berätta.. eller inte?

men hur ska du kunna gömma det för honom? du kommer ju komma hem med större bröst, ärr osv ;)

Det blir svårt att dölja för sina närmaste. Förutom bandage och ärr, så har man duktigt ont första tiden. Dessutom blir man rätt orörlig pga smärta och stelhet.

Skulle helt klart berätta det för honom, kan ju bli lite märkligt om han inte får veta det innan.

Tror inte att han kan undgå att märka det ;-)

Jag har faktiskt inte berättat för någon förutom för min man, och hittills är det bara en person utöver honom som sett att något hänt med mina bröst, haha! Så det går för det mesta att vara lite "hemlig" också...

Det är din kropp och ditt val om du vill göra en bröstförstoring. Jag tycker inte att du ska oroa dej över att berätta för honom. Vad är det värsta som kan hända? :)

Men jag är lite i liknande sits, för jag har bara berättat för min pojkvän (vi träffas bara på helgerna) och mina föräldrar. Men jag orkar inte berätta för mina äldre systrar och kompisar för alla känns så negativt inställda till plastikoperationer. Det känns som att de inte förstår. Det är min kropp och mitt val. Jag vill ha större bröst för att få en bättre självkänsla osv. Så jag tänker att de får lägga märke till det själva efter operationen ;)

Kram på dej!

Jag kanske inte är rätt person att uttala mig då jag varit med min kille i 2 år och har en jättenära relation men ville bara lugna dig lite..

Nä pappa var inte rolig att berätta för, men jag ville ändå att mina närmaste skulle veta. Kommer ju behöva hjälp efteråt. :)

Jag var i samma sits som dig: dejtade en kille seriöst och funderade på att boka konsultationstid för operation. 

Berättade exakt hur jag kände och varför jag ville göra det, först förstod han ingenting, men sedan stöttade han mig till 100 % han  följde med till konsultationen och har körde mig till kliniken och kom tillbaka när jag vaknat.

Berätta. Förklara :)

om du planerar att fortsätta träffa honom är det ju ett svek eller att inte ha litat på honom om du inte berättar. Även om det är ditt beslut kan man ju aldrig utesluta någon man har ett intimt förhållande med, oavsett vad det gäller i ens liv, framförallt inte kroppen, egentligen. Tycker det är lite oroväckande att du överhuvudtaget tänker tanken på att utesluta honom. Ha självförtroende, stå för vad du känner och tycker. På förtroende bygger man relationer, och utvecklas tillsammans med gemensamma upplevelser. Låt honom vara där för dig. Behöver inte bli mannen i ditt liv för det, men det fördjupar relationen man har just i nuet och ger en en positiv upplevelse.

Tack allihop för era svar.. då jag inte berättat för NÅGON utom min mamma har jag inte alls kunnat fråga någon om åsikter.. ibland tänker man för mycket själv om man inte växlar ord med någon annan som går igenom samma sak så återigen tack! :) Jag ska nog berätta för honom och tänka på er nästa gång jag tvekar ;)! 

👍 Lycka till!

Jag går lite mer åt det tysta hållet. De enda som vet något om min operation är mamma, storasyster och mina två närmaste vänner, och så skulle jag vilja hålla det. Nu är det så att mitt ex numera är en av mina två närmaste vänner så självklart vet han om det, och om jag hade haft en pojkvän hade jag berättat för honom.

Måste bara skryta om att jag vågade prata om det med honom igår och oj vad jag älskade hur han tog det! Han började med att säga ''sålänge det inte är för min skull så gör det'' sedan började han stötta mig och säga att det kommer passa resten av min kropp perfekt och så ville han såklart vara med i kliniken haha. Varför måste man överanalysera så jävla mycket? Nu längtar jag ännu mer... :)

vad skönt att han tog det så fint och också vill vara involverad, det visar ju att han verkligen tycker om dig... man ska inte vara rädd för att lita på folk man hursomhelst har släppt in :)