En bloc explant under 2022?

Mars2022; Ja, jag hade både dränage men också gördel hela tiden också! Alltså klumpkänsla o halsont hade jag också Såå länge som är helt borta nu efter operationen !!

Tack för fint svar och pepp Harbe. Fint med detta forum för att lufta och utbyta tankar, bredda sina tankar, få stöd känna igenkänning ??

-lovely88 Hon var beredd att medge att det kunde vara så men var liksom skeptisk till den generella bilden som finns idag bland "explanters" av att implantat ger hälsoproblem. Hon underströk hur säkra implantaten är osv. Så kände väl mig en aning ifrågasatt när jag berättade om min oro samtidigt som hon ändå förstod. Jag vet inte , hon ville väl lugna mig. Om man fortfarande genomför bröstförstoringar med implantat så måste man ju på någon vänster också tro att de är säkra. Känner mig förvirrad. När var det du gjorde explant, ska in och läsa din berättelse

Jaa men precis! Ser att du går igenom ett par konsultationer och det är ju alltid bra! Då hinner du ju låta känslorna och allt runtomkring sjunka in, så du kommer ju absolut hinna få rätt magkänsla om hur du vill ha det ?? jag gjorde min i början på februari men har inte skrivit någon berättelse, tänker att min resa är väldigt präglad av just Bii så det är svårt att få ner allt jag vill i en text ?

Hej. Jag är ny på forumet men vill ta bort mina implantat med kapslar. Är dock orolig för komplikationer, har förstått att det är en stor operation. Känns skönt att få läsa om andra i liknande situation.

Done! Vill med glädje flika in att mina implantat har plockats ut efter 10 år. Ena implantatet hade en ruptur (låter som en spricka/ krackelering, men det såg ganska messy ut). Tacksamt var det en enbloc operation som utfördes så det söndertrasade implantatet låg inbäddad i sin kapsel. Smärtan har varit närapå obefintlig jämfört med när implantaten opererades in (submusk.). Behövde inget smärtstillande från dag två. Och farhågan att må dåligt över att komma ut platt är lustigt nog en icke-fråga. Märklig känsla att inte känna komplex över mina obefintliga bröst :) En gammal invand röst säger att jag borde avsky dem. Men jag tycks ha nått ngn typ av acceptans inför det här. Överraskande skön känsla :) Och det trasiga implantatet har skickats till tillverkaren för reklamation.

Anna 365 Stort grattis till dig. Vad skönt att du lärt dig att tycka om dig själv som du är. Har du haft några symptom av implantaten?

Solro: inga lokala symptom . Däremot åkte jag jag på autoimmun sjukdom ganska snart efter implantaten kom på plats. Det behöver givetvis inte vara ett resultat av implantaten! Men möjligtvis kan det varit triggande i någon bemärkelse, alt kanske implantaten försämrar sjukdomsbilden. Vill minimera risken att implantaten förvärrar min hälsa.

-Anna 365 Det förstår jag! Har du eller blivit bättre efter uttag? Jag har inte åkt på någon sjukdom under mina 16 år. Men däremot så börjar jag undra om olika symptom känns kan vara kopplat till det. Men det behöver ju absolut inte vara såm typ hjärndimma har jag könnt senaste tiden men jag har två små barn och inte mkt sömn blir det. Så det är svårt att veta när det inte finns något konkret att gå på. Däremot känner jag att jag vill förhindra framtida sjukdomar. Var tänkte du operera ?

- Anna 365

Solro: jag tog ut mina i onsdags på Strandkliniken, så nej, jag har ännu inte märkt någon skillnad :) Precis som du är jag småbarnsförälder och ”hjärndimma” är i allra högsta grad närvarande. Har alltid sett det som ett resultat av just småbarnsårs, vilket det troligtvis också är. Med det sagt så kanske implantaten också har spelat in. Sedan har implantaten medfört en hel del oro de senaste åren, och bara vetskapen om att de inte är kvar i kroppen påverkar såklart stressnivån och därmed också kroppen. Så jag känner en förbättring rent fysiskt redan nu, men det är helt kopplat till huvudet: lite placebo och lite att bli av med stressen. Inte att förringa dessa faktorer, de har såklart en positiv inverkan även om de inte direkt är kopplat till implantaten. Ser fram emot kommande året för att se om jag upplever förbättringar.

Anna 365, Vad skönt att din op är gjord! Jag har min bokad hos Dr Oya den 30/3, längtar till det är klart! Hur har du mått efter op? Mycket smärta? Har du kunnat röra dig någorlunda sen i onsdags eller är du i princip stillasittandes? Jag är mest orolig inför tiden efter op, för smärta och så. Fick du med smärtlindring hem? Snart bara två veckor kvar av väntan! Ska bli så skönt att bli av med dom!

Luna1: vad kul för dig! Grattis :) Alltså smärtan har varit närapå obefintlig jämfört med hur ont jag tyckte insättandet av implantat var (under muskeln). Då var jag helt stillasittande i flera dagar och kunde knappt röra armarna. Jag var rädd att det skulle bli så nu också och var inställd på det värsta. Just kanske därför (inställd på det värsta) så har smärtan varit helt ok (och då är jag ändock smärtkänslig). Jag fick morfintabletter med hem men behövde bara använda en (1) av dem dagen efter operationen, tillsammans med Alvedon. Efter det har jag inte tagit smärtstillande alls (vill inte lura kroppen att vara överrörlig) och det har varit helt ok! Jag jobbade dagen efter operation (skrivbordsjobb hemma), lämnade och hämtade barn på förskolan, körde bil, tog katten till veterinären …(hade förstås varit bättre att vila, men resten av livet tar inte paus). Så jämfört med insättning så har den här operationen varit flera resor lättare! Jag får snarare påminna mig själv om att ta det lugnt. Hoppas du får samma erfarenhet! :) Lycka till! Förstår att du är pepp! Var har du dina implantat, över el under muskeln?

Anna 365, tack! Det känns otroligt skönt att ha op bokad! Speciellt efter att jag fick veta att ena implantatet är trasigt, jag har också börjat få besvär på den sidan, kanske psykiskt, nu när jag vet att det är trasigt, men det skapar ju så klart mer oro. Vill bara ha ut skiten! Vad skönt att du inte har haft så ont! Hoppas det blir lika för mig! Jag minns att insättningen inte alls var så farlig, jag va hemma en vecka då men tyckte att det var onödigt. Mina sitter också bakom muskeln. Jag har sagt att jag vill undvika morfin, blir illamående och kräks av det. Så jag hoppas att jag får något annat eller kan klara mig på Alvedon. Hur känns brösten nu, svullnad? Har du kunnat tjuvkika på dom? ?

-anna 365. Precis oron och stressen är extremt jobbigt tycker jag. Man vet aldrig vad som är vad och kanske får man reda på det efter explant. Hjärndimma är nog det som oroar mig mest just nu. Känslan av att vara tjock i huvudet och trög. Känslan har mpngfaldigats efter att jag blev insatt i BII så jag förstår ju att mycket av det är framkallat av oro.

-luna 1 vad skönt att det är bokat. När ska du göra operationen?

Luna1: nej jag har inte tjuvkikat än, försökt lite lätt men har bara sett en pösig överdel av bröstet…:) Är lite smånervös inför att se brösten men jag är övertygad om att jag kommer kunna ta det med ro och lättnad och månne också en portion humor (nu när jag har en mer avspänd relation till min kropp). Solro: ja det är ju extremt svårt att veta orsak och verkan när huvudet och oro har en tydlig verkan. Men oavsett om din hjärndimma lättar av psykologiska eller av att implantaten är borta så är det ju en vinst tänker jag. Kanske en dubbel sådan. Att dessutom förebygga framtida hälsobesvär av implantat adderar bara till vinsterna.

Solro, den 30/3 hos Dr Oya på Strandkliniken. Ser fram emot ett lättare liv utan silikon i kroppen! Anna 365, jag är lite nojig inför hur det kommer att se ut men som du säger så är man lite mer avslappnad till kropp och allt. Men ändå är jag lite rädd att jag kommer sakna rattarna, mina är ändå sjukt snygga nu ?

Anna365, vad härligt att du har det gjort! Jag gjorde mina hos Oya för 4 v sedan, så himla nöjd. Trodde också att kg skulle sakna ”mina” bröst men nä det känns så lätt och en befrielse att implantaten är borta??

Hej! Jag har nu tagit bort mina bröstimplantat och delar med mig av min upplevelse hittills. Kanske kan det vara stöttning, pepp, en extra tanke innan man väljer att sätta in, eller till annan hjälp för någon där ute. Jag satte in mina implantat 2010. Mentor, runda, gelé, 400cc, framför muskeln. Det var ett ganska snabbt och ogenomtänkt beslut av mig och jag önskar faktiskt att någon hade åtminstone försökt att avråda mig. Operationen gick bra, jag minns inte att jag hade någon särskild oro inför eller mådde särskilt dåligt efter. Jag har sedan under många år känt att det var ett dåligt beslut och velat ta bort dem. Inte för att jag haft några särskilda besvär eller att mina bröst inte sett bra ut. Främsta anledningarna till att jag ville ta ut dem är att jag känt att jag inte vill ha onaturliga silikonimplantat i min kropp ”utan anledning”, att det känns som en onödig risk att ha dem där, att jag inte vill ses som någon som ”förespråkar” ett sådant ingrepp exempelvis inför barn och unga i min omgivning. Jag har liksom inte känt att jag står bakom mitt beslut längre. Sedan tycker jag att det känns galet att man eventuellt ska behöva genomgå operation kring var 10e år för att byta ut dem. Inget av ovan var något jag reflekterade över när jag satte in dem. Ovan anledningar i samband med att jag tagit del av mer information kring riskerna kring bröstmplantat gjorde att jag tillslut tog tag i saken och bokade in en konsultation för uttag. Den 8 mars 2022 var jag på konsultation på Strandkliniken och dr Oya. Det visade sig att hon misstänkte att ena implantatet troligen var sprucket. Jag visste att något var galet på den sidan eftersom det bröstet var hårt och lite som en boll. När jag fick informationen om att ena implantatet eventuellt var sprucket, ville jag bara ta ut dem så snart som möjligt. Jag åkte hem och kände mig orolig, sov på saken och nästa morgon ringde jag kliniken och bokade in en tid för operation den 22 mars. 22 mars gjorde jag en en bloc + lyft. Jag var nervös och orolig inför operationen och hade en helt annan respekt och inställning till att lägga mig på operationsbordet jämfört med 2010. Det kändes jobbigt att släppa kontrollen. Det kändes jobbigt att på grund av vad jag anser var ett dumt beslut för 12 år sedan så måste jag nu genomgå det här. Jag skämdes för att jag utsatte mig själv för det här. Jag var orolig att något skulle gå fel under operationen. Att det inte skulle gå att få ut kapslarna hela. Att man skulle upptäcka något problem i mina bröst. Väl på kliniken tisdag 22 mars kl 13.30, fick jag byta om, gå in på operationsavdelningen och vänta på en säng cirka två timmar. På avdelningen fanns ett gäng ytterligare tjejer som jag antar nyss genomfört eller skulle genomföra någon operation. Under tiden jag väntade fick jag ta lite olika mediciner, fylla i papper, prata med läkare och sköterskor. Jag chattade även med familj och vänner i telefonen. Sedan var det tillslut dags att träffa dr Oya som ritade upp mig. Sedan ett sista toalettbesök och vid 15.30 tiden var det dags att gå in i operationssalen. Jag hade hållit mig rätt lugn hela förmiddagen men nu när jag kom in i salen blev allt så påtagligt och några tårar rann när jag låg på britsen. Oro, lite skamsen, kändes onödigt att jag satt mig i en sits där jag måste göra den här operationen nu. Men sköterskorna var stöttande och jag fick sömnmedicin och somnade. När jag vaknade vid 18-tiden mådde jag rätt illa och var nog lite virrig. Jag bad om en ”spypåse” och vilade och blundade under ungefär två timmar. Sedan kände jag mig bättre och åt lite och då piggade jag på mig alltmer. Dr Oya kom och visade mig kapslarna och öppnade dem. Ena implantatet var sprucket som hon misstänkt, dock väldigt lite. Hon sa att hon hade kunnat ta ut hela kapslarna och att operationen gått bra och att hon kände sig mycket nöjd. Det kändes betryggande. Samtidigt obehagligt att ett implantat var sprucket. Jag har en oro över att partiklar ska ha spridits i min kropp, antingen från implantaten i sig eller från gelen i det spruckna och att det kan ge skada framöver i livet. Det går såklart inte att veta i nuläget så jag försöker släppa de tankarna. Jag kände mig rätt pigg och hade inte särskilt ont så vid 21 tiden fick jag åka hem. En sköterska följde mig ner till entrén och jag tog en taxi. Jag tog mina mediciner och sov gott första natten. Nu dagen efter operationen har jag mått rätt bra, uppe o går, ätit, gått en promenad till apoteket för att hämta ut medicin. Jag är så tacksam och lättad över att operationen gick bra och nu hoppas jag på en bra återhämtning. Nästa steg är att ta bort lite förband och duscha på lördag och sedan fortsätta med gördeln till onsdag nästa vecka när jag har återbesök. Lång text blev det! Hoppas till hjälp för någon, jag har själv upplevt mkt stöd av att läsa här på forumet så hoppas bidra till samma nu!