svårare att sitta och svara på frågorna innan operationenför oftast så har andra en fel syn.. som man ska göra typiska "utvikningstuttar". Och det kan göra det ganska knepigt att få dem förstå svaren på frågorna när dem sitter inne med fel syn.. för då är det ganska logiskt att har dem fel syn så kanske inte svaren på frågorna blir så lätta för dem att förstå

Men nu efter så såg dem ju mina bröst i samband med frågorna vilket gjorde det enklare för dem att förstå min syn över vad en bröstförstoring handlar om...

Om du fattar vad jag menar :P

Och dem va faktiskt väldigt nyfikna på se och känna på mina bröst :P Och för min del sa jag att de får tafsa så mycket dem vill hahah :P

Jag valde att berätta för dem jag ansåg vara mina vänner just av den anledningen att jag inte vill höra spekulationer och skitsnack bakom min rygg... Som ni vet så brukar tjejer tyvärr vara experter på skitsnack!! Detta ville jag undvika. Vissa tog det bättre än andra men genom en sådan sak ser man vilka som é riktiga och vilka som é oärliga.. En riktg vän förstår, det gör inte en låtsas kompis enligt mig. Jag anser att ärligheten varar längst, även i en sådan här fråga också.

Skit i att berätta, jag har berättat till två utav mina vänner, de som jag visste skulle stötta mig till 100%, de andra har jag inte sagt något till. Och än så länge har de inte märkt något...tror jag i alla fall ;) Kommer inte berätta för dom nu heller. Men om de någon gång skulle få reda på det, vilket de någongång kommer se, så kommer de nog bli sura för att jag inte har sagt något. Men då kommer jag berätta för dom att jag inte sa någonting för att jag inte ville höra några dumma kommentarer.

Äkta vänner stöttar en oavsett !

Jag berättade till ALLA! Typ..;) Jag var öppen om de, och pratade gärna om det. Vissa höll med mig, vissa inte. Men de stuntade jag i. Men sen när det var över, åren gick, och spänningen var över slutade jag faktiskt prata om de. Hela min fästmans familj visste ingenting fram tills nu när jag har berättat att jag måste byta ut mina PIP. Och innan jag berättade så hade jag den känslan du har nu. Jag var alltså nervös att berätta 3 ÅR efter min op. Men alla har tagit det bra, och är det människor som älskar dig, så blir det bra ska du se! ;) Lycka till!

Hej!

Jag känner precis som du.. Jag bor i en liten håla där alla känner alla och det är mycket skitsnack:/ Jag har berättat för mina närmsta vänner och min man såklart.. Men inte för mina föräldrar och övrig släkt! Känns som att jag kommer att vänta med det tills efteråt!

Det som jag tycker känns jobbigast är att berätta det för chefen och de jag jobbar med, eftersom jag kommer att vara sjukskriven 2-3 veckor.. Kanske inte behöver berätta varför för jobbarkompisarna men de kommer ju att se vad som hänt:)

Ser att du oxå valt Citadell.. Hoppas vi kommer att bli nöjda! Lycka till!!!!!!

Jag började med att berätta att jag tänkt operera brösten för min närmaste vän men efter att blivit starkt avrådd så tror jag att jag inte ska berätta det för fler (har bara berättat för absolut närmaste vännen). Vi har diskuterat bröstförstoring/skönhetsoperationer i mer generella sammanhang i kompisgänget och de har uttryck åsikter emot. Behöver inga moralpredikor eftersom jag redan bestämt mig och det bara är en frågan om när. Tänkte inte heller berätta för familjen utan bara min pojkvän. Känns inte som att de behöver veta det.

Jag anser att du bör säga det till dem! Vad är det för vänner om man inte kan prata om allting utan att känna sig dum? De borde stötta dig i dina beslut och försöka förstå hur du känner, inte försöka få dig på andra tankar. Tror det är värre att inte säga något och bara göra en op och vänta på att de ska märka något för att prata om det då. Bättre att ta det innan och verkligen förklara varför du gör det! Hoppas det löser sig!

Tack för alla tips, det verkar som om det är fler än jag som haft problem med att berätta för sina vänner.. Självklart så håller jag med om att riktiga vänner borde stötta en oavsett, men om jag berättar det innan operationen så vet jag att de kommer att försöka övertala mig om att inte göra det. Jag orkar inte ta massa konflikter i onödan, jag har ju redan bestämt mig! Jag önskar att de kunde förstå mig och jag tror (och hoppas) att de kommer att acceptera min förstoring när jag väl har gjort den (då kan de ju inte göra så mycket åt saken). Det är tråkigt att man måste försvara att man vill göra en bröstförstoring!! Är det så konstigt att man vill känna sig lite kvinnlig och inte ha två smultron till tuttar?! 👍

Jag tycker inte heller att du ska berätta för dem innan. Om du får sårande kommentarer eller något annat kommer du inte att vara lika glad och positiv när det är dags och det ska du verkligen inte riskera. Alla vi här som gör något med våra bröst har ju våra egna anledningar till det, det angår ingen annan och deras åsikter räknas inte heller i det beslutet. Att prata om att man ska vara nöjd med det man har, det är sådan dubbelmoral med det. I så fall skulle man ju inte sminka sig, färga håret, använda bh eller alla andra saker vi gör för att känna oss fina. Jag tycker livet är alldeles för kort för att gå omkring och inte må bra. Komplex tillför ju inget positivt till tillvaron. Ju bättre man mår med sig själv desto mer har man också att ge av sig själv till andra så jag kan inte se något negativt med att fixa o trixa lite. Så, om du vill berätta gör det när du känner dig nöjd och glad med det du gjort för dig själv! Stort lycka till!! Jag ska göra min op om lite över en månad och längtar förfärligt mycket! 😀

Jag tror eller jag vet att mina vänninor, kanske inte alla men vissa kommer att säga detsamma till mig. Kanske mest för att de tycker att jag är för gammal för att göra en bröstförstoring och att man ska vara näjd med det man har. Men vad de inte vet är hur mycket jag har lidit för min lilla byst. Så bry dig inte, det är din kropp och du gör vad du vill med den! Vi kommer att bli så snygga och nöjda med oss själva sen. Då är de nog avundsjuka, tror jag. Stå på dig och lyssna inte!

De är svårt detta att veta "VEM" skall man berätta det för, jag har gjort nu min operation Storbukplastik och bröstförstoring. Jag trodde att jag skulle ha mina föräldrars stöd, för detta men icke, tänkte så här att jag pratar med mamma om vad jag skall göra, hon är pensionär och har jobbat inom vården, hon har kunskapom omläggning av sår samt att hon kan fälja med som stöd när jag skulle operera mig,,,, men icke de :-( Hon/ de säger att jag gör mig till åtlöje..... men det är jag som skall må bra. De är inte många jag har sagt att jag skall göra "båda", men de flesta vet vilken "resa" jag gjort, har gått ner ca 25 kg på ca 1 år.Det hänger och slänger, ingen än jag själv vet hur jag mår... Men tänker så här att märker de inget så.... :-))))

Jag anser att jag kommer att fortsätta vara samma tjej, men med lite större tuttar ochmen mindre mage :-) Folk har fördommar om att man blir dum i huvudet med lite silikon hahahaha