optimus
Kvinna ·
världens kanske nojigaste person just nu...
HERREGUD! Jag opereras om 9 dagar (8/2) och jag är så nervös så jag inte vet vart jag ska ta vägen... Antar att det är normalt att man går igenom den fasen såhär nära operationen... Måndag/tisdag ringer min kirurg och vi beslutar det sista om storlek och så... shit, är så orolig att det inte blir bra nu... alltså jag känner mig trygg med honom och så, men nojjar ändå för resultatet... fy.. några lugnande råd eller något? Försöker fokusera på att det bara kan bli bättre...
Och så är det det här med mamma, vill så gärna berätta för henne, men det tar emot... det är bara 9 dagar kvar, tänk om hon får en chock om jag berättar nu och jag kommer börja nojja ännu mer... vet inte vart jag ska ta vägen riktigt.... 😢
Sortera efter
Anonym användare
Anonym användare
Vity
Kvinna ·
Vet du vad.. jag har faktiskt inte heller berättat för min familj. Jag är liksom du just så orolig över att dom kommer nojja ihjäl mig om jag berättar nu före - så jag tänkte break it gently i efterhand. Kanske nån vecka efter ;)
Då är det gjort och ingen skada skedd!
Tänker mig också att man kanske gör dem en tjänst iom att såna här stora operationer oftast lockar till oro eller massa tjat som kanske inte behöver höras av den som redan bestämt sig.
9 dagar kommer gå så sjuuukt fort!! Du är snart klar :) Hoppas vi här kan vara till nån hjälp för dig så länge.
aderia
Man ·
Så fort du har pratat med Gunnar så tror jag att du kommer känna dig rätt lugn, det gjorde jag. Sen hade jag ju iofs turen att ha mina barn fram tills dagen innan operationen så då hade jag inte tid att vara så nervös. 🙂
Snart ligger du där på Addoc hospital och blir VÄL omhändertagen!
optimus
Kvinna ·
optimus
Kvinna ·
Anonym användare
Jag skrev värsta långa pepp-inlägget till dig igår och så försvann det när serverna krachade och jag ooorkar inte skriva om det! haha🙂 Men själva grejen jag ville få fram vara bara att det kommer gå så himla bra och om du inte känner för att berätta för din mamma så behöver du inte för det är din privata ensak och egentligen ingen annans att lägga sig i. Jag berättade för mina föräldrar och det var superjobbigt men det känns bra så här i efterhand. Tänk att det bara är 8 dagar kvar nu! Själv har jag 3 veckor kvar exakt och bara önskar att tiden ska flyga!!
optimus
Kvinna ·
Vad gullig du är! Glad jag blir av omtanken!! Det som är lite jobbigt med min mamma är att hon inte bor i samma stad som mig och hon kommer vara hemma veckan jag ska opereras och därmed vilja träffa mig, vi har en så nära relation i övrigt så jag bara borde få tummen ur... och berätta det. Det kommer nog snart tror jag :P haha..
Tack för peppen, det behövs verkligen nu... Hoppas tiden bara flyger iväg ja så vi har det överstökat snart o sitter här med skitfina tuttar som vi kan visa omvärlden 😉
pepsi80
Kvinna ·
Ta det lugnt tjejen..det kommer bli så bra så.. När kirurgen ringt så kommer det kännas lugnare..iallafall på planet storlek..sen blir nu väl nervös inför opdagen men det är ju helt normalt (även denna nojja du har nu är normal) 😉
Oj du har inte sagt nå till din mamma..hmm..är hon emot plastikkirurgi så kanske det blir som en chock för henne, men har du pratat med henne om det så är hon ju lite förberedd på vad som kanske kan komma.. Jag vet inte hur jag hade gjort..jag står min mormor närmast (närmare än min mamma) men jag vågade inte berätta för henne att jag skulle operera mig första gången..det fick hon veta två år efteråt haha när hon råkade få syn på ett av mina ärr i armhålan. haha jag trodde ju hon skulle bli arg eftersom jag gjort det men hon sa bara.. Jaha, jag trodde bara dem hade vuxit ändå! Sen var det bra med det..
Detta kanske inte gav dig nå lugn i kroppen..men gå efter magkänslan, det ska man alltid göra..känns det bäst att berätta för din mamma så gör det, annars låter du bli och berättar efteråt när du börjat återhämta dig.. Lycka till från mig!