42 år och bröstförstoring

Jag är 39 har bara inte ändrat i min profil. Gjorde nyss nya bröst på just citadell hos Jörg Bohn. Är supernöjd och hoppas så förbli. Hade lite samma utgångsläge som du, självgående barn, massvis med träning, ledsna tuttar. Välkommen hit!

Alltså op rätt nyligen :-) Hoppas att det gått bra och att du inte har alltför ont.

Har förstått att ev. smärta efteråt är väldigt individuellt.

Känns som om en bröstförstoring kommer att bli aktuell inom  snar framtid, känns inget vidare att de blir mindre när man vill ta hand om sin kropp och tränar för att må bra.

Jag har dessvärre ingen bland mina vänner som gjort bröstförstoring och har därför ingen att bolla tankar med. Undrar mycket över hur det känns i kroppen efter en operation, om man kan känna att det är ett främmande material eller om det känns som om brösten är "egna" från början?

Kanske är mina frågor märkliga men är tacksam för ev. svar om hur det känns och upplevs!

Hej Ekm, och välkommen hit! Känner igen mig i en hel del av det du beskriver. Det som skiljer är att jag aldrig ens fyllt en vanlig (menar då ovadderad) A-kupa. Jag är 42 år och har ända sedan snart 17 år tillbaka, då jag ammade min dotter, känt en längtan efter att göra bröstförstoring. Minns så väl hur jag speglade mig ofta och länge när brösten var mjölkstinna, och kände mig så oerhört vacker. Skit samma att de gjorde ont som bara den - de var så oerhört fina! Den känslan har jag genom åren så gärna velat uppleva igen. Och nu är jag där! Har i dag bröst som jag själv tycker är så vackra :). Jag gjorde min bröstförstoring den 13 januari i år vid Akademiklniken i Stockholm, och den kirurg som opererat mig är Paolo Montemurro. Jag har hela tiden, under alla dessa år, vetat att jag vill ha ett naturligt resultat och valde därför anatomiska implantat. I mina ögon är bröst modell mindre de vackraste, och mitt val blev till slut 255 cc. Jag har tittat på åtskilliga före- och efterbilder, och utifrån dem kom jag fram till att jag önskade mig implantat i storleken 200 cc. Efter att ha varit på första konsultationsbesök hos sköterska stod valet mellan 225 cc och 255 cc. Vid andra konsultationsbesöket då jag träffade Paolo berättade han att båda implantaten skulle ge fint resultat, men han rekommenderade 255 cc. Precis som du började jag träna mer för ca 2 år sedan, och den lilla tillstymmelse jag hade till bröst - ja, det försvann bara ännu mer så att det till slut återstod nästan bara bröstvårtor. Jag har alltid haft svårt att hitta bh och bikini som sitter bra, och var så urless på att gå omkring i vadderade bh:ar. Det kändes liksom så nedslående varje gång jag tog av den.... Jag har alltid varit slank, med små bröst och smala höfter och nästan känt mig lite "pojkig" i figuren. Men nu känner jag inte alls så längre - nu känner jag mig till 100 % kvinnlig och vacker. Ja, det var lite om mig. Hoppas det här var till lite hjälp, och har du fler frågor eller funderingar är det bara att kasta över ett PM, så svarar jag mer än gärna.

Svarar lite kort på din fråga angående om brösten känns som ett främmande material. Nu har det i och för sig bara gått 3 månader sedan min op, men jag kan ärligt säga att de inte känns som mina egna även om de har mjuknat. Men samtidigt är det inget som på något sätt stör mig. Jag kan komma på mig själv att sitta med händerna kupade runt dem, och njuta av känslan av att faktiskt ha ett par bröst. Är nästan lite rädd för att jag någon gång ska göra det på jobbet utan att jag själv är medveten om det, och att någon ska se mig ;). Jag kan också berätta att efterförloppet har gått över förväntan. Jag har inte upplevt någon nämnvärd smärta, och trodde att det skulle vara jobbigare. Ett tryck över bröstkorgen, stelhet, orörlighet och spända bröst är vad jag upplevde de första veckorna, men det har absolut inte varit ohanterbart. Som sagt, har du fler frågor är det bara att skriva via ett PM så svarar jag så gott jag kan.

Tack för dina svar Zinya! Så härligt att du delar med dig av dina upplevelser.

Själv har jag aldrig känt på bröst som är bröstförstorade och därav min nyfikenhet, vet inte hur det känns att ta på silikonbröst. Undrar även hur det känns i brösten när någon tar på dem? Känns det som vanligt eller påverkas känseln i brösten?

Många frågor och undringar...

Hej igen..... Jag har ju alltid haft stora bröst som störst G och nu innan op var jag nere på E men de var verkligen helt tomma, liksom bara skinn. Jag valde runda implantat placerade bakom bröstmuskeln och jag valde i samråd med min kirurg 425 cc. Nu har jag G kupa igen. Man kan välja fasthet på inlägget jag har mjuka (coh1). De känns som bröst gör mjuka fluffiga gosiga. Just nu är de såklart svullna och spända men jag fick känna på en väninna som fixat brösten och jag kunde inte känna att hon hade implantat. Jag har inte haft ont, trots att det tydligen ska göra mer ont med bakom muskelplacering och Jörg på Citadell trodde jag skulle få jätteont då mina bröstmuskler var kraftiga. Bor du i Malmö kan du få klämma på mina. ;-)

Jag har heller aldrig känt på silikonbröst, så jag har ingen erfarenhet där. Men det jag vet är, precis som arigato skrev, att det finns implantat av olika mjukhetsgrad. De implantat jag har är av den mest fasta sorten, och mina bröst kommer nog aldrig att kännas som mjuka, naturliga bröst. För mig spelar det ingen som helst roll, eftersom det viktiga för mig var utseendet på mina bröst. Hur det känns när någon tar på dem? Helt ljuvligt! :) Mina bröst har alltid varit känsliga för beröring men jag har haft mycket svårt att kunna njuta av att en man berör dem eftersom jag sett dem som fula och oattraktiva. Njuter nu i fulla drag av att känna en man beröra dem fastän jag saknar känsel i underpolen. Utsidan och ovansidan av brösten + bröstvårtorna har jag däremot full känsel i. Jag älskar att titta på mina bröst, och att klä av mig och visa dem inför den man jag dejtar. Älskar att se hans lystna blickar och höra honom säga hur vackra de är. ;) Det är en sådan himmelsk egotripp att äntligen, ÄNTLIGEN, kunna njuta av mina bröst!

Det låter helt underbart! Tack för din beskrivning av hur det känns :-)

Det har varit mitt största bekymmer, vill ju inte att det skall kännas konstigt efter operation.

Känner igen mig i ditt sätt att beskriva dina känslor både när det gäller hur man ser på sig själv och känslan när den man jag lever med ser på mig...

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser!

Nej, jag bor inte i Malmö men dock i Skåne så jag kanske får ta mig en tur och känna på dina :-D

Kan bara säga precis som zinya, jag är lite kär i mina nya bröst, känner mig sexig, kvinnlig,fri och kåt. Dessa känslor var jag inte alls beredd på, trodde liksom inte att det skulle ha den effekten. Jag har känsel i brösten. Här inte haft nämnvärt ont heller. Maken och jag har redan sexat tre gånger och klämt lite på tuttarna så då förstår du kanske att jag inte haft ont. Maken är såklart också nöjd! :-)

Med bläck som jag önskar att aldrig ska blekna skriver jag under dina ord: sexig, kvinnlig, fri och kåt. Precis så känner jag också!

Låter fantastiskt! Önskar att jag hade operationen bakom mig.

Hoppas att jag och min man är lika nöjda med vårt resultat efteråt :-)

Hej ! Så härligt att få höra av i samma åldersgrupp :) Vi är rätt så lika! Barnen är så gott som vuxna och dom sagt mer tid till en själv. Gå gärna in och läs om mig och läs min op berättelse och kika på mina bilder! :) Jag liksom du styrketränar och mår då bra av det. Men det har ju tyvärr satt sina spår samt en 12 kg viktnedgång i våras(2013) då det endast lilla fett försvann!!! :[ Att jag skulle må SÅ DÅLIGT av det trodde jag inte!!!!Sommaren var hemskt!! Jag blev helt bröst fixerad, tittade och jämförde andra! Tänkte ett tag ;sa till mig själv) - Det var inte grönare på andra sidan..lyckligare smal.. Ska jag behöva gå upp i vikt för att få tillbaka brösten då liten B.( titta på mina förebilder) Nää det skulle bli min sista sommar med skinnlappar!! Jag hade hört någon i bekantskaps kretsen gjort bröst förstoring så frågorna till henne blev många! Sen efter ett tag hittade jag POF =). Det har hjälpt mig mycket! Så just nu så har det gått 2 v och 2 dagar sen jag gjorde min SÅ EFTERLÄNGTADE Bröstförstoring <3 Det är det bästa jag gjort min egen investering!! :) Jag är så lycklig! =) Det vore kul att hålla tråden i gång så vi kan forsätter prata! :-) Ibland så saknar jag faktiskt en chatt här, där man kan ha sina "nya vänner" och prata med om ditten och datten! Ha det gott i det fina Påsk vädret!!! :-) kram

Jättebra idé att hålla tråden i gång Candy! Känns bra att ha en diskussion med er som är i samma ålder för att kunna dela tankar och erfarenheter. Vi är ju liksom i en annan fas i livet än när vi var typ 20-25 år. En sak som jag länge funderade på var hur jag skulle berätta om den kommande operationen för min dotter som alldeles snart fyller 17 år. Det sista jag vill är att hon ska känna samma behov som jag, att lägga ner en jäkla massa pengar på att genomföra en operation för att kunna känna sig vackrare och kvinnligare. Jag ser inget fel i det, men ni förstår nog vad jag menar. Jag vill ju att hon ska känna sig fin för den hon är! Nu råkar det sig att vi har en fin och varm relation hon och jag, och jag tycker det är så himla roligt att vara tonårsmamma. Jag har haft henne boende med mig så gott som på heltid sedan hennes pappa valde att flytta långt bort hösten 2005, och det i sig har nog bidragit till att vi är så tajta som vi är i dag tror jag. Hur som helst, jag bävade lite att berätta om operationen för henne men det gick riktigt bra. I alla fall uppfattar jag det så, och på själva op-dagen när jag messade henne att jag vaknat och mådde bra efter op skrev hon: "Jag är så glad för din skull att du gjorde det här, det är du värd!". Upplevde ni svårigheter att berätta för ert/era barn om op?

Mina barn vet inget de är 16, 14 och minstingen är 9. Mest för att de äldsta är tjejer och just nu har de så mycket fokus på sina kroppar. Jag vill inte heller att de ska få känslan att de kanske också borde fixa till saker nu när jag gjort det. Samtidigt känner jag att om de skulle vilja fixa något så hoppas jag att de skulle komma till mig för att prata och jag hade inte stoppat tjejerna även om de nu är perfekta i mina ögon. Jag har fått en helt annan förståelse om hur viktigt det kan vara att få känna sig fin. Jag tror iofs att de hade sagt lite som din dotter gjorde.....

Å vad Gullig och förstående dotter du har Zinya!!! :) När jag valde att berätta för mina barn (ungdomar) så var det väl inte riktigt så förstående( son 23, son 20 och dotter 14,5 år).... Men å andra sidan så förstår dom nog inte riktigt, de är ju så unga..en annan syn. De trodde nog inte alls att JAG skulle göra nåt sådant! Men de verkar ändå förstå min glädje att gå känna mig kvinnlig. Det tar väl ett tag för dem att smälta. Det är ju viktigt att poängtera varför man väljer att göra detta. Och för mig är det viktigt att det ser naturligt ut! Jag har ju sen den senaste 3 åren (då styrketräningen kom in i mitt liv) Andvändt extra vadderad BH, ja och då menar jag även när jag har tränat!! Nu slipper jag det!! :) Det som gör mig så glad är att min äldsta son och dotter är väldigt hjälpsamma, aldrig några protester om att hjälpa till med hunden och att städa i huset nu när jag är lite handikappad, ja min sambo han gnor på han med- lagar mat.

Att jag valde att berätta för henne innan var till stor del att det inte på något sätt skulle kunnat gå henne obemärkt förbi. Hemma har jag ofta varit utan bh under både tighta som lösa toppar, och hon vet så väl hur jag ser ut naken eftersom vi ibland åker till badhuset tillsammans. Om jag däremot visste att hon inte skulle märka något hade jag nog inte påtalat det för henne, och det av exakt samma anledning som den du förklarade. Och precis som du skulle jag önska att min dotter kommer till mig ifall hon någon dag vill göra ett estetiskt ingrepp. Inte så att jag på något sätt skulle bli besviken om hon inte gjorde det, utan snarare skulle jag känna mig väldigt hedrad om hon ville göra det. Tack för ditt svar arigato!

Tack för ditt svar Candy! Dina barn verkar ändå ha empati och förståelse tycker jag, och precis som du själv skrev så kan det vara så att de bara behöver tid att smälta det. Där sa du förresten något mycket klokt, nämligen att det är viktigt att få dem att förstå varför man väljer att göra det. Sen tror jag också att barnen har lättare att acceptera det om man liksom du och jag vill att det ska se naturligt ut. Förmodligen skulle det vara hur pinsamt och hemskt som helst för våra tonåringar om vi plötsligt skaffade oss stora bröst som ser fejkade ut, och sedan valde att flasha omkring med dem i supertighta och urringade toppar som inget lämnar till fantasin. Förstår du hur jag menar? Vad skönt att du har så fina och hjälpsamma barn, och sambo, som kan underlätta tillvaron för dig nu när du är begränsad i dina rörelser och aktiviteter :) .

Ja det kan vara lite svårt för våra barn som är i tonåren att förstå varför vi väljer att göra detta. Som du säger så är det ju så mycket fokus på kroppar i dagens samhälle! Men jag tror att man verkligen måste vara öppen om varför och kanske för ev så kan man ju ha ont av att brösten är si eller så. Jag måste bara fråga men är det i maj du ska opa dig..? Eller har du gjort det ?

Jag op:ade mig 10.4. När jag gjorde min minibukplastik, då visste barnen det. Då visade jag det lösa skinnet så att det här gör att jag känner mig ful och skinnet fastnar i byxorna och skaver. Då sa det bara ok och höll med om att skinnet var fult. Min ena dotter sa att hon också hade gjort det om hennes mage såg ut så efter en graviditet. Just det här med brösten känns jobbigare att prata om och det sitter säkert hos mig och har egentligen inte alls med min flickor att göra. Kanske någonstans tycker jag inte att min fåfänga är ok......