Blir brösten en naturlig del?

Opade mig för 4 år sedan. Tyckte de kändes som en del av mig redan efter ett litet tag :)

ibland gav mitt implantat (hade bara ett...) obehag, stick och hugg. Men det var bara ibland, och för det mesta tänkte man inte på att man hade ett implantat. Hade inga problem att sova med implantat, var försiktig dock med att ligga på mage och göra gymövningar.

Förstår vad du menar. Jag hade efter så många år bestämt mig att ja nu jävlar ska jag operera tuttarna! Och nu när jag läst en del här så känner jag mig plötsligt tveksam... Verkar som om det finns ganska många som inte är helt nöjda. Jag var inte alls påläst innan men inser nu att det finns tusen aspekter att tänka på innan man opar sig. Jag har i alla fall bestämt mig för att vänta ytterligare ett par år nu för vi ska kanske skaffa en bebis till och har jag väntat så länge redan så kan jag lika gärna vänta ett par år till och inte riskera att brösten påverkas en massa av graviditeten. 

Jag följer tråden, bra fråga! 

Lycka till med op!

Enda gången jag kommer på att jag inte har "riktiga" är när jag lägger mig på mage som de ibland kan kännas lite konstigt men bara ibland. Och när jag ser mina ärr från op. Annars anser att jag att de hela tiden är en del av mig en jävligt bra del! Ångrar det inte en sekund trots att ena mitt ärr inte alls är vackert och diskret!

Har haft mina i ett år i sommar!

Bubbelina, verkar vara ett väldigt bra beslut, att vänta om du vill ha fler barn. Problem finns, men det kanske är då man skriver mer på forum än när man inte har problem.... tänker jag iaf. Ska göra en bröstrekonstruktion, annars hade jag aldrig kommit på tanken att förstora brösten. För ett tag sedan var jag väldigt frustrerad över att silikon var den bästa lösningen på mitt problem, nu ser jag fram emot det! Tror man ska vara 100% införstådd om man ska operera sig, det ska inte finnas några tvivel, om det gör det är det bättre att vänta, eller aldrig göra det.

Jag har haft mina i ett år och, de har känt som att det alltis har suttit där sedan första veckorna. Lite ovant kändes det när jag började träna bröstmuskeln, men det gick snabbt över och nu är allt som "innan". :) Jag sover på mage och det är inga problem.

Tänkte du på mig?

Strumpbyxan: Tack vad gullig du är! :) Ta diskussionen om träning med din kirurg, som du sa så är det väldigt olika från kirurg till kirurg.

Jag fick återgå till en del träning efter tre veckor, började lätt och kunde sedan trappa upp successivt. Jag fick riktlinjen från min kirirg att "så länge som det inte gör ont så är det ingen fara" så jag kände mig för, (gjorde det lite ont eller kändes obehagligt på någotvis så slutade jag) bröstmuskeln involveras i mycket större mån än man tror vid flera övningar. Från start kunde jag t.ex. inte köra varken latsdrag eller chins men så småning om så började jag kunna köra lätta latsdrag osv.

Simning fick jag börja med efter 5-6 veckor. Rena bröstövningar i gymmet började jag först med efter drygt 3 månader. Men då hade jag ju förvisso redan fått smygstarta med att använda bröstmuskeln betydligt tidigare. :) Nu känns det inte alls konstigt i bröstet när jag tränar det.