?

värmlanddusköna haha störtskön familj du verkar ha, kul!

Jag berättade för killen och mina bästa vänner samt min mamma. Även till några på jobbet eftersom jag ska vara sjukskriven så kände att det behövde jag berätta. Sen är det ju en så privat grejj så om man inte vill dela med sig av det så behöver man ju inte det, gör de som känns bäst för dig :)

:))

Eftersom mina närstående fått ta hand om barnen under den tiden vi varit på konsultation så har Jag därför valt att berätta för dem. - Mina föräldrar (min mamma tyckte det var väldigt onödigt när jag berättade det, hon kunde i all sin värld inte förstå varför man skulle vilka göra något sådant, efter någon minut så hon: Tänk på att inte göra dem för stora! Pappa har däremot inte sagt någonting). -Mina svärföräldrar (tyckte också det var onödigt) - Två av mina närmaste kollegor varav min kvinnliga är så glad för min skull och vill veta "ally" i min "resa" och min närmaste manliga kollega som sa: Men va? Men hur ska vi klara oss utan dig i en hel månad? - Min chef (då jag förberett henne på att jag ska bara sjukskriven ett tag i höst. Hennes reaktion var: Tack för att du berättade i tid så jag har möjligheten att fixa en ersättare när du är sjukskriven. Hon frågade lite om operationen och sa sedan: Vi kommer för övrigt förlänga din anställning här hos oss så vi får titta närmare på nya arbetskläder i slutet av sommaren till dig så att det blir lätt för dig att ta på dem. Vi ser även över arbetsmomenten så du slipper de tunga passen) Än så länge har det gått bra. Jag väntar dock med att berätta för mina barn då jag misstänker att det annars skapar oro så långt innan.

Vilken fantastisk chef du har! Att h*n liksom tänker på sånt är ju suveränt.

Jag var så nervös natten innan så jag låg klarvaken och tänkte hur jag skulle lägga upp det. Så hennes reaktion var helt underbart och jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag tänker på det.

Hehe oslagbart ju.

Bara min man som vet. Min bröstförstoring inte så stor så ses de inte skiljer när jag jag kläder på mig.

På mig kommer det synas så jag försöker vara så öppen som möjligt om det till alla. Har däremot velat i många många år, och hade i vanliga fall knappt vågat berätta för min mamma (vet att hennes reaktion hade varit: "onödigt, varför?") men efter att ha fött två barn nu har bröstet blivit mindre och fulare så nu har jag något att skylla på åtminstone, så min mamma är väldigt förstående och nyfiken, och har till och med själv blivit intresserad av ett bröstlyft. Har inte sagt något till svärmor än men vet att reaktionen kommer vara att det är onödigt. Inte själva utförandet och att ha större bröst, utan snarare en pengafråga. Att vi ska slösa så mycket av våra pengar på en sån sak.. blir nästan irriterad i förhand, varför kan man inte bara få göra vad man vill utan åsikter. Bröstoperation är ju knappast ovanligt nuförtiden.

Jag skrev ett inlägg på Facebook så att ingen skulle behöva undra eller "viska bakom ryggen". Tycker inte man ska skämmas över en sån här sak heller. Det ar ju bara en åtgärd för att få känna sig fin, precis som smink eller fina kläder, bara en lite mer avancerad sådan :P

Jag valde att berätta för vänner och familj när det kändes naturligt och bra. Vissa fick veta innan och vissa efter. Jag hade en liten och slapp, knappt, b-kupa men använde alltid väldigt vadderad push-up bh vilket gjorde att många trodde att jag hade större ön vad jag hade. Jag berättade att jag skulle göra en bröstrekonstruktion (låter mindre dramatiskt än förstoring). Vissa blev förvånade men mina närmaste vänner (som sett mig i bikini) förstod. Jag har dock "bara" lagt in 370cc anatomiska vilket inte resulterat i några bomber men som jag förklarade så tyckte jag att om jag ändå ska göra en operation så kan jag lika gärna lägga in så att jag får mina drömbröst. Det är mitt val, mitt liv och om jag inte velat/kunnat stå för min operation så hade jag inte gjort den. Lycka till!

Jag har länge tänkt på en operation och nu när jag äntligen bestämt mig tog jag orden i min mun och berättade för maken, som först inte blev glad men som efter samtal ändrat sig och blivit ett stort stöd. Nästa steg var mina föräldrar som också tog det bra. Utöver dem så vet min syster och tre vänner. Så tänker jag låta det vara. Ingen mer ska få veta. I nuläget iaf.

Jag berättade för min familj, mamma, pappa och mina syskon. Sedan är de några vänner som också vet om det. Några berättade jag för direkt andra har frågat. Men jag tänker som många andra här. De är inget som rör alla andra så jag behöver inte direkt berätta. Men jag står ju för det till 100 % så frågar någon så berättar jag ju :)

Jag har op i mitten på Sept och vet inte riktigt hur jag ska göra om jag ska berätta eller inte för folk. Just nu tror jag bara att jag ska berätta för min syster och svåger då jag räknar med att de får ta barnen på operationsdagen. Mina föräldrar får nog veta tids nog då de lär märka det. Tror inte någon annan kommer märka något då jag som så många andra här alltid haft ordentligt med vaddering ☺

Jag tänker att det ändå kommer synas, så jag har sagt det till en del. Mina föräldrar, mina syskon (det är en av dem som inte vet än, men kommer berätta för honom också). Sedan vet drygt 5 vänner och killen jag dejtade (vi träffas inte längre men gjorde det när jag bokade operationen). Alla har tagit det jättebra, ingen har haft någon invändning förutom mamma som är rädd att det ska bli för stort. Killen var iofs inte så glad i det, men hans åsikt skiter jag fullständigt i :)

För mig var det en självklarhet att berätta för föräldrar och syskon. Vi har alltid varit väldigt öppna så kändes ändå naturligt och inge svårt alls. Mamma ska även med på konsultationen :) Några få vänner vet men tycker inte det är någon brådska heller. Dom närmsta lär få reda på det iaf. Förr eller senare men "löst folk" kan jag va ärlig emot om dom skulle fråga i efterhand sen.

Jag har berättat för mina föräldrar, pojkvän och närmsta vännerna men bett att de håller det för sig själva. Tycker inte de andra i min umgängeskrets behöver ta del av den informationen, inte för att jag skäms över det utan för att jag skulle inte diskutera mina bröst som de är nu (oopererade) så planerar inte att göra det sen heller. De kan undra bäst de vill ;)

Berätta och stå för det, kommer normaliserar då :)

För mig vet min make (såklart ;-)), hans syster och mina 2 bästa vänner. Annars har jag inte sagt till ngn annan. Känns så privat och inget jag kommer sprida runt mig, brukar inte prata om min kropp annars så det vore bara konstigt att börja nu. Min syster kanske får veta men hon har så mkt med annat. Om ngn närstående frågar berättar jag om tillgället passar men annars är det som sagt för privat.

Hade tänkt hålla det helt diskret för alla. Det enda jag tänker på är ifall man skulle behöva hjälp efteråt. Exempelvis rekommenderas skjuts efter operationen, eller hjälp med att duscha och rengöra kroppen eller ibland till och med resa sig. Har ni andra haft problem med detta, eller klarar man det i de flesta fallen själv?