Hjälp! Ångest inför operation..

Om jag vore du, med den rädsla och ångest du beskriver, skulle jag absolut avboka operationen. En lätt nervositet tycker jag kan vara ok att känna, men inte ångest. Tror du det skulle hjälpa med ytterligare konsultationsbesök vid kliniken innan eventuell framtida op? Kanske du kan fråga om du kan träffa anestesiläkare, och inte bara kirurgen?

Jag kände precis som du dagarna innan min operation, men sen när det väl var dags så var jag rätt lugn faktiskt. Jag intalade mig själv att detta var något jag ville, och att få bröst var värt risken att aldrig vakna igen, och det fick vara värt smärtan efteråt. Jag bestämde mig helt enkelt för att brösten var värt alla risker och att jag bara fick bita ihop och ta mig igenom det, oavsett risker och smärta. Hoppas din ångest släpper och att du får dina drömtuttar, vore hemskt om ångesten fick stå i vägen för något du vill!

Prata med någon som du involverat i denna processen. Ibland kan det ta ned en på jorden och börja tänka rationellt igen. Om paniken kvarstår ikväll hade jag avbokat. Inför så stora beslut är det väl ok att ha ett moment av panik men det ska vara övergående.  

Jag vet att jag vill göra denna operation. Och jag var mer orolig för någon vecka sen. Är lugn över lag men när jag väl tänker på vad dom ska göra med mig imorgon får jag panik och tänker att jag kommer dö och att det säkert är massa fel på mig som jag inte vet om. Smärtan är väl något man bara måste igenom så det är väl inte så mycket att diskutera kanske. Men tänk om detta är det sista jag gör? Någonstans känner jag att jag kommer klara det här samtidigt som jag tror att jag är den enstaka person som inte vaknar mer.. Och denna overkliga känslan gör mig nästan galen.. Operationen har varit bokad länge så jag har ju hunnit tänka mycket på den. Ändå känns det så himla overkligt :S

Hur har det gått idag? :)

hon har lagt upp bild, så allt har nog gått bra :)

Tycker det är rätt fult av vissa att skriva att man bör avboka osv pga ångest/panikångest. Många lider av detta och det skall INTE få styra över ens liv. Man mår heller inte direkt bättre av att läsa att folk skriver att man bör ställa in saker, som man dessutom egentligen vill genomföra. Det gör inte ångesten bättre. Jag lider av svår panikångest och mår självklart bättre över att folk peppar mig inför detta, skulle dra ner mig oerhört om folk sa till mig att jag bör avboka.

linaK, tänkte precis dom du! Att man har ångest och oro dagen innan behöver ju inte betyda att man inte villa göra detta.

Vad gulliga ni är som skriver :) Allt gick bra trots att jag fick panik precis innan jag blev sövd. Men man hann ändå inte tänka så mycket som tur väl är. Tänkte skriva och berätta mer om min operation när jag känner att jag orkar. Just nu har jag fruktansvärt ont, värre idag än igår så jag hoppas jag får sova lite.. Och det där med att någon skrev att jag borde avboka, kändes inte alls kul att läsa.. Speciellt inte dagen innan! Blev lite ledsen, precis som att ingen annan känt så, som att det inte fanns något hopp för mig. Men jag struntade i dom svaren och bestämde mig för att klara detta och det gjorde jag ju :) Ingen ångest nu kan jag meddela! Och till dig linaK, vi känns otroligt lika i våra tankesätt så till dig vill jag bara säga att klarade jag det så gör du det också!! :) Stor styrkekram.

Va bra att allt gik bra och var stark nog att fullfölja trots panik innan.. all styrka till dig! 🙂

Det var jag som avrådde från operation, och vill förtydliga att det var ett svar som jag på intet sätt menade något illa med. Mitt svar baserade jag helt och hållet på det som du själv uttryckte i ditt ursprungsinlägg, nämligen"Tror inte jag kommer vakna upp ur narkosen...", "Jag mår så fruktansvärt dåligt", "...kommer drabbas av panik..." och så avslutade du inlägget med "Snälla hjälp mig :( Orkar inte med denna dödsångest...". Utifrån dessa dina ord (som är mycket starka och tunga)tolkar jag det som enoerhörd ångest och rädsla, och min spontana åsikt är att om det är så illa ska man heller inte utsätta sig för ett sådant här ingrepp. Som jag skrev, en lättare nervositet och oro ser jag som helt ok, men inte dödsångest vilket bottnar i en oerhörd skräck. Jag såg ditt inlägg som ett rop på hjälp från en människa med just denna oerhörda skräck, och mitt svar blev därefter. Dessutom anser jag att man får vara beredd på att alla inte kan tycka lika när man skriver på ett öppet forum som detta. Du ville ha hjälp och åsikter, och det gav jag - som sagt utan någon som helst intention att såra/reta upp/göra dig illa.

Det var jag som avrådde dig, och vill förtydliga att jag på intet sätt menade att såra dig med min åsikt! Det var som sagt min åsikt, och den står jag fast vid eftersom jag skrev den utifrån den skräck du uttalade i ditt ursprungsinlägg. För att citera dig skrev du bl.a. "Jag mår så fruktansvärt dåligt...", "...jag är så rädd...", "...kommer drabbas av panik...", "Tror inte jag kommer vakna upp ur narkosen...tänker att det är inte värt den risken." och så avslutade du inlägget med orden "Snälla hjälp mig :( Orkar inte ha denna dödsångest..". Det är mycket starka och tunga ord, och är det så svårt för en att man känner ren dödsångest bär man på en otrolig skräck. Och min åsikt är att då ska man inte utsätta sig för ett sådan här operation eftersom den inte på något sätt är avgörande för ens överlevnad. När man skriver på ett forum som detta anser jag dessutom att man får vara beredd på att alla inte kan tycka lika som en själv. Så länge man visar respekt, och inte använder elaka ord och fördömanden, står det var och en fritt fram att uttrycka sin åsikt. När någon dessutom vädjar om hjälp, vilket du gjorde, och man får konkreta råd och tips, vilket jag gav, så ser jag inget fel i det. Men jag är ändå ledsen för att mitt svar till dig gjorde dig ledsen. Det var verkligen inte min intention!Hoppas att läkningsprocessen kommer gå bra, och att smärtan snart ger med sig för dig!

Oj, blev visst fel där med dubbla svar. Trodde inte det första gick fram och skrev därför ett nytt.

Härligt att höra att du jobbade dig över ångesten och gjorde vad som var det du verkligen ville i det långa loppet :)

Jag vet exakt hur du menar. Har själv panikångest och att göra denna STORA grej var bland det jobbigaste jag ställts inför. Ångest inför i en månads tid, paniken som infann sig närjag väl kom dit. Tårarna som forsade när jag lades på operationsbordet och undrade som du: "tänk om jag inte vaknar?". Men jag hade såna underbart goa narkosläkare som var som gulliga extramammor med sockeröverdrag som behandlade mig den rädda lilla 3åring jag kände mig som.:) tyvär mådde jag fruktansvärt dåligt i nästan 2veckor efter också då jag mådde skit av tabletterna och med detkom ångest återigen. Jag undrade hela tide vad jag hade gjort och tänkte att jag inte orkade längre. Men nu mår jag bra, brösten är FANTASTISKA och jag är så jäkla glad, har velat göra detta i så många år nu. Det jag vill säga är;alla har vi våra olika hjärnspöken och diverse problem med vissa saker men vi alla klarar oss igenom allt med lite jävlar anamma och blir starkare som människa.:) Lycka till med din nya kropp tjejen!

Usch det är verkligen inte roligt alls.. Jag hoppas självklart att jag slipper min panikångest, iaf för ett tag.. Just nu vill jag bara fokusera på att brösten ska bli så bra som möjligt. Jag har också velat göra detta länge och i somras kände jag bara att det var något jag var tvungen att göra då det tärde en hel del på mig, det fanns liksom i mina tankar mer eller mindre hela tiden. Tror faktiskt inte jag hade kunnat släppa det heller om jag hade bestämt mig för att inte göra operationen. Så jag är himla glad att jag tog mig igenom det här :) Smärtan är verkligen hemsk för mig men det får det vara värt nu, kommer ju ha en fin klyfta sen :) Vad roligt att du är så nöjd med dina bröst #Anguelique! :)

Onöjd jag vill bara säga till dig att jag var precis lika rädd som du e nu men jag lovar dig du kommer att vakna du ser ju här på forumet hur många som gjort både bröst å bukoperationer å alla har vaknat så de gör du med du kommer få lugnande å få prata med narkosläkaren så du kommer att bli så lugn sen somnar du å vaknar lika fort igen så jag lovar dig du har absolut inget att oroa dig för gumman ta de bara lugnt kram på dig

Det kommer absolut vara värt det, det lovar jag. Bara att testa en gammal bikini gav en glädjekick som hette duga.;)

 Vonkan jag är redan opererad, igår kl 08.00 låg jag på operationsbordet! Det första jag sa när jag vaknade var att jag var så jä*la glad över att jag levde! Hehe.. Jag fick inget lugnande innan narkosen men jag hann inte vara rädd så länge så det gick bra ändå. Jag är så stolt över mig själv att jag vågade göra detta :)

Onöjd stort grattis du ser du vakna :) stort lycka till nu kram