Ångrar bröstförstoring efter 3 veckor

Va tråkigt och vilken jobbig känsla du måste tampas med :( Vissa säger ju att man kan få typ ”ångest” efter operationen, som vissa exempel får när dom fött barn, babyblues eller va de kallas,. Vissa tycker ju att göra en sån här operation är en bagatell medans andra känner att de är de ”hemskaste” och mest otänkbara man kan göra fast man är inte nöjd med sin byst å då väger de över rädslan. Men hur kände du innan operationen? Det är ingen annan än du som påverkar din känsla? Hoppas att om de får gå ett tag till att du ska få en bättre känsla kring brösten och känna att ditt beslut va bra. Önskar dej välmående

Hej, tack för svar! Innan operationen kände jag att jag väntat så länge med att göra detta, så att jag liksom bara ville få det överstökat och ha ett par bröst på plats på kroppen. Jag nojjade mycket kring storleksval och profil, så fokus låg mycket på just det. Nu efter operationen går tankarna bara kring ärren som jag har en fruktansvärd ångest för och tanken att jag skulle behöva korrigera eller byta ut implantat i framtiden och gå igenom liknande igen är helt outhärdlig. Skulle inte säga att någon har påverkat mig att göra operationen, utan det är självvalt. Däremot kan jag tänka mig att jag bara trodde att jag ville detta pga att det alltid har varit en önskan i mina unga år. I efterhand har jag insett att jag med tiden blivit mer bekväm i mig själv och hade inte behövt sätta in främmande föremål i kroppen för att känna mig tillfreds med mig själv..

Hej, Jag har läst om andra som inte mått alls som de tänkt sig efter sina operationer. Vad det beror på är nog olika för alla men som Minilelle skriver finns det något som kallas för boobyblues också. Det är en stor operation du gått igenom och alla reagerar olika på det. Men om vi ska prata om det du är mest orolig för, ärren, så är det svårt att tänka sig så här i början hur de någonsin kommer se bra ut. Jag är säker på att om du landar i att ha de kvar kommer ärren inte att synas särskilt mycket alls när de har läkt. Samma om du väljer att ta ut dem, klart du kommer få någon typ av märke och som du skriver så kommer de förmodligen hamna lite längre ner än bikini och underkläder. Men de kommer ju inte se ut som idag! Och du kanske har tur att de hamnar precis under kanten. Ge det lite tid, du behöver inte förhasta dig, du kan ju ta ut dem när du vill. Hoppas du känner dig bättre snart! Varm kram

Pitbull! Som föregående skrivit så kan det vara en förändring som du uppskattar desto mer om en tid. Jag skulle råda, som Lolitamin, att inte ta förhastade beslut innan din kropp och själ hunnit vänja sig. Jag hade däremot velat hålla en konversation igång med kliniken, så att de har möjlighet att både få hjälpa dig och även få förbereda sig på den väg du väljer till slut. Jag har en favoritbild här på POF, hoppas du kan söka på avklädda bilder, sök i så fall på "Tessie_91"! Hon har bild även på hur fint henner ärr är efter ett år. Hon är också opererad av Patrik H (jag också). Jag har fixat brösten verkligen för min egna skull och hur jag tycker om hur fint man bär upp kläder, kvinnligheten och att jag tycker om utseendet på mig själv. Man får ju också till viss del uppskattande blickar från män, eg tror jag inte att det har så stor betydelse för mig men jag har märkt att jag är medveten om det så viss betydelse har det nog i alla fall. Alla säger det är viktigt att vara ärlig mot sig själv men ibland kan det vara svårt att ens veta när man är ärlig mot sig själv, det kan ju vara som du säger ett "gammalt" mål du haft länge och "glömt" värdera om, om du verkligen hade målet fortfarande. Jag skulle råda att du tar tid på dig, försök i lugn och ro känna efter vad du egentligen tycket, se hur du själv känner efter omgivningens reaktion (under sommaren så kanske du är mer avklädd och därmed kan du få fler reaktioner). Skydda ärren för solen noggrant, så ska du se att ärren knappt blir synliga sen. Hoppas du kommer att känna dig mer bekväm och fin med dina bröst :-)/A

Ska faktiskt träffa Patrik ikväll för att prata med honom hur jag känner, får se om han har något klokt att säga.. Boobblues, ja det känns det verkligen som..Kan heller inte sluta grubbla över vad jag kommer bli tvungen att göra för operationer i framtiden nu när man satt bollen i rullning..Kommer inte klara gå igenom en sånhär sak igen! Fina ärr Tessie hade fått ja! Ska skriva till henne och fråga om hon har några tips på hur man tar hand om ärren på bästa sätt :) Någon som har något tips hur man ska ta hand om ärren på stranden i sommar? Vad jag förstått ska man inte ha blöt tejp på alltför länge om man har badat?

Klokt av dig att träffa Patrik! Skulle ändå råda dig att vila i frågan en tid, låta det sjunka in, så att du inte tar ett nytt förhastat beslut. Om det känns bra så skulle du kunna be att få träffa någon av sköterskorna lite regelbundet och prata med dem. Jag har ju bara träffat en av dem, ung och klok tjej, men jag tror att varenda en av dem har något "extra". Om du får något svar av Tessie_91, har du lust att dela med dig av det då? Jag gjorde min op för en vecka sedan och har också ärr att ta hand om under sommaren som kommer. Jag tror de avråder från blöt tejp, själv tror jag inte att det är katastrof om såret läkt och huden hel. Tror man ser ganska snabbt om det blir rodnad och irritation. Själv kommer jag att lägga en handduk över ärren helt och hållet. Blöt tejp från bad borde ju torka ganska snabbt när det är varmt, kanske det blir större bekymmer med att klistret blir klibbigt i värmen.... Såklart ska du inte tvinga dig att ha kvar brösten om det gör dig ledsen och förtvivlad, jag menar såklart att stretcha ut tanken lite innan du tar steget. Det kan ju vara så att du kommer på andra tankar om du får uppskattning i sommar och att "de främmande föremålen" inte känns så konstiga eller främmande efter ett tag. Det viktigaste är såklart att du mår bra inom dig!/A

Tack så mycket för era tankar! Patrik rådde mig också att vänta, iallafall ett halvår... Även om jag känner starkt att jag vill plocka ut dem, och få det så ogjort som möjligt, så känns det väldigt jobbigt att jag då skulle bli fulare än vad jag var från början, pga ärren och att brösten kanske inte formar sig likadant som innan op.. och dessutom 70 tusen fattigare..

Hej igen, Såklart att det inte är roligt att förlora de pengarna, men pengar kommer och går... Det är alltid lätt att vara efterklok men hur skulle du kunnat veta att det skulle bli så här för just dig? Jag tror att om du väntar läkningstiden ut kommer du verkligen veta om det är så att du verkligen vill ta ut dem eller om det är en mental reaktion på operationen. I det läget tror jag att det kommer vara värt oavsett ärr eller andra bieffekter att få de uttagna. Även om jag verkligen hoppas att du tar dig igenom detta och blir nöjd med implantaten kvar. Jag önskar att jag hade något gott råd att ge dig men är så svårt när man inte själv är drabbad. Enda jag kan komma på är att försök hitta tillbaka till den känslan du hade innan, och varför du velat göra brösten så länge. Och som vi skrev innan landa i tanken att du kan ta ut den när du vill sen. Det är många som känt som du efter operation, vissa blir supernöjda efter en tid och andra väljer att ta ut dem. Den här resan var kanske inte vad du tänkt dig, men den kommer säkert ge dig mer i slutändan än vad du trodde från början. Stor styrkekram till dig ❤️

Jag tror det kan vara som med människor som önskar gå ned i vikt. Det är lätt att tänka "bara jag gått ned 10 kg kommer allt bli så mycket bättre". Sen när man gått ned de där kilona så känner man sig precis som innan, fast 10 kg lättare. Jag tror det kan vara samma med brösten, det är så lätt att bara fokusera på storlek, projektion etc. att man faktiskt glömmer vad slutmålet är. Och sen när operationen är gjord mådde man inte alls så där fantastiskt som man kanske trodde. Du är ju fortfarande dig själv, jag tänker att mina inopererade bröst inte är mindre jag än om de varit naturliga. Skulle du tänka samma om någon som har en tandprotes eller pacemaker inopererad i hjärtat? Jag tror som de andra redan tipsat om att du gör bäst i att avvakta ett tag och landa lite i det hela. Känner du fortfarande efter 6 månader att det känns helt fel vet du ju i alla fall att du provade men det var inget för dig. Det vore ju jobbigt om du tog ut dem nu och sen efter en tid ångrar du att du tog ut dem. Försök att inte tänka så mycket på brösten utan lev som vanligt (så gott det går så pass nära efter operationen) och ta hand om dig!

Det är verkligen som du skriver Snöflinga, jag har tidigare känt att "om jag bara få ett par bröst, då kommer jag vara komplett och nöjd med mig själv". Hatade känslan av att varje morgon ta på mig en vadderad BH, som någonslags brötsprotest så att det skulle se ut som att man hade lite bröst. Känner nu i efterhand att jag snarare borde ha jobbat på min självkänsla än att ta till kniven, så kanske jag till och med att kunnat droppa den vadderade bhn... Känner en väldig ångest och stress för framtida operationer som jag antagligen kommer behöva göra för att hålla brösten i form... Delvis därför jag känner att jag vill ta ut dem redan nu, för att slippa grubbla på framtida operationer.. Hur känner ni andra kring det? Att man "bundit upp sig" på att operera brösten hela livet?

Precis som många nämner ovan är det väldigt vanligt att må såhär veckorna efter sin operation. Det borde pratas om det mer, i USA har set till och med fått ett namn ”Boobie blues”. Ha lite is i magen och låt det ta lite tid att landa i det hela innan du tar något beslut, och bra att du pratar med andra om det! Önskar dig all lycka oavsett vad du bestämmer dig för!

Att du har bundit upp dig vet jag inte riktigt, det värsta är över, du har små implantat som du förmodligen kommer kunna ha väldigt många år framöver, (förutsatt att du inte är med om en olycka eller något oförutsett händer) du kommer förmodligen inte behöva göra något lyft så du inte har varken mycket egen vävnad eller tunga implantat. Om du sen väljer att göra en explantation, vare sig det är nu om 6månader eller om några år när du har haft ditt roliga med dem. Är det en betydligt mindre operation som till och med kan göras under lokalbedövning. Eftertiden efter den operationen i så fall handlar bara om att vänta på att de fluffat till sig igen och ta hand om snitten. Alltså inte på långa vägar ett så stort ingrepp som nu. Läs lite här i forumet om de som genomgått explantation (uttag av implantat) så blir du säkert lugnare i vad det innebär. Kram

Jag tror inte heller du behöver fundera så mycket över "binda upp sig för resten av livet". Till mig sa de att jag sannolikt inte kommer behöva byta implantat på 10, 15 kanske till och med 20 år. Jag har också rätt små implantat och lite egen vävnad så förutsatt att ingen komplikation uppstår så tänker jag att det är så himla långt fram och jag oroar mig inte alls för det faktiskt. Kanske vill jag ta ut dem då, kanske ha lika stora igen eller kanske prova att gå upp en storlek. Grubbla inte så mycket tycker jag utan åk bara med litegrann så tror jag det kommer kännas bättre om ett tag, oavsett om du vill ta ut eller ha kvar implantaten då.

Pitbull, det var bra att du pratade med Patrik. Då har du öppnat den dialogen, skulle du i slutänden välja att ta ut implantaten så är kontakten redan skapad, som jag förstår så är uttaget ett enkelt ingrepp under lokalbedövning. Utvecklingen kommer att fortsätta gå framåt, det är inte omöjligt att det kommer nya operationstekniker framöver som är fördelaktiga vad gäller både uttag och ärr. Det är faktiskt inte fel att avvakta även för den anledningen. Bekymra dig inte om du kommer att klara det eller ej, det är inget som existerar just nu. Fysiskt är naturligtvis inga bekymmer, du klarar det mentalt när ditt beslut är helt genomtänkt och klart. Var inte orolig för det. Bry dig inte om pengarna, precis som tidigare skrivit, de kommer och går. Pengar är inte det enda området man kommer att göra misstag på, det kan bli kärlek, husköp, vänskapsrelationer och många, många fler områden. Var istället snäll mot dig själv, man får rycka på axlarna och lära sig något av situationen. Det blir garanterat en lärdom till nästa beslut och då har du nytta av det i alla fall. Pengar är mycket trevligt men lämna det bakom dig, du kan inte göra något åt det nu. Vi har väl alla områden där vi har bättre och sämre självförtroende, vissa "seglar bara på en räkmacka" kan man tycka och andra får kämpa mer och kanske fler bakslag kan det tyckas. Det som slår mig, som är så mycket äldre än er, är att det verkligen och jag menar VERKLIGEN är så att de man tyckte hade det så väl förspänt i unga år är duktigare på att visa upp en fasad som inte stämmer riktigt med verkligheten, det är också de man trodde hade väldigt bra självförtroende. Det springer ikapp en och de kan bli ärligare när de är äldre. Vi som deltar i denna dialogen kan vara överens om att självförtroendet verkligen kommer inifrån, ett trix är att hämta lite självförtroende från ett område där man är bra eller ser till att bli bra (t ex studier/yrke) och låta den känslan från det bra området "spilla över" på ett område man är mindre säker på. Med det sagt så kommer inte dina bröst att ge dig självförtroende på en gång, du kommer att hämta känslan från andra upplevelser. MEN, om du varit min dotter, skulle jag säga, låt det gå tid nu. Låt hjärnan hantera situationen, lita på att dina grundvärderingar som ligger inbakade där, kommer att ta hand om och så småningom ge dig ett tvärsäkert svar på vad som är rätt väg för dig. Försök att låta bli att påverka dina grundvärderingar med en massa "yttre" resonemang och skynda på ett beslut. Din grund är rustad för att ge dig ett svar, det kommer att bli ett tvärsäkert svar när du är redo. Som tidigare skrivet så skulle jag råda att gå tillbaks till din tidigare känsla. Hur tänkte du? Ville du gå i lite urringat, vilken bild såg du framför dig? Bar du upp kläderna på ett kvinnligare sätt i dina tidigare tankar? Gick du på stranden i en fin bikini och fick uppskattande blickar? Vad dina tankar än var, Sätt dem i verklighet!! Testa! Våga! Var det en vacker klänning eller en magtröja, urringat....köp det! Gör dig fin så som du tänkte! Testa och se hur omgivningen reagerar. Du kommer också i din grund få en egen motreaktion på hur omgivningen ser dig. Ge dig själv en massa pluspoäng genom att skapa det du tänkte! Det är otroligt mycket mer yttre påverkan på er unga tjejer, än när jag växte upp. Vi hade liksom "tråkigt" ibland, jag skulle tro att det också var stunder då man faktiskt fick låta lära känna sig själv, ha lite inre resonemang typ "varför blev det så", "vad kunde jag gjort annorlunda" osv osv. Ni har säker också haft "tråkigt" men jag menar verkligen tråkigt, det hände absolut inget alls, som att sitta i en ödemark och den enda man kunde prata med var sig själv. Det är lite väl mycket stimuli nu, man måste nästan själv välja att få ensamma stunder och fundera för sig själv. Det är ju lite då, vid de ensamma stunderna, man kommer i kontakt med sig själv, ens ärliga värderingar få dansa fram i hjärnan. Låt det få plats och du får ditt svar så småningom. Det där med att byta implantat i framtiden och vad man har signat upp till...Släpp det! Det är inte nu och vi har ingen aning om hur det kommer att gå till i framtiden. Jag blir förvånad om de inte skapar en bättre operationsteknik än att snitta, ett litet titthål kanske. Man kanske kan lägga in ett helt tomt implantat och fylla det genom en slang, vad vet jag :-) Det är nästan 20 år sedan jag satte in mina implantat, det var koksalt. Jag kan inte säga att jag egentligen behövde byta implantat nu (gjorde det 3/4-19, för en dryg vecka sedan). Jag gjorde det för att min önskan var att kunna få en fin klyfta. Det har kommit ny teknik, nya implantat och bättre förutsättningar på dessa åren. Pengarna fanns där, önskan till förändring fanns där men det var absolut inte nödvändigt. "Nice to have" kan man säga. Det kommer inte att ge mig högre lön, bättre uppdrag eller någon som helst annan förmån. Det kommer förmodligen till att fortsätta ge mig uppskattande blickar från män, jag kommer att få komplimanger men....det betyder faktiskt ingenting! Det som betyder något är när jag tittar mig i spegeln att jag tycker att jag är fin, en spegel på stan? Tja, jag kollar lite hur det ser ut när jag rör mig, hur kläderna sitter på mig och gillar jag utseendet så blir jag glad. Om inte, tja då byter jag till något annat! Det är helt ointressant för mig vad andra tycker. Jag vill gilla vad jag ser! Det är också vad jag sedan utstrålar till min omgivning, det har ingen betydelse om detta är pga en operation eller inte, det är jag för jag har bestämt att jag ska se ut så här! Jag vill ge dig all styrka att trivas med dina fina bröst! Klä på dig något fint idag, se hur det sitter, är det inte bra så byt till något annat tills du känner dig kvinnlig och fin! Det finns inget mer tilltalande än en person med ödmjukhet och äkta självförtroende med ett leende på läpparna. Le! Då talar du om för hjärnan att det här är bra. Kan väl hända att om någon ser dig undrar....andra kommer att le tillbaks. Så då väljer du helt enkelt att ta den upplevelsen till dig från de som ler tillbaks! Idag träffade jag på en man på stora köpcentrat, han satt på en permobil, en äldre man alltså, inte superfräsch heller. Han hade bekymmer med att sätta in sin laddare i kontakten samt att nå kontakten på permobilen. Jag frågade honom om jag kunde hjälpa till och han svarade "ja", visade mig vad han önskade och det var enkelt fixat. Jag gick in på ICA, köpte bla jordgubbar till mig själv och tänkte....varför inte köpa ett paket till mannen på permobilen, tänkt och gjort så gick jag ut till honom igen och överlämnade jordgubbar, en servett och en liten påse till skräp. Jag sade något i stil med att du blir ju sittandes här en stund, kanske jordgubbar skulle vara trevligt under tiden. Han blev glad, men jag blev nog ännu gladare. Sådana handlingar ger mig själ självförtroende, det kan inte komma en enda person idag och trycka till mig för jag vet att jag gjort något bra för någon annan. Det går helt enkelt inte att ta bort! Andra får säga/göra hur dumma saker som helst, jag har hittat ett område som ger mig självförtroende och är någon dum så tänker jag bara att de har fel för jag har gjort något bra idag! Bara ett litet tips på hur man kan ge sig själv högre värde :-) Många styrkekramar till dig!/A

Hej! Vad jobbigt för dig att du känner som du gör, och jag hoppas att du i slutändan kan hitta det beslut som är rätt för dig! Den fysiska känslan du som du beskriver att du har av brösten nu efter tre veckor är inte så som de kommer att kännas sedan. Efter tre veckor så känns de fortfarande väldigt främmande men med tiden kommer de att kännas mer som en del av dig själv. I början tyckte jag att de kändes som hårda klumpar men nu känns de inte. Visst, det finns vissa situationer då jag känner av implantaten men de är väldigt få och inget som stör. Jag tror, precis som andra här och din kirurg råder dig till, att det bästa du kan göra är att försöka ha lite is i magen. Din kropp håller fortfarande på att läka och det pågår mycket i din kropp som både tar energi från dig och påverkar ditt sinne. Att genom gå en ny operation så nära den första är ju dessutom inte att ge din kropp de absolut bästa förutsättningarna för återhämtning. Om du kommer fram till att du vill ta ut implantaten för att du inte vill ha dem så ska du ju självklart göra det! Men om du vill ta ut dem i förebyggande syfte för att undvika en eventuell framtida operation så förlorar du ju egentligen ingenting på att vänta. Vad det gäller ärr så kan jag verkligen rekommendera silikontejp, finns billigast på apotea! Den är bara att torka av när den är blöt, både efter duschen och bad på sommaren! Jag tejpade mina i 6 månader och jag tycker att ärren har blivit väldigt fina. De sitter dessutom så att de faktiskt inte syns om jag inte lyfter på brösten eller om man kollar väldigt noga och då lite underifrån! Men är det så att du väljer att ta ut implantaten och får synlifa ärr under brösten så kanske en tatuering kan vara en tanke för att dölja dem?

Hej! Nu känns mitt svar rätt överflödigt då du redan har fått så mycket stöd och bra svar i tråden, men vill egentligen bara säga som så många andra här att det är så himla vanligt att må dåligt efter en bröstoperation! Jag mådde själv väldigt dåligt och fattade inte varför. Med tanke på att kirurger och folk opererar brösten så ofta så förstår man inte vilken stor operation det egentligen är. Kroppen går igenom en gigantisk sak, man gör ett ingrepp på en frisk kropp och det är inte alls konstigt att kroppen och psyket reagerar som det gör. Sen är det andra saker som också spelar in, man har ont, brösten ser ofta vanställda ut efteråt med blåmärken och blod och stygn och sår. Det är mycket att ta in för psyket och det påverkar mer än vad man tror. Det är ju så nyligen du gjort din operation så du är också fortfarande inne i allt det här. För mig tog det ganska lång tid att må bättre, det var inte fruktansvärt men jag kände mig ganska låg på många sätt. ”Är jag inte starkare än så här som inte kan stå emot idealen” ”Jag borde vara en bättre förebild” osv, kanske lite annat då än för dig, men bara för att visa att det är en karusell för psyket och jag tror ingen är redo för det. Ge det tid, som alla sagt, och försök att ”glömma bort” brösten så gott det går, fokusera på annat och låt det gå en tid.

Tusen tack för alla stöttande ord, det värmer verkligen <3

Tycker du fått väldigt kloka ord från dessa kvinnor här, Lycka till, allt löser sig till slut! <3

Pitbull! Det är några månader sedan du startade den här tråden och jag är så nyfiken hur det har gått för dig? Trivs du bättre med brösten nu eller ångrar du dig fortf? Hoppas du har en fin sommar hittils?

Jag som aldrig kom till skott förra sensommaren pga nytt arbete mm är inne i denna återkommande längtar som jag märkt aldrig kommer släppa. Jag vill. Men jag har också en rädsla att "tänk om jag inte gillar dem"? Jag är berädd o göra op. Men jag vet ju faktiskt inte hur de är att ha mer bröst hehe Hur har det gått för dig? Lyckoönskningar