Ångrar bröstförstoring efter 3 veckor

Hej Dot, vad gulligt av dig att fråga :)

Vet inte riktigt hur jag ska svara, eftersom känslorna fortfarande är väldigt blandade.. Jag trivs med att ha ett par bröst och känner mig absolut snyggare än innan operationen.
Men jag har insett att det är en sak att vilja ha ett par snygga bröst och en annan sak att vilja ha implantat i kroppen och tillhörande operationsärr. Jag mår fortfarande väldigt dåligt över att jag gjort valet att göra operationen och har blivit tvungen att söka hjälp hos psykolog då jag haft/har kraftig ångest och hamnat i någon form av depression som jag inte lyckats ta mig ur på egen hand. Känns såklart fruktansvärt att jag självmant satt mig i denna sitsen, samtidigt som jag känner att jag inte hade kunnat förutse den här reaktionen i förväg..Min känsla är att jag har förstört min kropp snarare än att jag gjort en förbättring, trots att jag såklart utåt sett och enl idealbilden ser snyggare ut.
Hur känner du dig efter din operation? Hoppas att du mår bra och är nöjd med resultatet! :)

Hej Dot,
Har inte haft några psykiska problem innan operationen.. Kanske varit underliggande men att det kom fram nu genom detta ”trauma”, det är ju svårt att säga.. Jag har också tänkt på det väldigtväldigt länge, ända sedan tonåren när alla andra fick bröst men jag blev utan. Det som utlöst mest ångest för mig är egentligen ärren. Jag läste på mycket innan kring vilken placeringen som ansågs säkrast då jag inte ville ta några onödiga risker, och då är bröstvecket det som innebär minst risker, så därför valde jag det. Men i efterhand känner jag att borde valt armhålan då jag hade känt större flexibilitet att ta ut implantaten utan att det gör någon skillnad för ärrens synlighet. Nu vet jag ju att en dag kommer jag ta ut implantaten och då kommer mina ärr inte ligga dolt i ett konstgjort bröstveck, utan det kommer ligga platt mot kroppen och troligtvis synas under vissa bikinis osv. Att jag satt mig i den situationen att en dag tvingas välja att ha dessa synliga ärr, är nog främst det som framkallar min ångest. Att jag den dagen blir fulare än från början. Men jag tror att jag är en person som tänker onödigt långt fram i tiden, mycket ”katastroftankar”. Är man en person som är bättre på att leva i nuet och kan njuta av att ha ett par fina bröst i detta nu, utan att grubbla för mycket kring framtiden så blir man säkert lyckligare med sin operation :)

Jag som aldrig kom till skott förra sensommaren pga nytt arbete mm är inne i denna återkommande längtar som jag märkt aldrig kommer släppa. Jag vill. Men jag har också en rädsla att "tänk om jag inte gillar dem"?

Jag är berädd o göra op. Men jag vet ju faktiskt inte hur de är att ha mer bröst hehe

Hur har det gått för dig?
Lyckoönskningar