42 år och bröstförstoring

Hej, en till 71:a här. Är liten och har kraftiga ben och rumpa men bysten har alltid varit en knapp 75A och jag har alltid vadderad kupa. När jag har sportbh på så är nästan resåren under bh:n högre än mina bröst, inte snyggt 👎 Jag fick aldrig mjölkstinna bröst när mina barn var små (födda 99 och 02)  men åh vad jag var avundsjuk på alla mammor som fick det. Nu hoppas jag på ett par gosiga bröst som passar med min stora rumpa och kraftiga ben. På tisdag är det min tur! Maken är helt med på det! Jag vill ha en proportionerlig kropp och känna mig kvinnlig och sexig. Jag har inte berättat för sonen 15 år och dottern 11 år än, men ska nog göra det idag. Har mest oroat mig för hur folkpå jobbet och andra bekanta om jag inte känner ska prata om mig bakom ryggen, folk i den här stan älskar skvaller och att snacka skit bakom ryggen på andra. Men det är mitt liv, mina pengar och jag skadar ingen och gör inget fel så vill de prata om mig så får de väl göra det då.

Härligt att hitta fler i samma situation!

Ledsen att jag inte svarat tidigare, har varit på härlig semester.

Jag skall snarast kika på dina bilder- är glad att forumet finns och att man delar med sig av sina upplevelser och bilder.

Nu kallar arbetet, får vänta med inspirerande läsning till i eftermiddag :-)

Zinya- där satte du fingret på en fråga jag verkligen funderar på! Jag har alltid sagt till mina barn att de är fantastiska precis som dom är. Sonen har fullt uppp med sitt och funderar väl inte så mycket på det även om han i mellanåt kämpar på lite med en pendlande vikt. Dottern däremot har verkligen anammat mina tankar. När hennes jämnåriga gjorde hål i öronen förklarade hon frankt att "jag vill inte förstöra min kropp- jag är fin som jag är". Dottern har nu hunnit bli 24 år och jag bävar för att berätta för henne om mina tankar.

Förhoppningsvis går det bra då hon är en klok ung kvinna :-)

Det är en intressant tanke att det inte är ok att operera sig av fåfänga men väl om man har andra bekymmer.

Pratade med nära vänninor angående bröstoperation och självklart är inställningen och tankarna blandade från person till person.

En vännina menade att det var helt ok att ex. operera näsan. Samma vännina fick något vilt i blicken när jag berättade att jag överväger en bröstförstoring. Bröstoperationer verkar (i hennes fall)vara en känslig fråga. Bröst skulle vara naturliga och inte opereras oavsett om det var tomma skinnpåsar eller inte. Hon menade man valde en bröstförstoring enbart för att väcka uppskattning hos en partner och för att vi påverkas av ett skevt kroppsideal.

Nåväl, alla har vi rätt till en åsikt men det blir lite dubbelmoral när all annan plastikkirurgi verkar vara accepterad.

Bröst är alltså ett känsligare ämne :-)

Härligt att det snart är dax! :-)

Jag firade nyss 40 med nya tuttar.

Alla som jag har berättar det för har varit överlag positiva, en, som faktiskt också har gjort det var inte så jättenöjd av nån anledning..

Att göra det i en lite högre ålder har jag bara sett som positivt iom att man vet hur man själv funkar och framför allt hur andra funkar med reaktioner och dylikt.

En av mina närmsta väninnor som jag inte trodde skulle bry sig överhuvud taget var den som vill klämma och känna mest, hon blev helt fascinerad och blev hur glad som helst och ropade, såna vill jag ha!!

En annan väninna som jag vet vill göra större tuttar kollade lite konstigt på mig och sa typ "jaha", men där vet jag att det fattas pengar.

Men, jag är toknöjd och ångrar inte för en sekund detta!

Jag har haft mina en vecka nu och är så himla glad att jag gjorde det. Idag var jag på jobbet första gången efter op och har inte berättat något för mina kollegor utom för en som jag umgås med, men hon var inte där idag. Hade på mig en stor t-shirt och munkjacka. På fikan med 4 kollegor så var det ingen som sa något eller tittade konstigt, jag tror faktiskt inte att de märkte något. Jag brukar vara avis (inser jag verkligen nu när det fösvunnit) på andras bröst men nu har jag mina egna och jag är så himla glad och nöjd! De ser väldigt fejka ut än så länge, väldigt runda och hårda, men hoppas att de mjuknar och ser mer naturliga ut när vi åker på semester om 6 veckor.

Är lite nyfiken på att höra hur det har gått med läkningen för din del Mandelblom? Det är väl ett antal veckor sedan du opade dig eller?

Tack Ekm, gulligt att du undrar. Idag och nu är det exakt 14 dagar och en timme sedan jag la mig på operationsbordet! Jagl in lite bronsbilder igår. Jag är jättenöjd med bröstens utseende, min kropp har blivit mer proportionerlig, jag gillar att se mig själv i profil numera, känner mig sexig och kvinnlig!  De är lite mjukare och lite rundare men fortfarande ganska hårda och jag märker att huden lyfter sig i klyftan igen så att brösten går ihop lite - symmastia - så i natt sov jag igen (så som efter operationen) med en bandagerulle mellan brösten. Jag har fortfarande ont när jag eller maken tar på dem, bröstvårtorna är ömma, har full eller nästan full känsel nästan överallt, bröstmusklerna ärfortfarande svaga. Äter fortfarande 2 alvedon (1000mg) 4 ggr/dygn. Jag känner också implantaten i kroppen inifrån, och jag kan fortfarande flytta implantaten någon mm, men de börjar kännas som en del av mig.

Faschineras av hur kroppen läker och accepterar allt nytt! Härligt att du känner/ser framsteg i processen. Gissar att det bara är en tidsfråga innan det ömma är över. Hur menar du att du kan känna implantaten inifrån?

Är också facinerad över kroppen. Man kanske skulle blivit läkare! Om du har varit gravid och ammat, om du inte har adopterat, jag känner implantaten på samma sätt som jag kände när mjölken rann till eller när livmodern drog ihop sig. Fast det kanske är muskeln jag känner av, för den spänns eftersom implantatet ligger under den och därför är det viktigt att strecha mycket. Jag har snittet under bröstet och då, om jag förstått det rätt, så skär de av en del av muselfibrerna och syr inte tillbaka dessa. Det blir som om man hade en muskelbristning och muskeln läker sig själv genom att bilda nya fibrer. Sedan, om jag förstått rätt, så syr de som en ficka som implantatet ska sjunka ner i och som ska vara lagom stor så att det får plats där men inte kan flyttas runt. Spännande! Man kanske skulle våga titta på en operationsfilm om det.

Aha, då förstår jag! Intressant... Känns bra att skaffa så mycket information som möjligt innan op så att man vet ungefär vad man har att förvänta sig. Tack för att du delar med dig :-)

Hej igen, det har gått 3,5 v sedan operationen nu och nu tar jag hälften så mycket alvedon och känner mig mycket mer rörlig. Vet inte om läkeprocessen är längre för oss 40-plussare eller om det bara är jag, men det känns väldigt befriande att kunna hjälpa till mer hemma utan att det gör ont. Det jag tyckt varit jobbigast var att duscha, och speciellt var det svårt att tvätta håret, borsta tänderna och förstås ändra sov/liggställning i sängen. 

På jobbet är det bara min kollega som jag berättade det för före operationen som sagt något och hon var jättepositiv och glad för min skull. Så det känns som att jag oroade mig i onödan över vad folk skulle säga.

Min son 15 år har inte sagt något och det enda jag har sagt är att jag har opererat mig men inte vad och han var inte intresserad. Han är sån att vill ha veta något så frågar han, om man säger något han inte är intresserad av så avbryter han och blir irriterad, typisk tonåring. Dottern, 11 år vet om att jag förstorat brösten, jag berättade det eftersom hon ställde en massa frågor, men hon har inte heller pratat om det efter dess. Jag tror inte hon har sagt något till sina kompisar (som är hos oss nästan varje dag) för jag bad henne att inte säga något, och hennes kompisar har inte sagt något till mig utan pratar med mig som vanligt. Jag har inte berättat det för eller träffat min mamma och syster än, bor 100 mil från dem, och det kanske blir en prövning. Jag har två systerdöttrar som är väldigt nära min dotter. Sedan vet mina svärföräldrar och min mans syskon med familjer inte heller om det, de bor också 100 mil härifrån.

Känns som att jag tror att allt kretsar kring mig och mina bröst!!! I verkligheten har ju folk en massa andra saker att tänka på.

Härligt att det går framåt för dig Mandelblom! Blir lite avis nu när bikinisäsongen strax är här- önskar att jag hade operationen avklarad :-)