?

Jag har berättat för många om min op. Ett sätt för mig att berätta av mig och slippa vara nervös. Jag kommer bara göra lyft men kanske även förminskning. Tror jag.... Är även inne på att lägga i nått för snyggare resultat. Så om jag pratar öppet om det så får jag ut min nervositet men även svar på en del frågor jag har. Det är många fler än man tror som opererat sig. Men alla gör givetvis som de vill.

Skjuts kan ju absolut vara bra om man har möjlighet till det. Jag sov på kliniken och hade tänkt ta en taxi dagen efter men det blev att jag åkte tunnelbana. Klarade av allt vanligt fast långsammare och mycket försiktigt, gjorde ont såklart men det gick... Tvätta håret gjorde jag på knä på golvet för att slippa sträcka armarna, det gick det med. Det jag behövde mest efteråt var lugn å ro, att slöa framför tvn. Åkte tåg två dagar efter, å det fungerade det med. Maken fick dra upp mig från soffan ibland, den första veckan, när han fanns i närheten men jag sov sittandes i två veckor annars hade jag aldrig kunnat komma upp själv. Alltså -rekommenderar verkligen att ha ngn i närheten men har man ingen möjlighet får det ju gå ändå. Det jag inte hade kunnat göra själv är att ta hand om barnen ensam men har hört dom som gjort det med. Vill du inte avslöja ngn får du väl dra en liten vals, ramlat och fått spricka på revbenen tex. ger ju samma begränsningar och ont på ca samma ställe. Man blir ju extremt krökt pga stelhet och går som en gammal gumma så det är svårt att dölja helt.

Närmsta familj och kollegor kommer jag berätta för. Andra lär väl märka det. Ska faktiskt bli intressant och se om någon säger något.

Min mamma har i princip tjatat på mig eftersom jag har velat. Närmsta familjen o vänner vet. Har börjat prata om det lite mer och det känns jättebra. Har inte bestämt datum för op men har varit på en konsultation... dock funderar jag på ytterligare en konsultation hos någon annan för att få en andra åsikt.

Kommer ihåg att när min mamma opererade sig beslutade hon sig för att inte berätta för någon, men sedan blev hon så bekväm i det hela så det slutade med att hon öppet berättade om det hela för många hon stöter på.

Har samma funderingar. Har någon fått en "dålig" reaktion?

Har berättat för vänner, sambo och föräldrar. De ända jag inte kommer säga till är väl svärföräldrarna, vet inte riktigt hur jag ska inleda samtalet haha. Frågar de så kommer jag såklart säga som det är men annars så har jag inget behov av att berätta för dem känner jag.

Det tycker jag låter väldigt bra. Att berätta för de man vill ifall man är lite nervös. Enklare om man har någon att dela med tänker jag.