Varför är alla så kritiska!?

Jag vill också göra mina bröst och kan till viss del känna att folk gör sig löjliga över mig. Jag har haft 95 E och sen efter min viktnedgång har jag hamnat på en liten 70 B. Men i slutändan e det din kropp och känner du dig säker på din sak och det känns som att du hade mått bättre med en bröst op tycker jag du ska göra det.

Det alltid finns nån som inte förstår eller vill inte förstå heller..o finns många folk som är avundsjuka.. Jag kommer att fixa mina bröst med, pratade redan med föraldrar, kompisar om  vad jag kommer att göra o det spelar ingen roll vad de tycker o tänker..Jag vet vad är bäst för mig!!!

Ja, jag känner mig säker men att konstat höra alla jag berättar för säga att det är en jätte dålig idé gör att jag tvekar. Tänkte först inte berätta alls men kändes oundvikligt då jag fortfarande bor hemma och mina kompisar komemr ju absolut märka det. Jag har långt från gått ner lika mycket som dig men har ändå gått ner en kupstorlek till A och jag saknar bara det lilla. Jag vill inte ha jätte stora bröst, jag vill bara att det ska se portionerligt ut.

Det kanske handlar om att de som står dig närmast vill att du ska vara nöjd med dig själv som du är.

Sen finns det säkert andra som inte står dig så nära som kanske rentav skulle bli avundsjuka på dig om du gjorde dina bröst.

Men det är ju bara du som kan bestämma, det är ju din kropp och du som ska vara nöjd och trivas med dig själv.

Informera dig noga om risker och ta tid på dig att hitta en kirurg som du känner dig trygg med.

Om du sen känner att det är en operation du vill göra så go for it! Hoppas även att dina nära då kan stötta dig.

Lycka till!

Mvh Elize

Majoriteten jag har berättat för har också förhållt sig negativt till mitt beslut, men man får helt enkelt va ego å göra det som känns bäst för en själv!

Känns som jag läst allt som går att läsa om ämnet och övervägt. Om jag skjuter upp det nu vet jag att jag kommer ångra mig senare i livet. På konsultationen fick jag sånt enormt förtroende för Peter på Citadellkliniken så känner mig jätte trygg med honom :)

Tycker bara det är så tråkigt när folk i ens närhet inte vill stötta, det är en riktigt stor förändring och man vill ju gärna ha någon som stöttar en.

Jag ska försöka vara lite ego :P  Ser verkligen fram emot min op :D

Folk är AVUNDSJUKA. I Sverige ska man inte vara mer än alla andra. Det vet du väl? ;)
Men tyvärr är det lite så...

tycker de är så tråkigt så många är kritiska o emot det. visst man ska inte stötta plastikkirurgi för de är en risk och de sista man vill göra för o va nöjd med sig själv. men en bröststorlek kan man inte göra större utan operation, och dumt o säga det inte blir fint på dig. vad vet de om det? de är väl inga kirurger! Men när du väl gjort din operation o de ser hur nöjd du är blir de säkert glada för din skull :)

min mamma tycker de mer är otroligt man kan ändra brösten som man gör med kirurgi o blir väldigt nyfiken och är inte alls emot det, är skönt att ingen i min närhet varit emot det, men däremot är de emot MINA bröst o storleken på dom. de är jag jäkligt less på o kan inte prata om de med nån annan än ni här på forumet då alla tycker de är för stora. kan prata med sambon med men han är ju jäkligt less på allt bröstsnack haha, trots han är kille :P

Ja, får hoppas de går bra med min operation och att de blir glada för mig. Kommer bli riktigt sur om någon säger till mig efteråt att de inte ser bra ut. På konsultationen var det inget snacka om att brösten inte skulle bli bra efter en operation så jag tror att de kommer bli fina :) Men känns lite som att folk utanför detta forumet, iaf de jag pratat med är ganska trångsynta, "nej operera sig kan man ju absolut inte göra..." Jag har provat geleinläggen och allt de men jag vill att brösten ska vara en del av mig.

Malin88: Vad bra att din mamma var nyfiken och så. Responsen jag fick var lägg pengarna på en psykolog och att det bar en jätte dålig idé. Sen absolut inget, hon vill inte ens prata med mig om det.

det är lite din mammas "jobb" att vara kritisk men ta inte åt dig - hon vill bara ditt bästa! därför berättade jag för min mamma EFTER jag gjort operationen, 2 månader efter t o m. Och hon sa att jag såklart borde ha bearbetat mitt komplex med hjälp av en psykolog, men gjort är gjort och eftersom dom är normalstora nu och hon inte ens märkt något kunde hon liksom inte säga något. fick negativ respons av flera vänner också, som bara hade fördomar men nu har totalt ändrat uppfattning om tjejer med silikon :) skit i vad alla andra säger, det är din kropp och du som ska må bra av det!

Hoppas mina vänner med kommer förstå efter min operation :) Hade gärna inte berättat för mamma innan men eftersom jag bor hemma och hon skulle märka att jag låg orörlig i sängen i någon vecka, och att jag behöver henne för att komma hem från kliniken kändes det oundvikligt :P

Alla verkar ha så bra iställning här att det är ens egen kropp och man gör det för en själv, jag tänker aldeles för mycket på vad alla andra anser om mig och men jag vill ju göra detta för min egen skulle. Ska försöka anamma detta tänket att strunta i andras åsiket om min kropp. :D

tycker de låter lite överdrivet att man bör gå till psykolog hehe. man är ju inte psykisk sjuk för man vill förbättra sitt utseende. däremot om man aldrig blir nöjd o operera om sig hela tiden o de aldrig finns ett slut bör man gå till psykolog för då sitter inte problemen i utseendet utan i huvudet. hjälper inte o intala sig själv att man är fin som man är, utan om man gillar större bröst så gör man ju det o om man kan göra de större o vet man kommer trivas mer så varför inte :) bara man blir nöjd när man väl fått de man velat ha så finns de inga bekymmer :) 

hatar med de geleklumparna från lindex, eller jag älskade dom innan op, men hatade att man va tvungen o ha dom i bhn hela tiden för o få bröst.

Hehe, jag kan säga att det inte är helt lätt att tala om att man inte bara är opererad utan driver ett helt forum om plastikoperationer heller!💡

Jag är definitivt ingen stereotyp platinabimbo med megatuttar på pinnsmal kropp, där inget är originalutrustning. Jag vill verkligen inte att nån ska uppfatta mig som ens nåt åt det hållet eller helt fejkad hela jag. Speciellt då mitt engagemang här bottnar i att jag vill att ingen annan ska hamna i samma komplikationskarusell som jag och jag lika gärna kan säga åt nån att jag aldrig hade opererat mig om jag sett ut som hon.

Men föreställ er konversationen:

-Jaha, och vad gör nu när du inte jobbar då?

-Tränar och driver ett forum om plastikoperationer.

-Ääähhhh. Okej.... Är du opererad själv..? *samtalspartnerns ögon på väg ner i urringningen*

-Åtta gånger...

-Ääähhh. Jahaaaa....
*pinsam tystnad och nån som undrar vad man är för fejkufo*

.... försök vända den konversationen åt nåt trevligt håll!

Så jag kan säga att det INTE är det första jag berättar om mig själv och på jobbet vet de ingenting.

Försök inte tänka så mycket på vad andra tycker!! Utan vill du göra det, känner du att det är rätt och att du kommer att acceptera dig själv bättre så tycker jag att du ska göra det.

Att det är mycket pengar och så.. Jo visst det är mycket pengar men att killar köper bilar, skotrar, basar m.m. sen spenderar dom massa pengar på dessa grejer sen säljer dom sakerna med en massa förlust och det handlar om bra mycket mer pengar än 40 000kr. Du lägger ut dessa pengar på dig själv, för att du ska må bättre. Så resonerade iaf jag när min mor och far tyckte att jag slösade pengar.

Lycka till:)

Oj vad många operationer. Hemskt att du råkat ut för så många komplikationer ju.

Kan tänka mig att de där pinsamma konversationerna är ganska så jobbiga. Jag är rädd för att om man träffa helt främmande personer på en fest eller något och de direkt frågar om man är opererad och spämplar en från början. Operationer är ju inte hela ens personlighet som vissa tänker.

Min mamma var jättekritisk till min operation, men accepterade det ändå. Efter operationen visade jag henne bilder på mitt utgångsläge och då började hon nästan gråta och fick dåligt samvete för att hon försökt hindra mig... Kanske kan du oxå visa henne? Allt min mamma sa påverkade mig verkligen och jag tänkte avboka operationen typ 3 dagar innan, men är så glad nu för att jag inte gjorde det... Det var ju det här JAG ville innerst inne... Du måste tänka på dig själv!! Visst att det är mycket pengar, men hur ofta unnar du dig själv nåt för omkring 40 000? Pengar ska man ha respekt för visst, men det kommer nya oxå. Jag skulle kunna betala miljonen om jag visste att jag skulle få perfekta bröst :) Innan OP var jag hemlig och ville inte att nån skulle veta egentligen, men nu bryr jag mig faktiskt inte :)

Jag har kännt av det till en viss del, har i för sig inte vågat säga nått till min pappa eller syster, men min mamma sa till en början att de va onödigt men sen sa hon ändå att hon skulle stötta mig och följa med om jag ville. Det är nog jag som är lite för feg och inte vågar berätta om det till så många, så kommer inte göra det heller. De andra som jag berättat för har inte haft någon direkt åsikt faktiskt, berättade att jag hade varit på konsultation för en bröstförstoring och de svarade bara; okej. Det va ingen som frågade när jag skulle operera mig eller något.

Tack för alla svar, ni har verkligen fått mig att må bättre över operationen. Utan er hade jag nog ställt in den och antagligen ångrat mig resten av livet :) Ni är så underbara.