Fråga kirurgen

Hej,

Det kan absolut vara möjligt att göra en stor bröstförminskning från ungefär G-kupa till ett betydligt mindre bröst. Däremot går det inte att garantera att slutresultatet blir exakt en B-kupa.

Kupstorlek är svår att översätta till en bestämd bröstvolym i milliliter, eftersom kupan är beroende av thoraxomfånget och dessutom varierar mellan olika BH-märken och modeller. En B-kupa på en smal bröstkorg motsvarar därför inte samma volym som en B-kupa på en bredare bröstkorg. Vid planeringen är det mer relevant att utgå från kroppens proportioner, bröstens bredd och hur litet bröst som kan skapas med en bra och säker form.

Det som främst begränsar hur mycket bröstet kan minskas är blodförsörjningen till bröstvårtan och vårtgården. Vid en vanlig bröstförminskning lämnas dessa förbundna med bröstet genom en vävnadsbrygga, en så kallad pedikel, som innehåller blodkärl och nerver. Ju längre bröstvårtan behöver flyttas och ju mer vävnad som avlägsnas, desto större kan påfrestningen på blodförsörjningen bli.

Även bröstens naturliga bredd, mängden hud, hudkvaliteten och den kvarvarande vävnadens möjlighet att formas har betydelse. Om man gör ett mycket brett bröst alltför litet kan resultatet bli platt eller oproportionerligt, trots att en stor volym har tagits bort. Tidigare bröstoperationer, nikotinbruk och andra faktorer som påverkar cirkulationen kan också begränsa möjligheterna.

Vid de flesta stora förminskningar kan bröstvårtan flyttas med bibehållen pedikel. Ett fritt transplantat av bröstvårta och vårtgård kan bli aktuellt vid mycket stora och tunga bröst, särskilt när bröstvårtan behöver flyttas en mycket lång sträcka eller när blodförsörjningen annars bedöms vara osäker. Då lossas bröstvårtan helt och återplaceras som ett hudtransplantat.

Ett fritt transplantat möjliggör en större förminskning men innebär viktiga nackdelar. Känseln blir vanligen kraftigt nedsatt eller försvinner, amning blir inte möjlig och vårtgården kan få förändrad färg, form eller projektion. Metoden används därför endast när den bedöms nödvändig för att kunna genomföra operationen säkert.

Om målet är ett så litet bröst som möjligt är det viktigt att säga detta tydligt vid konsultationen. Efter undersökning och mätning kan man bedöma hur stor förminskning som är realistisk, om bröstvårtan sannolikt kan bevaras på en pedikel och vilken form som kan uppnås utan att säkerheten äventyras.

Du är hjärtligt välkommen till mig på en konsultation för en individuell bedömning och för att diskutera vilka möjligheter som finns utifrån just dina förutsättningar. 🩵

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi och Allmänkirurgi

Hej! Utifrån det du beskriver låter du som en god kandidat för en bröstförminskning. Att du lyckats gå ner från 75 till 56 kg är en fantastisk bedrift, och din stabila normalvikt i kombination med dina brösts storlek och fysiska smärtor i axlar, nacke och rygg gör att en operation har goda förutsättningar att ge avlastning i din vardag. Med dessa mått och besvär kan du dessutom ha goda chanser att uppfylla regionens medicinska kriterier för en offentligt finansierad operation, så det kan vara värt att börja med att be en vårdcentralsläkare om en remissbedömning om du vill undersöka den vägen.

När det gäller din ålder och PCOS är det inget som hindrar en operation. Vid 19 års ålder och efter en stabiliserad viktnedgång har bröstkörtelvävnaden i regel vuxit färdigt. PCOS kan ha bidragit till körteltillväxten i tidiga tonåren, men diagnosen i sig påverkar varken operationssäkerheten eller sårläkningen så länge du är frisk i övrigt och vikten hålls stabil.

Din oro för nekros av vårtgården och bröstvårtan är fullt förståelig att känna inför en operation, men statistiskt sett kan jag lugna dig: total nekros är en extremt sällsynt komplikation, särskilt hos en ung, normalviktig kvinna som inte röker (risken ligger långt under 1 procent). Vid en modern bröstreduktion skärs inte bröstvårtan loss, utan den flyttas uppåt på en bevarad vävnadsstjälk med intakta blodkärl som försörjer området. Cirkulationen kontrolleras kontinuerligt under operationen så att förflyttningen inte riskerar att påverka bröstvårtan. Det som är något vanligare är små, ytliga sårglipor i T-korsningen under bröstet eller mindre fettnekroser på djupet, men det läker kroppen i regel ut komplikationsfritt med enkel sårvård.

Så länge du är icke-rökare har du med din ålder och fysik bästa tänkbara biologiska förutsättningar.

Lycka till!

Hej! Tack för en bra fråga, det är många som undrar om amning och bröstoperationer.
Det går eventuellt att amma efter en bröstförminskning, men operationen kan minska mjölkproduktionen och ibland göra att amning inte fungerar om mjölkgångarna från bröstkörtlarna till bröstvårtan blir påverkade.

Forskningen ger ganska varierande besked. I sammanställningar har omkring 60% rapporterats kunna amma efter operationen, men det betyder inte att alla har kunnat helamma. Ibland räknas även kortvarig amning eller amning som behöver kompletteras med ersättning. Därför går det inte att använda en sådan siffra som en säker prognos för en enskild person.

Det finns tekniker som bättre bevarar förutsättningarna för amning. Då är det mer sannolikt att bröstvårtan behåller förbindelsen med underliggande bröstvävnad, så att mjölkgångar, nerver och blodförsörjning kan sparas i större utsträckning. Faktorer som ofta påverkar är hur mycket vävnad som man ska ta bort och hur mycket vårtgården måste flyttas. Ju mer vävnad eller ju större lyft, desto svårare är det för mjölkgångarna att ha kontakt med körtelvävnaden.
Om bröstvårtan däremot behöver lossas helt och sättas tillbaka som ett transplantat går dessa förbindelser förlorade, och man kan då inte räkna med att kunna amma från det bröstet. Fråga därför kirurgen hur förbindelserna bevaras med den metod som föreslås för dig.

En annan del av osäkerheten är att den som aldrig har ammat före operationen inte vet hur amningen skulle ha fungerat utan ingreppet. Om amningen senare inte fungerar går det därför inte alltid att avgöra hur mycket som beror på operationen och hur mycket som har andra orsaker. Samtidigt är operationen en verklig riskfaktor som behöver tas med i beslutet.

Om möjligheten att amma är mycket viktig för dig är det rimligt att vänta med bröstförminskningen tills du har fått de barn du planerar och avslutat eventuell amning. Oavsett vad forskningen visar finns ingen garanti i det enskilda fallet. Det enda sättet att helt undvika att just operationen försämrar dina förutsättningar är att avstå från den före amningen. Inte heller utan operation kan någon lova att amningen kommer att fungera.
Det är inga enkla frågor eller beslut, men hoppas detta hjälper dig i ditt beslut.

Johan Thorfinn

överläkare / docent i plastikkirurgi

Linköping

Hej,

Jag förstår att tanken på en längre narkos kan kännas orolig. En bröstförminskning och ett bröstlyft är dock i grunden samma typ av operation och utförs vanligtvis samtidigt.

Vid ett bröstlyft tar man framför allt bort överskottshud och formar om den befintliga bröstvävnaden, medan man vid en bröstförminskning även tar bort en större mängd bröstvävnad och fett för att minska bröstens volym och tyngd. Vid båda ingreppen flyttas bröstvårtan och vårtgården vanligtvis till en högre och mer proportionerlig position.

Att först förminska ett så stort bröst och sedan lyfta det vid en senare operation ger därför sällan någon fördel. När volym tas bort behöver bröstet samtidigt formas och överskottshuden anpassas. Annars riskerar bröstet att bli tomt och hängande. En uppdelning skulle dessutom normalt innebära två narkoser, två läkningsperioder och två operationer – alltså snarare ett dubbelt lidande.

Vid storleken 80H görs normalt förminskningen, omformningen och lyftet vid samma operation.

Din oro för narkosen är viktig att ta på allvar. Inför operationen görs en individuell bedömning utifrån bland annat ditt hälsotillstånd, dina läkemedel och eventuella riskfaktorer. Du kan också få tala med narkosläkaren i förväg och gå igenom hur narkosen planeras och övervakas.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej! Tack för din fråga. Efter en bröstförminskning är nedsatt känsel i bröstvårtan vanligt den första tiden, men hos de flesta förbättras känseln successivt under månaderna efter operationen. Den vetenskapliga litteraturen visar att omkring 78 % behåller sin känsel på ungefär samma nivå som före operationen, även om siffrorna varierar mellan olika studier och operationsmetoder. 

Risken för en bestående förändring beror bland annat på vilken kirurgisk teknik som används, hur mycket vävnad som behöver tas bort och bröstets ursprungliga storlek och form. Därför går det inte att ge en helt ärlig och säker individuell procentsiffra utan att bedöma just ditt fall. Det är också viktigt att skilja på minskad känsel och total känselbortfall – permanent total domning är betydligt mer ovanligt. 

Det är alltså en verklig risk, men för de flesta patienter är förändringen övergående eller begränsad, och känseln fortsätter ofta att återhämta sig under det första året. 

Hej,

Menar du få godkänt av Landstinget så blir det svårt då de utför bröstförminskningar av mindre omfattande grad liksom reduktion i könsbekräftande syfte eller för att minska cancerrisk. Att ta bort bröstkörtelvävnaden är oåterkalleligt men görs av olika anledningar utan de ovan nämnda tex vid smärttillstånd. Att avlägsna bröstvårtorna bör diskuteras i detalj under en konsultation då det spelar roll för framtida funktion samt rent utseendemässigt.

Rent tekniskt är det inga svårigheter med ett sådant ingrepp men skall utföras av van bröstkirurg.

MVH Angelica Hagelberg

Hej!

Efter en bröstreduktion brukar vi rekommendera att sova på rygg i cirka 6 veckor efter operationen.

Anledningen är att brösten under den första läkningsperioden fortfarande är känsliga. När man sover på mage uppstår ett direkt tryck på brösten och såren, vilket kan:

• påverka sårläkningen

• öka svullnad

• i vissa fall påverka bröstens form medan vävnaden fortfarande läker

• ge mer smärta eller obehag

Efter ungefär 6 veckor har vävnaderna stabiliserats betydligt och de flesta kan då gradvis börja sova mer som vanligt igen, även på mage om det känns bekvämt.

Mitt råd till patienter brukar vara att lyssna på kroppen – känns det obehagligt är det oftast ett tecken på att man bör vänta lite till.

Lycka till