Ångest efter fettsugning

Ronda skrev:

Sammy, hur tycker du att dina bröst har blivit? Finns det något positivt att hämta där? Jag undrar om du tränar något? Jag blir ju väldigt uppåt av träning. Är en deprimerad människa av min natur men då jag inte svarar på antidepressiva så har jag insett att ett träningspass fungerar bra på mig. När jag gjorde min buk o bröst hösten -19 ,så va jag väldigt orolig för mitt mående då jsg inte skulle få träna på 3 månader. Eftersom jag fick en infektion fick jag vänta i 10 månader innan jag kunde börja. Gick ner mig bra psykiskt men tog mig upp dock fick jag en del skador då jag inte tränat på länge och har än i dag inte kommit tillbaka helt. Är mycket taggad av att få göra mitt första spinning pass om en timme. Svårt att upprätthålla kontakter och leva som vanligt då det är en svår tid iom covid och att må som du nu gör påverjar nog att det tar längre tid innan det vänder. Jag tror på dig!

Ja brösten har ju blivit större och borde vara tacksam och positiv för det men jag lyckas verkligen hitta negativa saker i allt just nu och undrar om det var värt det bara för att få lite större bröst. Tyckte väl först det var ganska stor skillnad och kände mig väldigt nöjd men ju mer tiden går desto mer känns det som att det inte är så stor skillnad trots allt. Har dock gått upp en kupstorlek så uppenbarligen har något hänt. Är väl bara att man vänjer sig antar jag.

Innan operationen tränade jag varje dag. Jag började gå tillbaka till gymmet för några veckor sen och det kändes först så himla bra, men nu är jag rädd att jag kommer fortsätta gå ner i vikt om jag tränar och att det kommer påverka resultatet negativt så jag känner mig rädd för att träna nu. Dessutom så har jag velat börja springa igen men gör ont i brösten när jag springer. Vet inte om det är för att jag inte har hittat rätt sportbh, att jag behöver mer stöd nu när brösten är större, eller om det är något med operationen som gör att jag inte kan springa. Är rädd att jag inte kommer kunna springa mer och det gör mig ledsen för det är ett nyfunnet intresse som verkligen fick mig att må bra i höstas.

Men du har rätt, det är en speciell tid nu och jag lever väldigt isolerad för tillfället och jobbar hemifrån så det finns inte mycket som kan distrahera mig och få mig att fokusera och tänka på annat. Gott om tid att vara ensam med mina egna tankar och grotta ner mig i mitt mående och jag hade kanske känt helt annorlunda om inte livet var som det är just nu.